Annons

Martin Gelin i New York

Martin Gelin

Martin Gelin

Senast jag citerade New Yorker här fick jag ett surt mail om att New Yorker är en ”vänstertidning” som inte bör citeras i en ”högertidning” som SvD. Kanske kommer den läsaren gilla det här omslaget, med Barack som terrorist och Michelle som black panther.
Blev förstås stort ståhej, och redaktör Remnick har tvingats slösa bort hela dagen med att förklara att det är ”satir”.
Det brukar dock inte vara ett särskilt bra tecken när man måste förklara att något är satir.
Att döma av alla kommentarer och kritik så är det bara den mest infantila och reaktionära typen av amerikansk höger som gillar omslaget, vilket knappast var Remnicks syfte.
Problemet är förstås att det faktiskt vimlar av fullvuxna, icke-institutionaliserade människor i USA som på fullt allvar tror att Obama är en extremist. Dårarna på Powerline tycker exempelvis att omslaget ”undviker att ta itu med de verkliga frågorna” om Obamas ”extremistsympatier”.

En typisk kommentar på Politico:
”It’s about time someone told the truth about these two…they’re just poster children for the left over 60s radical, America hating, Black Power movement.”

Här blir Remnick intervjuad av Rachel Sklar på Huffington Post.

Här tjafsar Remnick lite med ABC:s Jake Tapper om klasstillhörighet.

Det trista är förstås att den här ”skandalen” överskuggar Ryan Lizzas sedvanligt briljanta artikel, där han fortsätter sitt årliga projekt att nyansera bilden av Obama:

”Perhaps the greatest misconception about Barack Obama is that he is some sort of anti-establishment revolutionary. Rather, every stage of his political career has been marked by an eagerness to accommodate himself to existing institutions rather than tear them down or replace them.”

Jag tror att det är delvis just det som gör honom så tilltalande för många: hans behärskade temperament, att han är en intelligent pragmatiker snarare än en passionerad idealist.