Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Mark Baurlein har en intressant artikel om våra läsvanor på internet. Bara en av sex personer läser texter på nätet ordentligt, de andra fem hoppar rastlöst genom texten, i jakt på utklippta citat, fetlagda rubriker eller egennamn, färglagda länkar, något slags essens:

”They race across the surface, dicing language and ideas into bullets and graphics, seeking what they already want and shunning the rest. They convert history, philosophy, literature, civics, and fine art into information, material to retrieve and pass along.

That’s the drift of screen reading. Yes, it’s a kind of literacy, but it breaks down in the face of a dense argument, a Modernist poem, a long political tract, and other texts that require steady focus and linear attention – in a word, slow reading. Fast scanning doesn’t foster flexible minds that can adapt to all kinds of texts, and it doesn’t translate into academic reading.”

Jag tror, som alltid, att det kommer att ordna sig. Jag har svårt att vara något annat än optimistisk inför de oceaner av information som nätet gör tillgängliga. Det här rastlösa läsandet känns som att det ersätter tidningsbläddrande, snarare än bokläsande. Så är det åtminstone för mig. Jag har inte slutat läsa böcker för att nätet finns, tvärtom uppskattar jag mer än någonsin en boks lugna tempo och möjligheter till fördjupade resonemang just efter att ha tillbringat en hel arbetsdag hoppandes omkring mellan olika nyhetssajter, bloggar och tvåminutersklipp från gårkvällens Colbert.

Men tills vidare antar jag att det är lika bra att avsluta det här inlägget innan någon tappar tålamodet.

Martin Gelin

Monumentala förändringar i bloggosfären:

Jag bloggar numera om presidentvalet på USA-bloggen, tillsammans med SvD:s Washington-korre Karin Henriksson (jag står för de passivaggressiva vredesutbrotten, Karin står för the voice of reason).

Här på New York-bloggen blir det däremot en återgång till gamla hederliga kulturkoftor och latte i skägget.

Vassa eggen, som nyligen klagade på att det är ”för mycket politik och Slate-länkar” här på New York-bloggen, kanske kan putta tillbaka mig till sitt rss-flöde nu?

Bloggandet här har varit lite sporadiskt senaste dagarna, då jag tillbringar veckan ute på Cape Cod, eventuellt min favoritplats i världen. Huset jag bor i är äldre än Amerika.
The Cape kan, exempelvis, se ut så här:


Promenad


Stor björn, liten björn

Martin Gelin

En bra författare är en person som lägger märke till allt, brukade Henry James säga. David Foster Wallace var onekligen en sådan person, på gott och ont. Ibland var det som om hans böcker verkligen var fulla av precis allt, som om han vägrat sätta ett filter på omgivningen, och i stället släppt in varenda detalj.
Själv föredrog jag hans journalistik.
År 2000 skrev han ett briljant, och oändligt långt reportage om John McCains dåvarande primärvalskampanj, för Rolling Stone.
Det politiska klimatet han beskriver, med alla dessa apatiska ungdomar, känns väldigt, väldigt avlägset. Dessvärre får vi nog säga det samma om presidentkandidaten.

Läs här.

Martin Gelin

Jag brukar i vanliga fall ha svårt för Tom Friedmans flåsiga kolumner, men det här är bland det bästa jag läst på sistone, apropå McCains bottenlöst korkade slogan ”drill, baby, drill”:

”Why would Republicans, the party of business, want to focus our country on breathing life into a 19th-century technology – fossil fuels – rather than giving birth to a 21st-century technology – renewable energy? As I have argued before, it reminds me of someone who, on the eve of the I.T. revolution – on the eve of PCs and the Internet – is pounding the table for America to make more I.B.M. typewriters and carbon paper. “Typewriters, baby, typewriters.””

I USA:s vänsterextrema medier fortsätter de hänsynslösa attackerna på John McCain:

Kommunisten Karl Rove säger nu att McCain har gått ”för långt” med lögnerna i sin kampanj.

Även Megan Kelly, på socialistiska Fox News, har tröttnat på McCains konskeventa lögner om Obamas skattepolitik, här.

Martin Gelin

När investmentbanken Bear Stearns kollapsade i våras gick det fortfarande att låtsas som om det var en separat kris. De flesta som inte är insatta i finansvärlden hade ingen tydlig uppfattning om hur stora de var. Lehman Brothers är annorlunda. Ingen som bor i New York har missat deras dekadenta fasad intill Times Square. Ingen som blivit lurad att dricka after work-cosmos på Park Avenue south har kunnat undvika att få ett Lehman-visitkort tvångsinstoppat i bröstfickan. Lehman-snubbarna är överallt i den här staden. Man kan ibland få intrycket att det är de som ensamma driver Manhattans ekonomi.

Lehman-konkursen känns därmed som ett bra tillfälle att njuta av det här fantastiska klippet med Robert Kuttner (fd chefredaktör för American Prospect och författare till mycket läsvärda boken ”Obama’s challenge”) och Alan Colmes, som försöker ha en sansad diskussion om den ekonomiska krisen, men blir avbrutna av Sean Hannity, Fox News Bush/McCain-apologist-in-chief, som börjar vråla om att ekonomin är i toppform och att allt gnäll bara är en liberal konspiration.
Det här var alltså för fem dagar sedan.

Martin Gelin

Jag hör väl till dem som tycker att demokraterna borde fokusera på McCain, inte Palin, men vissa Palin-nyheter lyckas faktiskt fortfarande förvåna mig.

Det är väl allmänt känt vid det här laget att Sarah Palin tycker att våldtäktsoffer som blir gravida ska tvingas behålla barnet. Men det verkar inte vara lika känt att hon även tycker att de, efter att ha blivit våldtagna, ska betala för den medicinska undersökningen själva.

Wasilla, staden där Palin var borgmästare, var den enda i Alaska som tillämpade den här lagen. Resonemanget var att skattebetalarna annars skulle behöva stå för dessa kostnader, mellan 5 och 14 000 dollar om året (som en jämförelse kostade Palins hockeyrink 2 miljoner dollar).

I resten av USA fungerar det oftast inte så. Efter en våldtäkt har offret rätt att göra en medicinsk undersökning, bekostad av polismyndigheterna. Det här låter förstås som en självklarhet, inte bara av humana skäl, utan även för att en sådan undersökning är avgörande för polisens chanser att hitta en gärningsman. Men i själva verket är det del av en relativt ny lag i USA, The Violence Against Women Act från 1994, som råkar vara en annan vicepresidentkandidat, Joe Bidens, kanske allra viktigaste prestation under sina år som senator.
The National Organization for Women kallade denna lag ”det största genombrottet för kvinnliga rättigheter i USA på två decennier”.
John McCain röstade emot lagen.

Läs mer här, med en bra diskussion i kommentarerna.

Martin Gelin

Foreign Policy följer upp sin lista på Obamas sämsta idéer med en lista på McCains tio sämsta idéer.

Ezra Klein påpekar:
”The repetition of ”10 worst ideas” suggests equivalence, but in fact, there’s no evaluation of magnitude. They just needed 10 from each candidate to ensure symmetry. But McCain’s bad ideas might result in the deaths of many, many, many people. They would hasten global warming, or fail to fully address it. They would create new international institutions meant to exclude Russia and China and hasten great power conflict. Obama, by contrast, might ”tax oil companies extra,” or authorize a kill strike on Osama bin Laden if actionable intelligence places him in Pakistan (bipartisan policy, by the way).”

Martin Gelin

”Utbildning är uppenbarligen inget John McCain prioriterar”, läser jag i dagens New York Times.
Är det Obama-kampanjen som säger detta i en skamlös attack på motståndaren? Eller kanske en av dessa rabiata, östkustelitistiska kolumnister jag hört så mycket om på sistone? Nej, det är McCains egen kampanj.

McCain har därmed alltså själv offentliggjort att han inte bryr sig särskilt mycket om:
1. Utbildning
2. Ekonomi.

Martin Gelin

Det har varit ett par dygn av totalpanik bland obamanerna här i Park Slope, sedan den där opinonsmätningen kom ut i helgen med en tioprocentig ledning för McCain/Palin.
En homosexuell vän till mig tog första Chinatown-bussen till Pennsylvania på måndagmorgonen för att registrera väljare, osugen på att leva i ett land där vicepresidenten på fullt allvar förespråkar pray the gay away.
Vänsterbloggen Daily Kos fick totalt fnatt, och publicerade en två veckor gammal karta över swing states som ”bevis” på att Obama fortfarande har en stabil ledning.
Och den mest frentetiskt bloggande av alla obamaner, Andrew Sullivan, försvann plötsligt spårlöst från sin blogg, för första gången i världshistorien, vilket fick mig att maila Matt Yglesias och fråga vad som hänt med Andrew, vilket i sin tur ledde till det mest kommenterade blogginlägget i Yglesias historia.

Nu verkar i alla fall ordningen vara någorlunda återställd. Den senaste mätningen från Wall Street Journal/NBC, som enligt mina neutrala kollegor i opinionsmätningsanalsysbranschen är de mest trovärdiga och påkostade av alla dessa mätningar, har återigen dött lopp mellan de två kandidaterna (Obama 47, McCain 46).

Analysbloggen 538 förutspådde precis de här siffrorna redan innan konventen: ett Obama-gupp på 4-5 % efter Denver, och sedan ett mindre men mer uthålligt gupp för McCain, som förväntas hålla i sig någon vecka till.
Sedan har förstås Palin förändrat dynamiken i valet på ett sätt som ingen riktigt verkar förstå sig på än.
Här är 538:s projektion på ”guppen” från konventen, det vill säga deras gissning av hur mycket varje konvent skulle öka kandidaternas ledning. Stämmer exakt so far:

Under tiden fortsätter krigshjälten John McCain sin hedervärda presidentkampanj med en reklamfilm där han antyder att Obama vill ha sex med dina barn:

*****
In related news: Joad Cressbeckler kan bli ett allvarligt problem för McCain.

Martin Gelin

Erik Åsard hävdar att elakast vinner i det här valet, men David Brooks tror snarare att konstigast vinner.
Väljarna vill helt enkelt ha något som absolut inte påminner dem om de senaste 8 åren:

”If I were advising the candidates, I’d tell them to double down on weirdness. Obama needs to occasionally criticize his own side. If he can’t take on his own party hacks, he’ll never reclaim the mantle of systemic change. Specifically, he needs to attack the snobs who are savaging Sarah Palin’s faith and family. Many liberals claim to love working-class families, but the moment they glimpse a hunter with an uneven college record, they hop on chairs and call for disinfectant. Obama needs to attack Bill Maher for calling her a stewardess and the rest of the coastal condescenders.

If I were McCain, I’d make the divided government argument explicit. The Republicans are intellectually unfit to govern right now, but balancing with Democrats, they might be able to do some good. I’d have McCain tell the country that he looks forward to working with Congressional Democrats, that he is confident they can achieve great things together.”

(mina kursiveringar)