Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Det är en av universums många fascinerande naturlagar: hur två riktigt irriterande typer av människor tenderar att attrahera varandra.
Häromdagen, på Brown university, bestämde sig två jobbiga kommunistaktivister för att kasta en tårta i ansiktet på USA:s kanske jobbigaste public intellectual, Thomas Friedman.

*****
I januari skrev New York Times en av de mest övertygande texter jag har läst om varför man borde rösta på Hillary. Men det var ett tag sedan.
Efter gegget i Pennsylvania har ledarredaktionen (ej att förväxla med op-ed) tröttnat på Hillary-kampanjen, som de anklagar för Karl Rove-politik. De är visserligen långt ifrån först med att påstå detta, men det är sällsynt att höra det från en så respektabel källa:

”It is past time for Senator Hillary Rodham Clinton to acknowledge that the negativity, for which she is mostly responsible, does nothing but harm to her, her opponent, her party and the 2008 election.”

Mitt första riktiga minne av The Clintons: Bill Clinton, saxofonsolo, Arsenio Hall show. Finns här.

*****
För ett tag sedan var jag på någon föreläsning på Columbia om presidentvalet, identitetspolitiken, blabla. En person, en svart, brittisk man, cultural studies-joxare, minns inte namnet, sade så här: When white Americans first see me they think I’m half as intelligent as them. Then they hear my accent and think I’m twice as intelligent.

Vi har också ett citat av Paulo Friere: ”Money lightens the skin.”

Vi har också en rolig Colson Whitehead-krönika i dag. Jag älskar Colson Whitehead.

*****
Amelie Gilette har en kul/deprimerande grej
om George W Bushs gästbesök på ett tävlingsprogram där en fattig
Irak-veteran försöker vinna pengar så att han har råd att bo kvar i
sitt hus.