På 80-talet hade de flesta svenska hem en fast telefon och en tjock-teve. Fast man använde knappast de begreppen. Man hade en telefon och en teve, kort och gott. Och om en vän till dig sa ”jag har skickat ett brev till dig” så visste du att du inom kort skulle få en pappersförsändelse med ett frimärke på, som en brevbärare av kött och blod levererade hem till dörren.
Men om nån idag säger ”jag har skickat ett brev till dig”, så kan du inte riktigt veta om du förväntas kika på hallmattan eller i inkorgen i datorns mejlprogram. Kanske är det senare det mest sannolika. Och när vi inte längre vet om post betyder fysisk eller elektronisk leverans behöver vi nya, mer specialiserade uttryck för att skilja mellan de två.
Det är intuitivt självklart att ny teknik kräver nya ord för att vi ska kunna prata om de nya tingen. Vi får nyorden mejl och e-post tillsammans med den nya elektroniska postvarianten. Men vad som är intressant är att vi successivt också behöver nyord för att referera specifikt till den gamla företeelsen, det som tidigare bara hette post. Nån käck person myntar snigelpost, och vips har språket berikats med en ny retronym. Så kallas de: de nya snävare termer som behövs om redan döpta företeelser, för att det ursprungliga ordet har utvecklats och fått en vidare betydelse.
Med nyordet platt-teve fick vi retronymen tjock-teve. Och vi arbetar ibland vid stationära datorer, läser serier i papperstidningen och ringer till och från fasta telefoner. För mobiltelefonen har ju varit med så länge nu att det oftast är den man menar när man säger telefon. Faktum är att den varit med så länge att de lite äldre telefonmodellerna har fått ett eget ord. För med smartphonen kom också ytterligare en retronym – den osmarta mobilen.
Just nu är mina personliga favoritretronymer tjock-teve och livemusik. Dela gärna med dig av dina favoriter!
