Vi känner oss nöjd

Ett läsarmejl:

Själv är jag inte svensk, men tycker detta konstigt:

Vi känner oss nöjd.

Skall det inte vara:

Vi känner oss nöjda?

Det finns otaliga liknande, vad jag anser böjningsfel.

Ylvas svar:
Att säga ”vi känner oss nöjd” är vanligt i Norrland. För människor i resten av Sverige kan det låta konstigt – vår inre grammatik reagerar och tycker att det låter fel. I standardsvenskan säger man ju ”jag är nöjd”, men om vi byter ut subjektet jag mot vi måste vi också böja adjektivet i plural och säga ”vi är nöjda”. Men enligt de flesta norrlänningarnas språkkänsla är denna böjning inte nödvändig. Lite tillspetsat kan man alltså säga att det är grammatiskt korrekt norrländska att säga ”vi är nöjd”. När man skriver bör man dock följa standardspråkets normer och skriva ”vi är nöjda”.

Med språkvetenskapliga termer heter det att norrlänningar inte alltid kongruensböjer predikativet i numerus. Predikativ är den satsdel som också kallas predikatsfyllnad, det vill säga det som man fått lära sig följer efter vara, bliva, heta och kallas. I de norrländska talspråksmeningarna ”korna blev sjuk” och ”mina syskon är ledig imorgon” fungerar alltså adjektiven sjuk och ledig som predikativ i satsen. Men adjektiv kan ju också stå framför substantiv, och man säger då att de fungerar som framförställda attribut. Framförställda attribut måste (såvitt jag vet) alltid böjas efter sitt huvudord. Oavsett om man är från Norrland eller inte, säger man:

”Vi har sjuka kor”

och inte

”Vi har *sjuk kor”.

I Swedias dialektdatabas kan du lyssna på denna man från Medelpad. Han säger ”det är många svenska företag som blivit uppköpt” och ”de är duktig”. Men han säger också ”de är stora”, vilket visar att norrlänningar så klart kan växla mellan regionala och riksspråkliga varianter.

Förresten, är det nån som är lärare i Norrland och kan säga nåt om hur vanligt det är med oböjda predikativ i till exempel skoluppsatser? Det vore spännande att höra.