Igår klarspråksföreläste jag på en kommun. När det var dags för fikarast öppnades ett av köksskåpen i lunchrummet, och där berättade en lapp att det jag erbjöds dricka kaffe ur var ”förvaltningsmuggar”. Denna sammansättning fick mig att skratta till.
På samma sätt drog jag på smilbanden när jag för ett tag sen upptäckte att Apoteket saluförde ”utredningskammar”.
Varför framstod dessa sammansättningar som lustiga för mig? De är ju inget konstiga egentligen. Förvaltningsmuggar är muggar som tillhör den kommunala förvaltningen och som alla får använda, till skillnad från dem som står i skåpet märkt ”privata muggar”. En utredningskam är en kam som används för att reda ut håret. Men komiken uppstår för att sammansättningarna är lite oväntade.
Jag är van vid att möta förvaltning som förled i sammansättningar som är mer abstrakta eller tydligt knutna till myndigheters verksamhetsutövning. Vanliga exempel är förvaltningschef, förvaltningsrätt och förvaltningsområde. Förvaltningsmugg blir därför oväntat vardagligt och konkret.
Utredning är också ett ord som kommit att användas mest i abstrakt och överförd betydelse. Visst kan vi reda ut konkret trassel, som tovor i hundens päls eller en garnhärva. Men det är betydligt vanligare att vi reder ut våra problem eller vem som egentligen har ansvaret för nycklarna till scoutföreningens kanotförråd. Och substantiveringen utredning förknippar vi främst med professionella processer. Man kan göra en utredning av Säpos rutiner eller av farmors dåliga hälsotillstånd, men knappast av hunden päls.
Inom språkvetenskapen används ibland begreppet lexikalisering för att beskriva hur konventionell betydelse etableras. Att ett uttryck är lexikaliserat betyder att det kommit att användas i en specifik betydelse, som inte enkelt går att uppfatta bara genom att känna till betydelsen av de ingående elementen. Ett exempel kan klargöra: Vi vet att pojke är synonymt med kille, och att vän är synonymt med kompis. Trots detta är sammansättningarna pojkvän och killkompis långt ifrån synonyma, helt enkelt för att vi kommit att använda dem i varsin specifik betydelse.
Genom att ifrågasätta en lexikaliserad betydelse kan vi skapa ordlekar. Jag tänker på Pippi Långstrump som bestämt vägrar låta Prussiluskan sätta henne på barnhem. Motiveringen är att Villa Villekulla redan är ett barnhem, enligt Pippis självklara logik: ”Jag är ett barn och det här är mitt hem, alltså är det ett barnhem!”
Kan ni läsare bidra med roliga exempel på okonventionella sammansättningar eller feltolkningar av lexikaliserade uttryck?
