Räddningsaktioner för glömda ord

Svenska Akademiens ordlista, SAOL, revideras med jämna mellanrum. Gamla ord åker ut, och nya kommer in. Vid förra revisionen 2006 ströks runt 6.000 ord. Men inte utan protester. Ord engagerar nämligen människor.

DN:s Lotta Olsson tröttnade på alla gnälliga protester och beslöt att göra nåt konstruktivt istället. Sommaren 2009 startade hon kampanjen ”Adoptera ett ord”, och det fick en enorm uppslutning. Idén gick ut på att välja ett ovanligt favoritord och lova att använda det i vanliga vardagssamtal minst 10 gånger under ett år. Runt 800 personer hörde av sig till Olsson, för att med stor entusiasm bli adoptivföräldrar till ord som tulipanaros, skabrös och etterkvesa.

Ett annat initiativ är bloggen Glömda ord. Varje dag publicerar de ett ord – idag näpen – och uppmanar läsare att i kommentarsfältet rapportera hur de använt ordet. De tvittrar också ut ordet, vilket jag faktiskt tycker är ett bättre forum än bloggen. Trevligt när dagens ord dyker upp mitt i flödet!

Er språkbloggare har knappast märkt ut sig som nån vars språkkonservativa axel man tryggt kan vila huvudet mot för att få tröst när tidens tand gnager sönder de vackra, gamla orden. Snarare är jag en sån där opålitlig typ, vars provocerande progressiva syn bara driver på den språkliga förflackningen. Men till och med jag kan ibland chocka. Senast igår gjorde jag lite lingokonservativ lokalradioreklam, när jag utnämnde halvannan till veckans ord.

Hur går det då egentligen med dessa ordbevararinitiativ? Hur gick till exempel adoptionen av tulipanaros, som betyder ’kombination som är tilltalande i fantasin men knappast möjlig i praktiken’? Jag frågade adoptivmamman Mia Engström, som skamset erkände att hon faktiskt inte lyckats använda ordet 10 gånger under ett år. Och jag tror att hon är synnerligen representativ. Det är lätt att applådera ett nostalgiappellerande initiativ, men svårare att tvinga sig själv till icke-spontan ordanvändning. Bloggen Glömda ord visar samma mönster. Trots hela 1.500 följare på Twitter ekar det ödsligt tomt i de kommentarsfält där ordanvändningen ska rapporteras.

Vi ska nog acceptera att ord stryks ur SAOL på goda grunder. Både näpen och tulipanaros finns för övrigt kvar, så än lever de. Sen ska man minnas att ord inte slutar finnas bara för att de försvinner ur SAOL. Eftersom vi har förmånen att leva i ett land som inte ägnar sig åt bokbränning, finns all svensk text som publicerats de senaste seklen väl bevarad. Det är bara att springa och låna en bok på ett bibliotek nära dig!