Språkbloggen

Ylva Byrman

Ylva Byrman

En oroväckande nyhet har blivit känd i veckan: Språkrådets chef, professor Lena Ekberg, har sagt upp sig. Anledningen är att Institutet för språk och folkminnen, den överordnade myndighet som Språkrådet ingår i, inte vill låta Språkrådet ha den självständiga ställning som är rimlig. Till exempel vill de inte låta Språkrådet behålla sin välbesökta webbplats – den ska istället bli en undersida till institutets inte på långa vägar lika populära sajt. Ni kan läsa mer Språktidningens blogg eller i DN, eller lyssna på SR P1.

Att Lena Ekberg slutar handlar ju knappast enbart om webbplatsen. Men att chefen för Institutet för språk och folkminnen Ingrid Johansson Lind är beredd att offra en så omtyckt, respekterad och kompetent chef för att få igenom sin egen vilja om integrerade webbplatser, sänder en tydlig signal om att ledningen för Institutet för språk och folkminnen inte är intresserad av att ha ett starkt och självständigt språkråd som syns på egen hand.

Helena Englund Hjalmarsson, som är frilansande språkkonsult, kommenterar händelsen så här på Sveriges radios webbplats:

Kanslispråk + ortsnamn = osant
Det är inte jättekonstigt att de här problemen har uppstått. Inte ens vi som har mycket med Språkrådet att göra i vår arbetsvardag förstår riktigt vad f.d. Språknämnden och f.d. Språk- och folkminnesinstitutet har gemensamt. Det känns lika logiskt som att slå ihop t.ex. en optiker och en mascarafabrikant – båda jobbar med ögonrelaterade produkter. Så att det finns interna problem är lätt att förstå. Men min stora fråga just nu är: vad tänker kulturdepartementet göra åt saken?

De flesta som arbetar med språk och språkvård är bekymrade över att Lena Ekberg säger upp sig, och över utvecklingen som antyder att Språkrådet ska kväsas och veta sin plats inom ett större folkminnesinstitut. Språkvårdsarbete måste styras av dem som har kompetensen, och på Språkrådet finns just sån kompetens: de anställda är disputerade språkforskare och erfarna språkkonsulter, som dessutom visat sig duktiga på att fatta strategiska beslut och finnas till hands för allmänheten och samhället. För varje vän av genomtänkt språkvård och språkpolitik framstår det som olyckligt att Språkrådets framtid och ställning ska dikteras av institutschefen Ingrid Johansson Lind, som är kulturbyråkrat (hennes egna ord) och saknar språkvetenskaplig universitetsexamen.

Nu måste kulturdepartementet visa handlingskraft i frågan och ge Sverige möjligheter till en central språkvårdsinstitution som lockar duktiga medarbetare, istället för att tvinga bort dem genom dåliga organisatoriska förutsättningar och beslut.

Om bloggen



Ylva Byrman är språkkonsult och gillar att närstudera detaljer i svenskan och andra språk.

Här bloggar hon om språket: om rätt och fel, nytt och gammalt, normer och utmanare. Klassiska råd om språkriktighet varvas med språkspaning, kuriosa och personliga funderingar.

Frågor och synpunkter kan skickas till ylva.byrman@svd.se (läsarmejl kan komma att citeras i bloggen).

Om du har en språkfråga, kika först här.
Fler bloggar