Annons

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Inför bloggstarten ringde en trevlig reporter från tidningen upp mig för att göra en Hallå där-intervju. I mina svar finns flera detaljer som kan trigga en språkpolis. Okynnesanvändningen av prepositionen kring är en sån sak, och det tänkte jag blogga om lite senare i veckan. Detta inlägg ska dock ägnas åt en annan språklig detalj, som uppmärksammades av signaturen kaximum i en kommentar här på SvD-webben:

I andra meningen i texten förekommer utrycket ”ju bättre” ”ju bättre”. Språkrådet rekommenderar ju desto istället för som i artikeln ju ju. ”Ju” ska ses som ”orsak” och ”desto” ska ska ses som ”verkan”.

Detta är helt riktigt. ”Ju X, desto Y” är en tydligare konstruktion och har också stark etablering i skriftspråket, varför den är att rekommendera för den som vill skriva vårdad sakprosa. Men varianten ”ju X, ju Y” är också rätt vanlig, särskilt i tal och ledigare sammanhang, och kan därför knappast sägas vara icke-idiomatisk i en telefonintervju.

Nu visade det sig dock att reportern fick så pass många läsarmejl om detta att hon kände sig föranledd att lyssna på den intervjuinspelning hon gjort, varpå hon mejlade mig:

Du har kanske redan sett det, men det smög sig in ett slarvfel när jag skrev artikeln: ”Ju bättre man bemästrar språket, ju bättre kan man kommunicera”. Jag har fått en del mejl om det och har lyssnat på bandet, och du uttrycker dig korrekt. Så om du får mejl om det, skyll helt enkelt på mig. Det är helt mitt fel.

Men i ärlighetens namn tycker jag inte att detta är nåt som behöver beskyllas. Jag känner inte på nåt sätt att min språkliga integritet har kränkts, och jag tycker att Hallå där-intervjun ger en rimligt god bild av mig och av bloggens inriktning. Och som reporter är det ofta varken möjligt eller önskvärt att ordagrant återge muntliga uttalande – de behöver redigeras och skriftspråksanpassas. Det som är lite skojigt är att redigeringen här går på motsatt håll: mitt uttalande görs mer talspråkligt. Men det kanske kan fylla ett stilistiskt syfte genom att ge läsaren känslan av en ledig och levande telefonkonversation?

Vän av ordning är givetvis i sin fulla rätt att bli provocerad av min slappa och liberala inställning till dubbelt ju. Men en rabiat hållning är ofta besvärlig att upprätthålla i praktiken. Låt oss illustrera problemet med ett litet exempel. Tänk att du samlat dina bästa vänner till ett härligt samkväm med mat och dryck. Några timmar in på kvällen är stämningen verkligen på topp, och i uppsluppenheten brister ni ut i en spontan allsång. ”Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans” sjunger ni för full hals. Men… vänta lite! Hur är det nu visan fortsätter?

Nån gång kanske även en språkpolis måste unna sig lite avkoppling och acceptera språklig variation. Om inte annat för den goda stämningens skull.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.