Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Känns så tippat att alla plötsligt hatar Malcolm Gladwell nu, sedan han uppgraderats till global superhjälte.
Känn på den här kommentaren från New York Observers (typ) Doree Shafir, om årets medierookie Nate Silver:

”Everyone’s going on about how he’s the new
Malcolm Gladwell, but at least his stuff is based on REAL THINGS! And,
like, NUMBERS!”

Man känner hatet.
Och visst, Gladwells böcker är inte alltid baserade på ”riktiga saker” eller
”siffror”, utan på spekulativa ofta lite förenklade fusioner av andra
forskares forskning och teorier. Men varför säljer hans böcker då i fem
miljarder exemplar? För att han uttrycker sig tydligt och pedagogiskt
och underhållande. Folk kan läsa hans böcker, plocka upp
information, sprida den vidare på fredagkvällen och framstå som
intelligenta.

Man ska nog inte jämföra dem med att läsa, säg, Steven Pinker eller Jonah Lehrer, utan snarare med att läsa, säg, Richard Russo. Folk mysläser Gladwell, blir lite stimulerade. Inget fel med det.

Men den där gränsen mellan det folkliga och det smarta riskerar väl alltid att bli hatad.

Själv gjorde jag mitt tvångsmässiga ”lite skeptisk till Gladwell-hypen”-blogginlägg för ett par år sedan och är nu redo för en gammal hederlig
backlash on the backlash.
Börja exempelvis med den här briljanta artikeln om myterna kring IQ och etnicitet.

Kuggfråga: Varför kallas Obama svart, men inte Gladwell?