Annons
X
Annons
X

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

Mitt blogginlägg om de och dem i förra veckan genererade bra diskussion och flera tänkvärda läsarkommentarer. Hur kan språkvården över huvud taget acceptera ”ge pengar till de i kassan”, suckade någon läsare. Och de som har väldigt svårt att skilja mellan de och dem bör väl rimligtvis få rådet att skriva dom istället, tyckte en annan läsare. Detta visar att dedemdom-frågan är ett språkriktighetsproblem i ordets rätta bemärkelse, eftersom inget generellt råd tillfredsställer alla. Tvärtom går det att hitta argument både för och emot de olika möjliga hållningarna.

Frågan om det inte snart är dags att genomgående börja skriva dom är intressant. Dom är ju talspråksenhetsformen för de allra flesta svenskar, och dom är ju också relativt etablerat i ledigare skriftspråksgenrer och framför allt i talspråkshärmande skriftspråk. Det är dock ingen av kommentarerna till mitt förra blogginlägg som helhjärtat propagerar för att alla ska börja skriva dom. Istället framförs åsikter av följande slag:

Jag tycker att man gott kan bemöda sig om att lära sig den ganska enkla regeln att ersätta med vi och oss. Vi = de. Oss = dem. Dom som inte klarar det kan hålla sig till dom. ;)

Detta visar ju att problemet inte enbart är lingvistiskt utan också har en social dimension. För om formen dom reserveras för osäkra skribenter, riskerar den att uppfattas som en okunnighetsstämpel. Som skribent har man ju normalt målet att framstå som duktig och kunnig snarare än okunnig, och detta kan ju göra att formerna de och dem får en ännu större dragningskraft.

Först om dom skulle bli vanligt i tidningstext och i romaner av ansedda författare, tror jag att vi på allvar kan börja tala om att skrota de och dem. Vi är inte där idag, och det är inte heller säkert att skriftspråket kommer att utvecklas i den riktningen. På 60- och 70-talet verkade det rimligt att tro att formerna mej, dej och sej skulle ha trängt ut mig, dig och sig inom ett par decennier. Men 2011 kan vi konstatera att mig, dig och sig fortfarande lever i all välmåga, medan mej, dej och sej för en rätt marginaliserad tillvaro.

Språkutveckling drivs av språkbrukarna.  Och eftersom språkbrukarna inte är helt förutsägbara är inte språkutvecklingen det heller.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.