Annons

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Under 1900-talet har informell vardagskommunikation typiskt skett i tal, medan skrift i första hand är ett medium för offentliga och formella budskap. Men sen internet kom har mycket av vår talade informella vardagskommunikation blivit till skrift i olika sociala forum, som Facebook och chattar. Där vill vi inte använda ett alltför formellt språk, eftersom det kan verka kyligt och distanserat. Vi vill istället hitta ett skriftspråk som känns ledigt och avslappnat.

Konventioner för internets vardagliga språkbruk växer fram genom användning. Det finns dock ingen kodifierad norm som SAOL eller Språkriktighetsboken som säger vad som är rätt och riktigt. Normerna lär vi oss själva genom att observera och härma vår omgivning. Och i denna process kommer jag på mig själv med att skriva de konstigaste saker.

”Funderar på att baka en sockerkaka”, skriver en kompis i sin statusrad på Facebook. ”Gört”, kommenterar jag. ”Bara om du kommer hit och fikar”, svarar hon. ”Okej. Kommer väl över om en stund, dårå”, säger jag, som den svårflörtade person jag är.

Vad är det då som är så konstigt med att jag använder talspråksformer som gört (sammandragning av ”gör det”) och dårå? Att skriva uttryck som man normalt bara skulle använda i tal, är ju ett klassiskt knep för att inte verka så artig och stel.

Men det är just här mysteriet kommer in i bilden. Jag skulle nämligen aldrig nånsin använda gört eller dårå i tal. Det skulle låta jättekonstigt, eftersom jag är skåning. En förutsättning för att man ska producera former som hörru, jorå och va ere me rej? är att man har tungspets-r. Men om man som jag har bakre r kan aldrig d bli till r, eftersom det inte innebär nån uttalsförenkling.

Om jag skulle säga gört eller serru skulle min omgivning reagera. Men att skriva det är inga problem – tvärtom. På Facebook smälter det in perfekt, eftersom jag är långt ifrån ensam om att ha plockat upp det. Faktum är att jag har en känsla av att det dialektala gört håller på att göra karriär, och snart är att betrakta som ett riksspråkligt internetuttryck.

Det sägs ofta att internet får oss att skriva som vi talar. Men hos mig har det alltså hänt ännu konstigare saker. Jag skriver som jag aldrig skulle kunna tala. Istället är det andra människors talspråksformer som hittat in i mitt informella skriftspråk. Lite festligt, eller hur?

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.