Er du helt sikker?

Särskrivningsmotståndare Norden över – förena er! Ni tillägnas härmed dagens bild.

Tiltak i kampen mot orddelings- og særskrivingsfeil...  on Twitpic

Tack till skaparen André Ulveseter.

Räddningsaktioner för glömda ord

Svenska Akademiens ordlista, SAOL, revideras med jämna mellanrum. Gamla ord åker ut, och nya kommer in. Vid förra revisionen 2006 ströks runt 6.000 ord. Men inte utan protester. Ord engagerar nämligen människor.

DN:s Lotta Olsson tröttnade på alla gnälliga protester och beslöt att göra nåt konstruktivt istället. Sommaren 2009 startade hon kampanjen ”Adoptera ett ord”, och det fick en enorm uppslutning. Idén gick ut på att välja ett ovanligt favoritord och lova att använda det i vanliga vardagssamtal minst 10 gånger under ett år. Runt 800 personer hörde av sig till Olsson, för att med stor entusiasm bli adoptivföräldrar till ord som tulipanaros, skabrös och etterkvesa.

Ett annat initiativ är bloggen Glömda ord. Varje dag publicerar de ett ord – idag näpen – och uppmanar läsare att i kommentarsfältet rapportera hur de använt ordet. De tvittrar också ut ordet, vilket jag faktiskt tycker är ett bättre forum än bloggen. Trevligt när dagens ord dyker upp mitt i flödet!

Er språkbloggare har knappast märkt ut sig som nån vars språkkonservativa axel man tryggt kan vila huvudet mot för att få tröst när tidens tand gnager sönder de vackra, gamla orden. Snarare är jag en sån där opålitlig typ, vars provocerande progressiva syn bara driver på den språkliga förflackningen. Men till och med jag kan ibland chocka. Senast igår gjorde jag lite lingokonservativ lokalradioreklam, när jag utnämnde halvannan till veckans ord.

Hur går det då egentligen med dessa ordbevararinitiativ? Hur gick till exempel adoptionen av tulipanaros, som betyder ’kombination som är tilltalande i fantasin men knappast möjlig i praktiken’? Jag frågade adoptivmamman Mia Engström, som skamset erkände att hon faktiskt inte lyckats använda ordet 10 gånger under ett år. Och jag tror att hon är synnerligen representativ. Det är lätt att applådera ett nostalgiappellerande initiativ, men svårare att tvinga sig själv till icke-spontan ordanvändning. Bloggen Glömda ord visar samma mönster. Trots hela 1.500 följare på Twitter ekar det ödsligt tomt i de kommentarsfält där ordanvändningen ska rapporteras.

Vi ska nog acceptera att ord stryks ur SAOL på goda grunder. Både näpen och tulipanaros finns för övrigt kvar, så än lever de. Sen ska man minnas att ord inte slutar finnas bara för att de försvinner ur SAOL. Eftersom vi har förmånen att leva i ett land som inte ägnar sig åt bokbränning, finns all svensk text som publicerats de senaste seklen väl bevarad. Det är bara att springa och låna en bok på ett bibliotek nära dig!

SAOL-appen har kommit!

Nu finns SAOL-appen att ladda ner till de smarta mobiltelefonerna. Läs mer på Peter Englunds blogg.

No logo

Idag är det inte bara lönefredag, utan också dags för Språkbloggen att presentera november månads gästbloggare. Hon heter Karin Guldbrand och är webbcopywriter och språkvårdare. Dessutom är hon en av två författare till boken Klarspråk på nätet.

 

Månadens gästbloggare: Karin Guldbrand

iPhone, e•on, PowerPoint, Go:teborg, ICA Banken, MasterCard, BankID … Visst är det irriterande när reklammakarnas kreativitet svämmar över och sprider sig till vanliga texter? Åtminstone stör det min läsning och jag får svårt att koncentrera mig på själva innehållet i texten.

Fenomenet kallas logotypskrivning och innebär att namn och varumärken skrivs på ett sätt som avviker mot normala skrivregler, exempelvis genom särskrivning, originell användning av små och stora bokstäver eller skiljetecken på ovanliga ställen.Visst kan vi förstå reklambyråerna som hittar på alla kreativa skrivningar för att skapa uppmärksamhet i dagens enorma informationsbrus. Och visst väcker det uppmärksamhet, men det är fel sorts uppmärksamhet. Våra hjärnor förväntar sig att stor en bokstav innebär en ny mening, att särskrivna begrepp står för flera företeelser istället för en och att kommateringen ska vara konventionell. Särskrivningar, stora bokstäver mitt inne i ord eller udda användningar av skiljetecken stör ögat och läsrytmen.

Därför bör man enligt Svenska skrivregler undvika logotypskrivningar i vanlig löptext, och istället skriva dem som vanliga namn: Eon och Powerpoint. De avvikande skrivsätten fungerar nämligen enbart i själva logotypen. Det är bara tramsigt att skriva BankID, och det sänker läsarens förtroende för avsändaren. De marknadsavdelningar som skriker sig hesa för att få andra att använda samma skrivsätt som i logotypen har inte förstått tankarna bakom svenska skrivregler och det svenska synsättet. Det borde finnas viktigare saker för produkt- och marknadschefer att ägna sig åt, än att försöka lära världen att skriva. Att följa normala svenska skrivregler i vanlig text ger den som står bakom texten ett mer seriöst intryck.

Men är det inte bara jag som är överkänslig? Nej, inte bara. Det är dessutom opraktiskt eftersom skribenten aldrig kan veta hur ett namn stavas utan att först ha sett loggan. Tanken med våra svenska skrivregler är att man inte ska behöva lära sig varje enskilt företag eller varumärke utantill för att klara av att hantera det i skrift, utan att i trygg förvissning om att skrivreglerna gäller kunna ägna sig åt textens innehåll och form. I mitt arbete som språkexpert och webbcopywriter i ett stort it-projekt dyker ideligen frågan om olika skrivningar upp. Varje gång måste de diskuteras och hanteras. Det stjäl tid och energi. Avvikande skrivningar blir regelbundet föremål för nya diskussioner – varje gång det kommer nya skribenter som inte känner till de förda resonemangen. Och var ska vi dra gränsen? Vid uppochnervända bokstäver? Kursiver? Färger? Dessutom tar varje avvikelse längre tid att skriva än normalsättet eftersom du var gång får tänka till. Avstegen kan också skapa osäkerhet kring andra ord, för hur var det nu igen … Följer Photoshop PowerPointprincipen?

Nej, Adobe följer normala skrivregler, alltså Photoshop och inget annat. Språkrådet rekommenderar att vi normaliserar logotyper så här:

  • Ändra liten bokstav i början på namn till stor: Iphone.
  • Ändra stora bokstäver inuti ord till små: Powerpoint, Mastercard.
  • Skriv initialförkortade namn som utläses som ord med små bokstäver: Ica.
  • Skriv ihop särskrivningar (eller använd bindestreck): Vårruset, Icabanken.
  • Sätt bindestreck i sammansättningar med förkortningar: Bank-id.
  • Stryk skiljetecken som används okonventionellt: Eon, Göteborg.

Gav en felskrivning bonus på 11 miljoner?

Alla människor gör felskrivningar. Alla människor har också missat felskrivningar, trots att de föresatt sig att noggrant granska en text.

Oftast får en felskrivning inga större konsekvenser. Många märks knappt vid genomläsningen eller stör bara läsaren nån millisekund. Lite värre blir det om felskrivningen äventyrar begripligheten eller gör att läsaren tappar förtroende. Men nån enstaka gång kan en felskrivning kosta mycket mer än så.

Den kan kosta 11 miljoner.

Åtminstone om man får tro mediebevakande Resumé, som hävdar att Sydsvenskans förra vd får 11 miljoner kronor på grund av en felskrivning i bonusavtalet:

Avtalet sade att hans bonus skulle beräknas på skillnaden mellan budgetmål och uppnått resultat. Inte tvärtom som vore det logiska: uppnått resultat minus budgetmål.

Ju större förlust, desto större bonus alltså. Å andra sidan ingen bonus om Sydsvenskan skulle gå med vinst. Det gjorde den emellertid inte de närmaste åren heller.

I andra artiklar dementeras dock denna uppgift. Men oavsett vad som är sant visar detta på den nästan obehagligt stora roll som språkliga formuleringar spelar i juridisk text. Ett av de mest kända fallen är när ett kommatecken helt ändrade villkoren i ett avtal mellan Rogers Communications och Bell Aliant. Det sensationella fallet har internationellt kallats för The case of the million-dollar comma.

Men språklig form berör inte bara avtalsjurister. Också socialsekreterares och polisers sätt att skriva ner brottsoffers och andra människors berättelser får stor betydelse, eftersom dessa texter används som underlag i utredningar och domstol. Rättslingvistik, studiet av den språkliga formens betydelse i polisiär och juridisk verksamhet, är ett fält som hittills knappt fått nån uppmärksamhet i Sverige. Men kanske är detta på väg att ändras. I morgon ska jag faktiskt gå på workshop i rättslingvistik i Växjö. Dit kommer forskare från olika europeiska länder för att hålla föreläsningar och jämföra erfarenheter av hur språket påverkar rättsprocesserna. Det kommer ju inte att hjälpa Sydsvenskans bonuskris, men förhoppningsvis kan fältet rättslingvistik på sikt öka samarbetet mellan språkvetare och jurister och ge insikter om språkets roll i ett rättssäkert samhälle.

Palindrompolisen

Ni har väl inte missat att Sörmlands läns polismästare lyckades gifta sig till ett palindromnamn? Nu heter han Mats-Erik Kirestam, och Metro gjorde en kul Hallå där-intervju. Intervjuaren ställer lite frågor i palindromform,  och vilka svar han levererar, denna palindrompolis:

Dromedaren Alp-Otto planerade mord?
– Särskilt mycket djurrelaterade brott har vi inte här i distriktet, nej…

Jag var för övrigt genast tvungen att göra en sökning på Ratsit för att se om jag kunde hitta en potentiell make med efternamnet Avly. Det närmsta jag fann var efternamnet Afli, så där rök mina palindromnamnsdrömmar. Hittar du nån palindrompartner att fria till?

Kungliga biblioteket vill inte prata om böcker

Vad förvaras egentligen på Kungliga biblioteket i Stockholm? Böcker skulle väl många spontant svara. Men si, det är inte ett svar som de anställda skulle ge, åtminstone inte om de är terminologiska paragrafryttare. För bok är nämligen ett ord som man bör undvika enligt KB:s termlista.

Skälet är enkelt: ordet bok är mångtydigt, eftersom det inte gått att skapa en fungerande standarddefinition. Unesco har visserligen försökt genom att godtyckligt säga att en bok ska ha minst 49 tryckta sidor, men definitionen är inte så lyckad. Till exempel faller många barnböcker utanför den.

Det som pliktbiblioteket KB har till statligt uppdrag att förvalta kallas istället för dokument. Det definieras som ’samling av information som tillsammans med det medium det är fäst eller lagrat på behandlas och fungerar som en enhet’. Man talar också om verk, en ’avgränsad intellektuell och/eller konstnärlig skapelse’. Ett verk manifesteras typiskt i olika dokument, varav boken alltså är ett.

Men att bok är en avrådd term inom biblioteksväsendet, betyder det att du och jag bör avstå från att säga bok? Självklart inte! Det är viktigt att förstå att fackspråkliga definitioner i många lägen inte alls är bättre eller mer korrekta än vår privata förståelse av ords innebörd. Tvärtom! Många termdefinitioner håller inte utanför sin snäva fackkontext. Låt mig ta ett konkret exempel:

I utlänningslagen definieras barn som ’person under 18 år’. ”Är det så ni använder ordet?” brukar jag fråga mina studenter. ”Ja”, svarar många spontant. Men lite exempel får dem att inse att deras mentala representation av ordets innebörd är rikare och inte lika fyrkantig som den juridiska definitionen. Den som förlorade oskulden med en jämnårig vid 16 års ålder, svarar knappast ja på frågan ”har du haft sex med ett barn?”. Och om nån frågar mina föräldrar om de har några barn, skulle de uppfattas som lögnare om de svarade nej, trots att både jag och min syster är över 18. Barn har för övrigt ytterligare en definition i Rikstermbankens Kärnenergiordlista: enhet för tvärsnitt som motsvarar 10⁻\u’00B2′⁸ m². Den definitionen är helt obegriplig för de flesta av oss.

Facktermer är funktionella när man skriver inom en specifik verksamhet och vet att läsaren är en fackperson som kommer att tolka termerna i den specifika fackspråkliga betydelsen. Då blir facktermerna ett verktyg för tydlig, precis och effektiv kommunikation. Men i alla andra sammanhang är risken stor att facktermsanvändningen får motsatt effekt: Begripligheten äventyras, eftersom facktermerna antingen upplevs som främmande eller har en vagare och delvis annorlunda betydelse i allmänspråket.

Den fackexpert som vill kommunicera med en lekman måste tänka efter. Det är inte förbjudet att använda facktermer, men texten måste snickras ihop så att också en läsare utan fackkunskap har en rimlig chans att korrekt förstå resonemangen. Den klyftiga fackskribenten förstår att det i populära texter faktiskt är fullt tillåtet att bryta mot fackinterna termråd, om det ger läsaren en bättre chans till konkret förståelse. Så här beskriver KB sin verksamhet på webben:

KB ansvarar för att bevara det nationella kulturarvet genom att samla in, bevara och tillhandahålla det svenska trycket. Det innebär att vi gör det möjligt att läsa och studera allt som trycks eller publiceras i Sverige, bland annat böcker, tidskrifter, rapporter, dagstidningar, handskrifter, kartor, bilder, affischer, musiktryck och vardagstryck som till exempel postorderkataloger och teaterprogram.

Visst är det härligt att vi har ett så klyftigt nationalbibliotek!

Ansgar och det nya mediet

På tal om veckans tidigare inlägg om hur man använder Twitter och hur tekniken påverkar språk och kommunikation: Nu är inte första gången i historien som människor behöver vänja sig vid ett nytt skriftspråksmedium. Var det till exempel intuitivt självklart att gå från pergamentrullar till ryggbunden bok? Nä, åtminstone inte för Ansgar i följande ljuvliga klipp – han blir frustrerad och tappar värdefull arbetstid. Men som tur är finns en tjänstvillig tekniksupport på plats i klostret!

YouTube Preview Image

Se där, vad dialog kan göra för mänskligt kunskapsutbyte!

 

Platon skulle ha gillat chatten

”Utarmar Twitter och sociala medier det moderna språkbruket?” var titeln på en text av Damon Rasti på Ajour. Rasti är inte språkvetare, men väl skribent, debattör och en flitig användare av sociala medier. Han menar att i takt med att utbud och efterfrågan på snabba, korta nyheter ökar, förändras också våra läsmönster. Samtidigt behöver inte det utesluta intresset för längre nyhetstexter och reportage, eftersom dessa fyller en annan funktion. Vi måste bara, menar Rasti, fortsätta värna om mångfalden och låta det långsamma berättandet finnas kvar vid sidan av de rappa och snuttifierade nyheterna.

I DN kunde man läsa artikeln ”Tekniken inget hot mot språket”. Den bygger på intervjuer med Språkrådets Anna Antonsson och Rickard Domeij, som menar att en av de största förändringarna är att vi idag skriver betydligt mer än för några decennier sen. En annan revolutionerande sak är att vi för första gången fått ett dialogiskt skriftspråk. I antikens Grekland var Platon oroad över att skriften skulle göra människor dummare, eftersom kunskapen då inte längre hölls kvar i människors huvuden utan flyttade ut på papper. Dessutom menade man att det var ur dialog som kunskap uppstod. För att skapa kunskap var den monologiska skriften alltför statisk. Men med de nya medierna som chatten har vi återvänt till realtidsdialogen – men i skrift. Fast om chatten ska kunna användas som ett forum för dialogiskt kunskapsbygge krävs gott om tid och en vilja att ifrågasätta och se de fina nyanserna.

Som en uppföljning på DN:s artikel kunde läsarna igår just chatta med Anna Antonsson om teknikens påverkan på språket. Möjlighet till dialogiskt utbyte och fördjupning i ett visst ämne uteblev dock, eftersom DN har vulgärdefinierat chatt som ’kort svar på en fråga, utan möjlighet till uppföljning’.

Vissa ställde frågor som ”Går det att säga att något är fel eller rätt skrivet? Finns det någon officiell reglering av svenska i Sverige??” och ”Tycker du att det är ett problem att språket blir mer och mer slappt, inte minst grammatik och interpunktion?”. Med tanke på det begränsade utrymmet lämnar Antonsson utmärkta svar, men ämnet är alldeles för komplext för att fungera i det valda formatet, annat än som kort inspiration eller kanske bekräftelseterapi av Ring P1-slaget. De ovan nämnda frågeställarna kan knappast ha lämnat chatten så värst mycket klokare än tidigare.

Mejl, sms, chatt, Twitter, videokonferens och internetforum innebär nya möjligheter till kommunikation. Det bästa man kan göra som språkbrukare är att använda alla. Först då kan man förstå varje mediums potential och – nog så viktigt – dess begränsningar.

 

Uppföljning: En gång var boken också ett nytt medium.

Kvitter om språk

I Språkbloggen har jag flera gånger talat om Twitter. Men för den som aldrig använt Twitter är det inte helt lätt att komma igång eller ens begripa vad man ska ha det till. För den språkintresserade men Twitterskeptiske kan en bra ingång vara att börja följa @Språkrådgivning. Där besvarar Språkrådet språkfrågor. Om du bara vill läsa flödet räcker det med att klicka på länken ovan, men om du också vill kunna ställa egna frågor behöver du registrera ett Twitterkonto.

Har du ett Twitterkonto kan du också skicka tips eller diskutera med andra frågeställare. Kristian Holmgren slog till exempel vad med sin chef om en bakelse att ordet paltkoma inte bara används i Norrland, utan har spritt sig till resten av landet. Han skrev in till DN:s språkspalt och frågade, och fick den 16 oktober svaret att de aldrig hört ordet och att det därför var att betrakta som ett norrländskt ord utan riksspridning. Kristian var dock skeptisk (och bakelsesugen!) och kvittrade iväg en fråga till Språkrådgivning. De vidaretvittrade frågan, vilket gjorde att den fick stor spridning – Språkrådet har nämligen över 2.700 följare på Twitter. Av dessa hörde 34 personer från hela landet, bland annat jag själv, av sig till Kristian och berättade att de använda ordet paltkoma regelbundet, i betydelsen ’vara så mätt att man är matt’.

Kristian återkopplade resultatet till DN, som tvingades göra avbön söndagen den 23 oktober. Se där, vilka debatter ni missar, ni som inte följer Språkrådgivning på Twitter.

Eftersom ett Twittermeddelande inte rymmer mer än 140 tecken, lämpar sig Språkrådets Twitterrådgivning bäst för korta frågor som har korta svar. Har du en längre fråga är det bättre att mejla eller ringa.

Men innan du gör nåt av detta ska du först söka svar i Språkrådets frågelåda. Där finns de vanligaste frågorna besvarade, för det är ju lite onödigt att du blir den tvåtusenfemhundrasjuttiofjärde personen som frågar om det skrivs internet eller Internet. Det hade du ju enkelt kunnat slå upp själv, så får Språkrådet mer tid att besvara nya, spännande frågor.

Vill du veta mer om hur man kommer igång med Twitter kan du läsa en guide, till exempel den här.

Skivor
The Amazing Snakeheads.

Snakeheads är stentuffa på riktigt

Lokko:”En oerhört rar liten best”.

FOTO: Domino/Playground

Kvinnorna som älskade nazister

Kultursvep

Fick de någonsin stå till svars?

”Vi hade ingen
Shiraz hemma”

Stockholmsnatt

Att leva med en f.d skejtare.

AC/DC dementerar pensionsrykte

Hårdrock

Youngs hälsa stoppar inte bandet.

Mer än fotboll när ärkerivaler möts

Under strecket

En kamp större än livet självt när Real Madrid möter FC Barcelona.

Triangulering – hippt ord används fel

Politik

Få behärskar modeordet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.

”En konstnär kan
inte vara rädd”

Söndagsintervjun

Claire Messud skäms inte.