Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

När jag var i Chicago förra veckan och intervjuade Obamaner hann jag med ett snabbt besök till tidningen Wireds framtidsfestival ”Nextfest” i Millennium Park.
Det fanns mycket att fascineras av – läckra hybridbilar, fantastiska attrapper som gör att krigsveteraner som förlorat båda sina ben kan hoppa sju meter i längdhopp, sällskapsspel som går ut på att mäta deltagarnas hjärnverksamhet.
Jag kunde inte låta bli att irritera mig lite på 1990-talsestetiken som präglade alltihopa – alla dessa combatbyxor, taggiga, rosafärgade frisyrer och silvriga nylonjackor, som om hela ”framtiden” fastnat i en femton år gammal idé om 2000-talet.

Men mer intressant var den eventuellt sämsta idé jag sett i år: en interaktiv TV-nyhetssändning, där mänskliga programledare ersatts av en animerad figur som liksom automatiskt genererar nyheterna. I det här fallet var figuren, inte helt otippat, en tjej med ”Tank Girl”-hår och jättestora bröst. Det här tyckte uppfinnaren, någon ung forskare från Northwestern University, var en hälsosam utveckling för media.”Bara snäppet mer robotaktigt än Katie Couric”, skrev han entusiastiskt i presentationstexten.

Rent affärsmässigt känns det som en ovanligt korkad idé. När vi kan få våra nyheter från precis var som helst är det sista man vill ha en neutral, animerad figur som mekaniskt läser upp dagens nyheter, likt de där irriterande nyhetssändningarna som kickas igång automatiskt på TV-skärmarna i New Yorks taxibilar numera.

Tvärtom går väl utvecklingen just nu åt det motsatta hållet. De TV-nyheter som fungerar bäst är de som levereras av karismatiska och frispråkiga programledare som bidrar med en subjektiv, humoristisk analys av nyheterna.