Röck döts ger gotisk respekt

Möjligheten att kommentera blogginlägg försvinner ju efter två dagar, men jag får en del kreativ läsarrespons på mejlen och via andra kanaler (tyvärr hinner jag inte svara på alla mejl, men jag läser allt). Efter att jag bloggat om hur diakriter ibland används i dekorativt syfte påminde en läsare om ytterligare variationer på temat:

Jag kom att tänka på diakritpynt ämnat att gotifiera hårdrocksgrupper, s.k. röck döts. Exempel: Mötley Crüe, Blue Öyster Cult, Motörhead, Queensrÿche och Crashdïet. Spinal Tap skojade till det med att ha två prickar över n:et.

Fenomenet röck döts kallas också för metal umlaut och är så pass etablerat att det till och med har en egen Wikipediaartikel. Som snäll och vän talare av ett nordiskt språk tycker jag ju att det är lite lätt bisarrt att våra diakriter används för att få bandnamn att se lite extra hårda och farliga ut. Jag antar att fransktalande tycker att det är ungefär lika bisarrt att vissa svenskar upplever slumpmässigt utströdda accenter i Yvonné och Helené som nåt elegant.

På tal om att leka med diakriter kan vi ju nämna min egen arbetsplats, Linnéuniversitetet. I logotypen har man valt att återge accenten över e:et med en prick, identisk med dem som finns över i:na.

Detta motiverades med att prickarna var fyra frukter från logotypträdet, som skulle symbolisera universitetets fyra ledord: nyfikenhet, nytänkande, nytta och närhet. Pr-grafikerna har med visuella medel argumenterat för hur de tänkt i följande film. Jag funderar dock på vad utbytesstudenterna som försöker lära sig svenska tror om den där krumeluren på e:et. Vem vet, de kanske åker hem och startar en hårdrocksgrupp som heter Metal death, fast med prickformade accenter över e:na.

Jag avslutar dagens betraktelse över oortodoxt använda diakritiska tecken med en Jan Stenmark-teckning: ett kärlekspar som bestämmer sig för att skrika ”axelklaffar med ö”. Av upphovsrättsskäl publicerar jag inte bilden direkt i bloggen, men följ länken bara, så hittar ni den.