Annons

Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

De allra flesta europeiska språken använder liksom vi de latinska månadsnamnen från den romerska kalendern: januari, februari, mars, april osv. Månadsnamnen kommer från kungar eller gudar. Maj är till exempel döpt efter fruktbarhetsgudinnan Maia, och juli är döpt efter Julius Caesar. De sista månaderna – september, oktober, november, december – är ännu tråkigare. Det betyder helt enkelt sjunde, åttonde, nionde och tionde månaden, efter de latinska räkneorden septem, octo, novem och decem. Som ni ser stämmer inte ens denna numrering längre; december är ju tolfte och inte tionde månaden. Men detta förklaras av att mars för länge sen var årets första månad, innan man lade till månaderna januari och februari. Detta förklarar för övrigt även varför skottdagen infaller i februari.

En handfull europeiska språk har dock valt att behålla inhemska månadsnamn från gamla bondekalendrar. Dit hör de slaviska språken polska, tjeckiska och kroatiska. Deras månadsnamn tycker jag är betydligt festligare än de latinska, eftersom man då får namn som speglar årstidsväxlingarna istället för att hedra godtyckligt utvalda gudar och patriarker. Polska december, grudzień, anspelar på att det är tjäle i marken. Tjeckiska januari, leden, är den isiga månaden – led betyder nämligen ’is’.

De olika språken är dock inte helt ense om vilken månad olika händelser tilldrar sig. Månadsnamnet listopad, ’lövens fall’, finns på polska, tjeckiska, kroatiska, vitryska och ytterligare några språk. Men på kroatiska betyder listopad oktober, medan de övriga språken samstämmigt säger att löven faller av träden först i november. På samma sätt är polackerna och tjeckerna oense om när det börjar blomma. Den polska blomstermånaden kwiecień är april, men på tjeckiska är květen maj månad.

Dessa skillnader blir lite mystiska när man betänker att Polen ligger längst norrut och Kroatien längst söderut. Nordligare länder borde väl ha senare lövsprickning och tidigare höst än länderna längre söderut, eller? Jag finner det dock rimligt att den kroatiska skördemånaden srpanj (efter ordet för skära) inträffar redan i juli, till skillnad från i Polen och Tjeckien, där sierpień respektive srpen betyder augusti.

Med falska vänner som srpen och listopad är det som upplagt för missförstånd, slaver emellan. Därför får man ändå säga att de latinska månadsnamnen är praktiska, eftersom de utan problem förstås av en stor del av världens befolkning. Men det är ändå vackert att det i kalendern finns lipiec eller lipanj, månaden då lindarna blommar, oavsett om det råkar avse juni eller juli. Nedan bjuder jag på de tolv månadsnamnen på tre slaviska språk, och fler finns här.

Tjeckiska – polska – kroatiska
1. Leden – styczeń – siječanj
2. Únor – luty – veljača
3. Březen – marzec – ožujak
4. Duben – kwiecień – travanj
5. Květen – maj – svibanj
6. Červen – czerwiec – lipanj
7. Červenec – lipiec – srpanj
8. Srpen – sierpień – kolovoz
9. Září – wrzesień – rujan
10. Říjen – październik – listopad
11. Listopad – listopad – studeni
12. Prosinec – grudzień – prosinac

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.