Den tveksamma trovärdigheten i en New York-dateline

Svenska mediers New York-korrespondenter har en lång tradition av att sitta på hotellrum på den amerikanska landsbygden och skriva sina ”New York”-rapporter.
Med hjälp av New Yorks Posts hemsida och CNN snickras det ihop några notiser, med whiskyglaset bredvid datorn, och sedan slänger man dit en New York-dateline, trots att de i själva verket befunnit sig i Milwaukee, där det var någon golfturnering som ansågs viktigare än allt annat som hände i USA.
Själv är jag free agent och slipper därmed ansluta mig till denna stolta, men kanske journalistiskt tveksamma, tradition, men jag tänkte ändå skriva dagens New York-blogginlägg från Washington D.C, där jag sitter på ett hotellrum mittemot den kinesiska ambassaden, med maxad luftkondis.

Det är exakt ett hundra amerikanska grader här i dag, så kallad kroppstemperatur. Potomac River verkar förångad. Georgetown-gotiken skimrar i något vagt gulbrunt.
Jag undrar hur många av Washingtons tveksamma politiska beslut som egentligen bara är resultatet av det dåsiga vädret. De släntrar upp för Capitol-trappan och typ ”äehh, orka läsa Patriot act i dag…”.

Jag är här för att gå på en sådan där future of everything-konferens som jag gillar att gå på. Har träffat Drew Westen, som pratade om sin bok ”The political brain”.
Hjärnan funkar så att vi väljer våra politiska kandidater efter känslor, inte förnuft. När Westen undersökte vad som försiggår i folks hjärnor medan de tittar på en politisk debatt kom han till den här slutsatsen:
”We did not see any increased activation of the parts of the brain normally engaged during reasoning, what we saw instead was a network of emotion circuits lighting up, including circuits hypothesized to be involved in regulating emotion, and circuits known to be involved in resolving conflicts.”

I går hälsade vi på hos Georges de Paris, Vita Husets officiella skräddare, på 14th street.
Jag skrev om honom här i SvD för många år sedan, finns här.
Han kom ihåg mig. Han hade samma galna frisyr, samma fransk-italienska accent, och så stod han och fingrade lite på en kostym han precis sytt upp: ”Look ah this-a suit, I made for Rudy Giuliani”, och så satt det en namnlapp på kavajen ”Giuliani”.

I kväll: gala dinner med George Costanza. Vanlig dag i DC.