Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Jag undrar om det finns en bättre journalist i USA just nu än George Packer. Efter att ha läst Rick Perlsteins nya bok om Nixon, som Perlstein ägnat typ fem år åt att researcha, och som alla hyllat gränslöst, kände sig Packer inte riktigt nöjd, utan åkte hem till Pat Buchanan och hittade ett gammalt dokument där Buchanan målade upp riktlinjerna för republikanska attackstrategier mot demokraterna, på uppdrag av Nixon, 1971:

”Buchanan gave me a copy of a seven-page confidential memorandum-“A
little raw for today,” he warned-that he had written for Nixon in 1971,
under the heading “Dividing the Democrats.” /…/
Finally, the memo recommended exploiting racial tensions among
Democrats. “Bumper stickers calling for black Presidential and
especially Vice-Presidential candidates should be spread out in the
ghettoes of the country,” Buchanan wrote. “We should do what is within
our power to have a black nominated for Number Two, at least at the
Democratic National Convention.” Such gambits, he added, could “cut the
Democratic Party and country in half; my view is that we would have far
the larger half.”

Artikeln (från förra veckans New Yorker, men har inte hunnit läsa förrän nu) är inte särskilt snäll mot the Grand Old Party:

”The right-wing group Citizens United has said that it will run ads
portraying Obama as yet another “limousine liberal.” But these are the
spasms of nerve endings in an organism that’s brain-dead. Among
Republicans, there is no energy, no fresh thinking, no ability to
capture the concerns and feelings of millions of people.”

Peggy Noonan (som bland annat jobbat som Reagans talskrivare) skrev också om republikanernas kris förra veckan, här.

Konservativa Commentary håller, chockerande nog, inte med.

Jag skrev lite om republikanernas kris i Sydsvenskan i höstas, efter att ha besökt en debatt i Florida där McCain mobbades sönder av rabiata xenofober.

Jag har även skrivit ett tiotal sidor om McCain i senaste numret av Café, där det bland annat konstateras att McCain inte nödvändigtvis behöver vara alltför orolig för republikanernas dåliga ställning, eftersom han anses stå lite utanför partiets mittfåra.