Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Det är roligt att Maureen Dowd, som tillbringade hela 2007 med att gnälla på att Michelle Obamas ”grova” skämt om Barack fick honom att framstå som ”omanlig”, nu håller med den senaste veckans plötsliga konsenus om att det inte går att skämta om Obama, och att det här på något sätt är Obamas eget fel.

Det är ganska typiskt för bristen på konsekvens bland liberala pundits. Samma människor som älskade ”Wall-E” för filmens ”vågade” miljöpolitiska budskap ironiserar nu över hur fjollig Obama är när han håller på och tramsar med sin ekologiska mat och miljövänliga transportmetoder.
Och samma personer som under hela 2000-talet bekymrat sig över den politiska apatin hos det amerikanska folket gör sig nu lustiga över de fjantiga Obama-fanatikerna som börjar gråta av något så banalt som ett politiskt kampanjtal.

I en rolig, men lite märklig, New York Times-artikel beskrivs pratshow-värdarnas problem att hitta på skämt om Obama som ännu ett tecken på mediernas kärleksaffär med Obama, och man spelar på den mest klassiska guilt-kortet hos vita läsare: det är vita som skriver skämten och de vågar inte skämta om sin favvis.

Men alltså, det är jättemånga som har skämtat om Obama. Man får bara, i vanlig ordning, vända sig till lite roligare komiker än Jay Leno.

Här har vi exempelvis två hyfsade Obama-rubriker från The Onion:

Black guy asks nation for change – seen begging in most American cities

Time publishes definitive Obama puff piece

Det vanliga gnället på Obama är att han är för saklig och blödig för att vara rolig att driva med. Men är man en tillräckligt begåvad komiker går det förstås att driva med just det.
Andy Borowitz har sammanställt en lista på Obama-skämt:

A horse walks into a bar. The bartender says, ”Why the long face?” Barack Obama replies, ”His jockey just lost his health insurance, which should be the right of all Americans.”