Annons

Sportbloggen

Johanna Garå

Johanna Garå

Efter att ha firat ett litet födelsedagsbarn på Södermalm under eftermiddagen beger jag mig snart till Canal + studio på Gärdet för att se stormatchen Barcelona–Sevilla och för att lite i smyg fira en stor födelsedagsgubbe som fyller jämnt. Ni ser oss i rutan från 21:45.

Jag skrev min slutuppsats på universitetet om Sevilladerbyt (yes, I am a nörd) och känner kanske just därför  lite extra för Sevilla, som ju är ett praktexempel på hur en välmående klubb ska skötas.

Vi kommer att prata mer om detta i kvällens program men kortfattat handlar Sevillas framgångskoncept om en välorganiserad ungdomsakademi, en klok värvningsstrategi och stor scoutingorganisation, samt en harmonisk arbetsmiljö och fast ansvarsfördelning mellan klubbordföranden, sportchefen och tränaren.

Foto: AP.

Att José Maria Del Nido har storhetsvansinne och är oerhört arrogant gör klubben bara ännu intressantare i mina ögon.
Presidenten, som en gång hävdade att han var den näst viktigaste mannen i Sevilla efter påven, har nyligen gjort revolt och gått i bräschen för att få igenom ett alternativt förslag till uppdelningen av tv-pengarna.
Det svider så i Del Nidos ögon när Barcelona och Real Madrid vill roffa åt sig 34 procent av kakan medan hans Sevilla bara ska få 2,9 procent.

I veckan föreslog han att jättarna borde sticka och ”spela i den portugisiska eller franska ligan, eller så kör vi en liga med 18 lag.”
– Det är galet att Barcelona och FC Köpenhamn kan kunna få lika mycket betalt i Champions League medan Real Madrid och Racing här i Spanien tjänar så olika, sa Del Nido som fått över Villarreal, Espanyol och Athletic Bilbao på sin sida.
Att Del Nido själv befinner sig mitt i en gigantisk korruptionshärva i Marbella, och riskerar 13 år i finkan, pratar han dock inte lika gärna om.

Det kryllar av unga duktiga spelare i Sevilla. Jesús Navas är ett exempel men världsmästaren missar tyvärr kvällens match på grund av skada. I programmet kommer vi kolla in det senaste stjärnskottet Diego Perotti lite extra.

(Den kvicke argentinaren verkar vid fotografering nedan ha råkat ut för en något övertydlig fotograf. Han ser oerhört obekväm ut, tycker jag.)

Perotti har på senare tid petat en annan kille med dagens hetaste förnamn, nämligen Diego Capel.

Jag läste en söt anekdot om 22-årige Capel häromdagen. Faktum är att han för tio år sedan tillhörde Barcelona. När Diego, som kommer från Almería, var 11 år anslöt han till La Masía (Barças ungdomsakademi) – men bad innan säsongen ens var över om att få åka hem.
– Hans problem var inte fotbollsmässigt, han saknade sin familj. Före varje träning var vi tvungna att trösta honom eftersom att kunde inte sluta gråta. När han tränade och spelade var det en helt annan historia, då såg han lycklig ut, men han klarade inte av att bo så långt hemifrån, har en ungdomsledare berättat för Barça TV.

Snutten…

Capel hamnade istället i Sevillas akademi och debuterade redan som 16-åring i A-laget, i oktober 2004. Det var först under säsongen 2007-2008, efter Antonio Puertas tragiska död, som han tog en plats i startelvan. Det första ligamålet kom mot just Barcelona, i februari 2008.

Foto: AP.

Capel gjorde även öppningsmålet på Camp Nou den 5 januari i år då Sevilla vann med 2-1 i cupen. Konkurrensen har dock hårdnat och Capel har suttit på bänken en hel del i inledningen av den här säsongen. I de tre senaste ligamatcherna har han startat, eftersom Navas varit borta, och lär finnas på planen när kvällens ligamöte sparkas igång.

Eftersom Xavi är tillbaka på Barcelonas mittfält tror jag att Sevilla får det svårt.

Jag tippar på 3-1 till hemmalaget.

Johanna Garå

Allt fler fotbollsspelare söker sig till Twitter, eller snarare knuffas dit av agenter, klubbar och sponsorer. I Sverige känner jag inte till någon spelare som twittrar men i Spanien är det jättevanligt och i England börjar det dyka upp allt fler. Tyvärr gör få av dem något kul av denna möjlighet att interagera med fansen – men som tur är finns det undantag.

Min favorit är Manchester Uniteds Rio Ferdinand. Han verkar nästan lite besatt av att snacka med sin ”twitfam”. Han kör ofta frågestunder, frågar ”familjen” om råd (som exemplet nedan) och startar ordkrig med andra kändisar, som till exempel Robbie Savage.

Rio tvekar inte att tycka till om olika saker, som till exempel vad han anser om att Wayne Rooney inte nominerades till Guldbollen.

Under VM var det kul att följa Diego Forlán men uruguayanen har slappat till sig och får inte plats på min topp tre.

Egna bilder är ett stort plus för att få höga betyg av mig. Därför kniper Sergio Ramos en hög placering – trots att han, liksom så många spelare i Spanien, envisas med att visa tummen upp så fort en kamera dyker upp.

Ovan ser vi förutom Ramos (längst till höger ihop med Iker Casillas) även original-Ronaldo, Felipe Luis och Sergio Agüero. Ronaldo är väldigt aktiv, på flera språk, och ”Kun” Agüero är bra på att informera om skadeläget etc. Felipe Luis är det tyvärr snarkvarning på men han är nybörjare.

Då ska ni hellre kolla in Boltonkaptenen Kevin Davies som svarar helvilt på frågor och vill ha tips om golfbanor.

Svarar på frågor gör även Henok Goitom nerifrån Almería. Svensken twittrar om allt från fotboll till politik till vad lagkamraterna dricker efter matcherna. En given pallplacering på min lista!

Tyvärr pratar jag inte italienska men tack vare Google Översätt kan jag hänga med när Giorgio Chiellini vägrar erkänna att Giuseppe Rossi slagit en tunnel på honom på landslagsträningen.

Rossi, som är född och uppvuxen i USA, är för övrigt även populär hos andra Johannor.

Chiellinis beskrivning av sig själv är dessutom rätt skön.

Några spelare som kan ryka snart från min bevakning är Kaká och Luis Fabiano. Under VM twittrade de om interna pingismatcher, vilket var kul, men nu är det lite väl mycket Jesus och klyschor på portugisiska för min smak.

Vad finns det mer? Jo, Álvaro Arbeloa kan vara lite skojig ibland, som när han härom veckan försökte ragga tjejer till sin kusin i Barcelona. Men Real Madridbacken slår inte Cesc Fàbregas som twittrar på tre språk och även bjuder på lite naket emellanåt.

Slutligen, ett uppsamlingssvep: Charlie Davies, Carles Puyol, Ryan Babel, Jack Wilshere, Gonzalo Higuaín, Xabi Alonso, Juan Mata, Andrés Iniesta, Nicolas Anelka, Jermaine Defoe, David Bentley, Jozy Altidore, Ronaldinho och sist men inte minst Örebros Alejandro Bedoya.

Har jag missat någon bra?

Uppdatering: Vill bara påpeka att Rio Ferdinand #FF-ade mig efter att jag utsett honom till número 1…

Johanna Garå

Fotbollslivet börjar bli liite jobbigt för Karim Benzema.

Visserligen tjänar fransmannen stora högar med stålar och han får bo i underbara Madrid men majoriteten av tyckarna i Spanien är överens – anfallaren håller inte tillräckligt hög klass för en storklubb som Real Madrid. Flera tidningar och radiokanaler rapporterar nu att klubben kommer försöka göra sig av med anfallaren, som värvades från Lyon inför fjolårssäsongen, i januari eller till sommaren eftersom tränaren José Mourinho har gett upp.

I mitten av september hade tränaren stora förhoppningar om att 22-åringen skulle ta fortsatta steg i utvecklingen och på så sätt förtjäna en plats i startelvan. Efter premiärmatchen i Champions League (2-0 mot Ajax) då Benzema inte fick spela alls, sa portugisen:
– Från bänken kan man se en match väldigt väl, som förändringarna i positionsspelet. Karim är en intelligent pojke. Förr eller senare kommer han förstå vad han måste göra för att få spela.
Tio dagar senare var Mourinho än mer uppmuntrande:
– Han är på rätt väg, han visar att han är väldigt motiverad. Jag tror mycket mer på honom nu än för två månader sedan. Nu är det upp till mig att ge honom chansen så att han mår bra. Det förtjänar han.

I tisdags fanns Benzema för en gångs skull med i startelvan, i cupmatchen mot Real Murcia, men han byttes ut mållös i den 63:e minuten. Matchen slutade 0–0.

I dagens El País säger Guy Roux, Auxerres legendariske tränare som anser att Benzema valde fel klubbadress, att orsaken till anfallarens formsvacka är miljön.
Karim hade levt hela sitt liv i en förort till Lyon, i en väldigt familjär och beskyddande miljö. Hans vänner var killarna han spelade fotboll med på gatan, hans föräldrar fanns alltid till hands. I Madrid blev han plötsligt ensam. Han saknar sin mamma.

Foto: AP

Enligt onsdagens El Confidential ska Benzema nu vara ute till försäljning. Därmed kommer Mourinho i januari istället kunna få in en anfallare han själv valt, något han ville redan i somras.

Fransmannen dök inte upp på onsdagens frivilliga träning, något som enligt El Confidential hade kunnat förbättra hans anseende: ”Det enda som kan rädda honom är om Real Madrid inte finner rätt lösning på marknaden.” Juventus och Manchester United nämns som möjliga intressenter.

I torsdagens upplaga av webbtidningen rapporteras dock att Benzema har en tung beskyddare (utöver Florentino Pérez som värvade honom för 35 miljoner euro) kvar i klubben – José Mourinho. Och portugisen vill ge fransmannen en chans till.
– Jag lovar att jag kommer locka fram den riktige Benzema, ska ”Mou” igår ha sagt inför klubbordföranden och Zinedine Zidane.

Och eftersom Mourinho brukar lyckas med det mesta han tar sig an kan vi inte utesluta att Benzema snart gör succé för Real Madrid.

Fransmannen sa i AS förra veckan att han har pratat mer med Mourinho på två månader än vad han gjorde med den förre tränaren Manuel Pellegrini under hela fjolårssäsongen. Ett tecken på att portugisen har nått fram, månne?

Men hur bra bundisar tränaren och spelaren än blir så kommer deras vägas skiljas åt snart om Karim Benzema fortsätter missa lägen som jag hade satt.

Jan Semneby

De alpina utförsåkarna hade sin världscuppremiär i helgen som gick. På lördag är det säsongspremiär i big air för snowboardåkarna. En gren som skidförbundet satsar hårt på. Ska återkomma till det när vi närmar oss den svenska världscuptävlingen på Stockholms Stadion 20 november.
Lördagens premiär äger rum i London vid Battersea Power Station. Den nedlagda kraftstationen är känd från omslaget till Pink Floyd-plattan Animals. Men då var det en uppblåsbar gris som flög över Battersea och inte som här en snowboardåkare.

Johanna Garå

Hej och välkommen till min blogg!

Här kommer jag att skriva om internationell fotboll, inte alltid med jätteseriös ton. Om du inte har varit med mig tidigare så kan du kolla in mina tre tidigare gästspel i bloggvärlden för att få ett hum om vad som väntar:

Fotbolls-EM 2008
Zlatanland (namnet känns inte alls krystat nu…)
Fotbolls–VM i Sydafrika

Jag planerar konstruera den här bloggen på samma sätt. Den stora skillnaden är att jag (just nu) inte befinner mig i utlandet och därför inte kommer kunna ta lika många egna foton. Jag lovar dock att kladda med min röda Photoshop-penna i andras bilder.

Jag ser det som min uppgift att, förutom att hålla mina läsare informerade och roade, även guida er i internetdjungeln. Har någon skribent out there skrivit något läsvärt eller är helt ute och cyklar så tänker jag slussa er dit. Efteråt får ni gärna komma tillbaka hit och diskutera ämnet.

Gillar ni spansk fotboll bör ni på måndageftermiddagarna kolla in på Guardians hemsida och läsa vad Sid Lowe skrivit. Hans senaste krönika handlade om Villarreal.

Ni som känner mig vet att jag vurmar extra mycket för Spanien och La Liga. Därför inleder jag denna blogg med en tanke kring fotbollsvärldens hetaste ”derby” – El Clásico mellan Barcelona och Real Madrid. Ni minns väl hur det gick senastCamp Nou?
Jag är lite upprörd över att säsongens första möte kan komma att spelas på en måndagkväll, den 29 november, eftersom det på söndagen är lokala val i Katalonien. (Läs vad Barcelonatidningen Sport har skrivit i ämnet.)

Klubbarna – och framför allt tv-bolagen – är positiva till idén, men vad säger alla fans? Jag kan tänka mig att många redan har bokat flygresa hem på måndagen. Det främsta alternativet är klockan 19 på söndagskvällen. Mycket bättre, tycker jag. Att spela på lördagen vill inte Barcelona som spelar Champions League i Aten på onsdagskvällen.

Vad tycker ni?

Skärmdump: TV4 Play

Tipsa mig gärna (johanna.gara@svd.se) om ni springer på intressanta nyheter och resonemang kring internationell fotboll.

PS: Jag finns även på Twitter.

Jan Semneby

Det blev en avslagen helg i Sölden med avblåst herrtävling och svaga svenska insatser. På vägen mot München gjorde vi en avstickare till vinterns VM-ort Garmisch-Partenkirchen. Där går aöpina VM, längd-VM går i Holmenkollen. Två klassiska skidorter som jag tror kommer att bjuda på stora publikfester i vinter.
Garmisch-Partenkirchen, Maria Riesch hemort, ligger bara en timmes bilresa från München och den fina säsongstarten för tyska tjejerna gjorde inte intresset mindre.
Vi kollade också in svenska VM-truppens pampiga hotell i en kurort några kilometer från centrala G-P. Hoppas de gör skäl för sitt fina boende på VM.
Garmisch-Partenkirchen

Jan Semneby

Jag gissar att arrangörerna här i Sölden är nervösa just nu. I dag då herrarna tävlar är det den stora publikdagen. Men molnen hotar dra in och det har spåtts nederbörd senare i dag. bara att hoppas att tävlingen hinner genomföras.
Några svenska framgångar är knappast att vänta i dag heller. Och jag är inte så säker på att den österrikiska hemmapubliken får tillfälle att jubla. Jag tror mer på schweizaren Carlo Janka. Eller varför inte norrmannen Aksel Lund Svindal? Bode Miller har det höga startnumret emot sig och kan bara hoppas att banan håller.

Jan Semneby

Lördag morgon. Anlände just till presscentret på glaciären. Ingen sol i dag men vädret tillåter tävling och det är ju huvudsaken. Efter träning, presskonferenser och andra preludier tycker åkarna säkert att det är skönt att säsongen kommer igång.
De svenska tjejerna laddade upp med volleyboll igår tillsammans med några av tränarna.

Jan Semneby

Det var utdelning av priset som årets åkare igår på Hotel Central här i Sölden. AIJS som är en internationell sammanslutning av alpinjournalister röstar sedan 1963 fram årets åkare. I år blev det schweizaren Carlo Janka som vann herrarnas totala världscup och ett OS-guld.
Själv röstade jag på Lindsey Vonn. Så mycket bättre säsong än hon hade går det inte att få. Seger i totala världscupen och några delcuper, OS-guld och OS-brons, 12 världscupsegrar. Kanske det ligger henne i fatet att hon fick utmärkelsen ifjol.
34 åkare har fått utmärkelsen och herrarna dominerar. Ende svensk i listan är Ingemar Stenmark, han blev årets åkare tre år i rad.
Annars är här som vanligt i Sölden. Presskonferens igår med tjejerna och alla var förväntansfulla och på gott humör. Tävlingen ligger tidigt på säsongen som inte drar igång på allvar förrän om en dryg månad. Men nu får åkarna kvitto på att de ligger rätt i förberedelserna. Hur mycket kommer exempelvis Anjas nya mjukare pjäxor att påverka tidsmässigt? Har Marias fartträning gett henne nödvändigt jävlaranamma?
En sak är i alla fall tämligen säker. Vi kommer med största sannolikhet inte att få se regerande alpindrottningen Lindsey Vonn överst på pallen i morgon. Hon har faktiskt ingen pallplats i storslalom. Det är svårt att vara bra i alla discipliner.

Jan Semneby

Det är dags att plocka fram resväskan och packa för Sölden igen. Storslalom för damer och herrar på lördag och söndag.
I en föränderlig idrottsvärld har den alpina världscuppremiären på en glaciär i österrikiska Ötztal blivit en oföränderlig tradition. Ett återseendets tillfälle.
I våras svävade vi i ovisshet om vi skulle få se Anja Pärson och Bode Miller i Sölden i år. Båda funderade på att lägga av. Men de beslöt sig för att fortsätta karriären och jag tror att de kommer att göra en kanonsäsong båda två.
Varför jag tror så mycket på Anja ska jag återkomma till.
I Bode Millers fall läste jag nyss en rapport från arrangörerna i Sölden om att amerikanen tränat hårdare än någonsin på glaciären. Styrkt av framgångarna i Vancouver-OS med guld, silver och brons blir Bode livsfarlig i vinter.
Intressant blir det också att se finländaren Kalle Palander som gör comeback efter att inte tävlat på två och ett halvt år på grund av en fotskada.