Som en överdos på ostbågar, saltlakrits och marängswiss

Ostbågar är gott. Saltlakrits är godare. Och marängswiss är ursmarrigt – i lagom mängd.

Men idag känns det lite som om jag tryckt i mig kopiösa mängder av ovanstående godsaker, så mycket att jag mår illa och inte ens kommer vilja känna lukten av dem under de närmsta månaderna.

Ni fattar vart jag är på väg.

Fyra Clásicon på 18 dagar blev för många.

Det räcker med hetsen runt denna galet heta match EN gång per halvår, inser jag nu. Real Madrid i mindre doser, på sitt håll, klarar jag även i fortsättningen. Detsamma gäller Barcelona (Champions Leaguefinalen ska bli urspännande att följa) men den vanligtvis så aptitliga kombinationen har stundtals varit så osmaklig på sistone att till och med en Spanienfåne som jag just nu knappt ser fram emot Supercupmötena i augusti.

Här följer en kort sammanfattning av höjdpunkter och bottennapp:

+ Ronaldos mål i cupfinalen.

+ Messis slalommål i den första CL-semin.

+ Pedros lagmål på Camp Nou.

+ Hyllningarna när Abidal byttes in på Camp Nou.

+ Att Real tog en titel (bra för terrorbalansen).

+ Att Sergio Ramos tappade balansen och bucklant.

Vad gäller själva fotbollen/underhållningsvärdet var ligamatchen (1-1) snark, cupfinalen (Real vann 1-0) riktigt spännande medan Champions Leaguematcherna inleddes illa i Madrid (0-2) men avslutades (1-1) med den fina fotboll jag hade hoppats på. Real Madrid spelade igår mer som Real Madrid traditionellt brukar spela och det gladde många med mig.

Tyvärr, för alla Realfans, räckte det inte. Uefa, Unicef och Universum står på Barças sida om man ska tro konspirationsteorierna anförda av José Mourinho.

Ända sedan slutsignalen har diskussionen gått varm i Spanien angående Real Madrids felaktigt bortdömda mål men jag tycker att domare De Bleekere för övrigt stod för en bra insats. Däremot gillade jag inte Javier Mascheranos filmande igår. Vilket leder mig till bottennappen:

– Den påstådda rasismen.

– Allt tjafs.

– Allt gnäll.

– Alla filmningar.

– De fula tacklingarna.

– Jimmy Jump.

Tyvärr lär väl det tråkiga efterspelet leva kvar i några dagar men sedan ser jag fram emot några Clásicofria månader.

Jimmy Jump blir vi väl dock aldrig av med.