Annons

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

En läsarfråga från Erik0:
Ska Las (som det talas mycket om nu) skrivas så? Jag skulle föredra LAS eller las.

 

Ylvas svar:
Din smak är i linje med rådande skrivregler: det bör skrivas las eller LAS. Den som kände sig nöjd med detta korta och enkla svar kan sluta läsa här. Den som vill gräva ner sig i ett längre och rörigare problemresonemang som mynnar ut i ett icke-svar, kan fortsätta läsa.

Las är vad man brukar kalla en akronym eller initialförkortning, vilket betyder att den har bildats genom att man tagit första bokstaven i varje ingående led – Lagen om AnställningsSkydd – och satt ihop till en förkortning. När det gäller skrivning av akronymer finns inga benhårda regler, utan snarare några huvudprinciper som man får tillämpa med omdöme i varje enskilt fall. Jag drar dem här:

1. Akronymer som utläses som ett ord skrivs med gemener. Vi läser aids och laser precis som vanliga ord, och skriver dem därför som vanliga ord. De flesta av oss är förmodligen inte ens medvetna om att laser är en initialförkortning av Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation. Om akronymen dessutom är ett egennamn, som Ikea eller Nato, skrivs det med inledande versal, precis som vilket egennamn som helst. Att vissa företag av marknadsföringsskäl helst vill se sina namn skrivna på ett logotypnära sätt (”IKEA” och ”ICA”) ignorerar vi. I vanlig opartisk sakprosa har vi ingen anledning att springa krämarnas ärenden, utan vi följer vanliga svenska skrivregler.

2. Egennamn och mindre vanliga akronymer som utläses bokstav för bokstav skrivs versalt. När vi stöter på FN och LVM läser vi ”eff-enn” och ”ell-ve-em”, och därför skriver vi dessa versalt. Men nu kommer vi till den tredje principen, som skickar in oss i en gråzon:

3. Väletablerade akronymer skrivs gärna gement, även om de utläses bokstav för bokstav. Hit hör en mängd vanliga förkortningar: cd, dvd, pdf, vd, pc, tv. Och om denna princip skapade en gråzon, gäller det att hålla i sig nu. För här kommer den fjärde principen, som skapar ett veritabelt gungfly. Den får en att vilja slita sitt hår och skrika: ”Jäkla språkvårdare! Kan ni inte för en gångs skull göra ert jobb? Ge oss för bövelen en tydlig regel och sluta tugga era värdelösa flumfloskler om mottagaranpassning!”:

4. Om det är uppenbart att principerna ovan minskar läsbarheten och gör texten otydlig – bryt mot dem!

Beroende på att princip 3 och 4 tillämpas olika av olika normauktoriteter finns det variation både i skrivregelsamlingar och i bruket. Till exempel rekommenderar både Svenska skrivregler och TT att man skriver dna. Men TNC, som är mer inriktade på fackspråk, rekommenderar DNA. Det beror på att det i facktext även talas om RNA och siRNA, och det sistnämnda vill man av tydlighetsskäl ogärna skriva sirna. Och Myndigheternas skrivregler (kap. 8) rekommenderar till exempel av tydlighetsskäl att man skriver RUT och AMS med versaler.

För att återgå till din specifika fråga: alla varianterna LAS, Las och las är vanligt förekommande i presstext. TT rekommenderar las, liksom de rekommenderar mbl. Dessa två lagar är undantag; i övrigt rekommenderar TT versaler, som i PUL och LOB. Mot skrivningen las kan man invända att den sammanfaller med passiv preteritum av lägga, och därför är lite otydlig. I meningen ”Sedan las kom till har samhället förändras” luras många läsare att tro att las är ett verb, vilket stör läsningen. Skriver vi istället ”Sedan LAS kom till har samhället förändrats” leds läsaren på rätt spår från början. Nackdelen är att versalskrivningen känns skrikig, och dessutom antyder att det uttalas ”ell-a-ess”.

Så även om skrivningen ”Sedan Las kom till har samhället förändrats” bryter mot principerna för akronymskrivning – det är inte ett tydligt egennamn och borde inte ha inledande versal – så är den pragmatiskt tilltalande. Man slipper både otydligheten hos las och versalskrikigheten och det antydda ell-a-ess-uttalet hos LAS.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.