Kommatering, del 6

I andra bloggar bjuder man idag på storslagen öppning av första luckan i en julkalender. Här på SvD:s språkblogg bjuder vi istället på vad vi med vår världsfrånvända smak uppfattar som godbitar i vintermörkret:

– en handritad teckning, härligt amatörfotograferad med darrig mobilkamerahand
– de julmysigt magiska orden ”icke-restriktiv relativsats”
– del 6 i kommateringsföljetongen (som började här).

Låt oss börja denna färd i advent med att ta oss an begreppet parentetiskt inskott. Det är inskjuten extrainformation som kan strykas utan att meningens grundbetydelse eller grammatiska grundstruktur förändras. Betrakta mening 1a:

1a. Alla som jobbar här är intresserade av att rädda jobben.

Denna meningen kan vi bygga ut genom att lägga till mer information i ett parentetiskt inskott. Vi kommaterar då både före och efter inskottet:

1b. Alla som jobbar här, oavsett om de är fackligt engagerade eller inte, är intresserade av att rädda jobben.

Grundbetydelsen av meningen är oförändrad – alla vill rädda jobben – men vi tydliggör att också de med brist på fackengagemang vill ha kvar sina jobb.

Parentetisk information kan också läggas i en relativsats, en bisats som följer direkt efter det substantiv man vill ge information om :

2. Den äldsta dottern, som är 19 år och oerhört motorcykelintresserad, håller på att spara ihop till en ny hoj.

Den kursiverade satsen är en icke-restriktiv relativsats. Som ni ser är det en form av parentetiskt inskott, eftersom det kan strykas. Vi kan därför också kalla det för en parentetisk eller icke-nödvändig relativsats. Men en relativsats kan också vara restriktiv, vilket innebär att den är nödvändig för att precisera substantivets syftning så att vi korrekt förstår vilka personer eller objekt som avses. Kursiveringen i mening 3 visar ett exempel på en restriktiv relativsats, och notera att vi då inte sätter några komman:

3. Den dotter som är 19 år håller på att spara ihop till en ny motorcykel, men den yngre dottern tycker att det är idioti.

Stryker vi ”som är 19 år” fungerar inte mening 3 längre. Den satsen är inte bara en extra upplysning om dottern, utan behövs både för att meningen ska fungera grammatiskt och för att det ska bli tydligt vilken dotter som avses.

Det går att konstruera exempel där en och samma mening kan tolkas olika beroende på kommateringen runt just relativsatser:

4a. Politiker som har bra betalt ska inte klaga på lönen.
5a. Politiker, som har bra betalt, ska inte klaga på lönen.

I exempel 4 signalerar avsaknad av komma att vi har en restriktiv relativsats – den sätter restriktioner på vilka politiker som avses. Tolkningen blir att vissa politiker har dåligt betalt, men de av politikerna som har bra betalt ska inte klaga. I exempel 5 har vi parentetisk kommatering – vi bör kunna stryka det som står mellan kommatecknen och får då ”Politiker ska inte klaga på lönen”. Tolkningen måste alltså bli att alla politiker har bra betalt, eftersom kommateringen signalerar en icke-restriktiv relativsats.

Mening 4a och 5a är bra för att förklara skillnaden mellan restriktiva och icke-restriktiva satser. Men tänk på att det är dumt att skriva meningar där tolkningen är helt beroende av kommatecken. Formulera hellre entydiga meningar:

4b. De politiker som har bra betalt ska inte klaga på lönen.
5b. Eftersom politiker har bra betalt ska de inte klaga på lönen.

Erkännande: Det är totalt onödigt av mig att blanda in termen ”icke-restriktiv relativsats”. Om man varit pedagogisk hade man nöjt sig med att tala om parentiska respektive nödvändiga bisatser. Men då får man inte den där extra myskänslan som orden ”icke-restriktiv relativsats” ger.