Fejkade musikinslag – en olympisk tradition

Häromveckan upprördes världen när det blev känt att 9-åriga Lin Miakoe egentligen bara mimade och inte alls sjönd den patriotiska sång (Sång till Fosterlandet) som framfördes vid invigningen av sommar-OS i Peking. Lin Miakoe ansågs sötare än 7-åriga Yang Peiyi som var den som i verkligheten sjöng sången.

Men det var sannerligen inte första gången som musikinslag har fejkats vid olympiska invigningar och avslutningar. Nu avslöjas att det framträdande som Sydneys symfoniska orkester gjorde i samband med invigningen av OS i Sydney, 2000, också var förproducerat. Och för att spara repetitionstid åt värdstadens stolta och berömda orkester så fick Melbournes symfoniska orkester spela in delar av framträdandet. En detalj som retar många Sydney-bor just nu…
Samma musiktaktik, med förproducerade inslag, har australierna sedan använt både vid Samväldesspelen 2006 och VM i rugby, 2003. Men absolut inte när påven besökte landet härförleden – för vid religiösa sammankomster är det inte egalt att använda fejkade musikinslag förstår vi av debatten.

När det gäller olympiska spel så trodde vi som var på vid invigningen av vinterspelen i Turin länge att vi bevistade Luciano Pavarottis sista liveframträdande. Sången Nessun dorma dånade ut på stadion och i TV över hela världen. Men också det var ett förproducerat inslag blev vi sedemera varse om. Men den gången var det ändå samma person som mimade till sin egen förproduktion.