Annons

Hedelius affärer

Patricia Hedelius

Patricia Hedelius

Med oförändrad vinst platsar Nordea verkligen i landet mellanmjölk. Men den 26 procentiga höjningen av utdelningen visar att styrelseordförande Björn Wahlroos ignorerar finansminister Anders Borgs uppmaning om försiktighet.

 

Nordeas vd Christian Clausen har pratat sig varm om en höjd utdelning. Under hösten fick Clausen också stöd av ordförande Björn ’Nalle’ Wahlroos som lovade att Nordeas överskott av pengar är en fråga som måste lösas. Att svenska staten under tiden sålt sina sista aktier i storbanken kan ha bidragit till frispråkigheten från ledarduon i Nordea. Utan styrelserepresentation finns det inte mycket att sätta emot från regeringens sida i utdelningsfrågan. Att hota och vifta med halvfärdiga idéer om att bankerna ska spara än mer pengar i buffert fungerar uppenbarligen inte längre. I alla fall inte i Nordea.

 

Nordea var den banker som kom ut sämst i Finansinspektionens senaste stresstester. För att ligga på samma nivå som den bästa banken skulle Nordea behöva hålla hårdare i plånboken och ge mindre till sina aktieägare. Men att framställas som en av fyra svenska storbanker vill inte Nordea. Helst vill man vara bäst i klassen bland de europeiska storbankerna istället, en grupp som övriga svenska och banker är för små för att vara med i.

 

Det är just käbblet om vad Nordeas är som ligger till grund för käbblet. Finansminister Anders Borg är tydlig när han talar om att de svenska bankernas storlek i förhållande till svensk ekonomi är en onaturligt stor. För att nå de siffrorna han nämner måste Nordea inkluderas i sin helhet. Även Finansinspektionen antar att banken är helsvensk. Men Nordea själva vill bara räkna svenska kapitalkrav på den verksamhet som finns här. För övrig verksamhet vill man också använda lokala regler. Det innebär att norsk, dansk och finsk Nordeaverksamhet inte kräver lika mycket buffert. Med ett par penndrag har Nordeas verksamhet blivit väsentligt billigare att driva eftersom banken kan skala ned på kapitalet som behöver sparas i reserv.

 

Det är viktigt att Nordea får hjälp med sin nationalitetsförvirring. För räknas enbart Nordeas verksamhet i Sverige som svenskt så är helt plötsligt den svenska finansiella sektorn inte lika överdimensionerad som finansministern och myndigheter vill påskina. Då borde ju inte heller svenska skattebetalare genom svenska staten behöva stödja Nordea om till exempel den norska verksamheten haverera med en lokal bolånebubbla. Det är i sådana fall norska statens ansvar eller?

 

Det är nog väl svårt att dra vattentäta nationella ansvarsgränser i en svensk bank. Tyvärr innebär det att de danska hushållens skuldsättning på 300 procent och norrmännens 220 procent kan bli ett kostsamt svenskt problem. Nordeakoncernens tullfria direktimport av till exempel danska och norska bolån bär inte den risk som svenska skattebetalare löper idag.

 

Nationalitetsförvirringen är dock inte lättbehandlad. Nordeas buffert ligger kvar på 3 procent för koncernen med 5 procent för svensk verksamhet. Regeringen vill emellertid ha en buffert på 5 procent för hela Nordeakoncernen och ligger på hos EU för att få stöd.

 

För Nordea går det nog att köra sitt eget race så länge det inte finns några legala fartskyltar. Borgs utspel blir liksom fastkedjade trehjulingar i barntäta områden, mest ett dåligt samvete om att farten alltid kan sänkas. Men om EU följer den svenska linjen finns det risk för att Clausens och Wahlroos löften i bokslutet om fortsatt höjda utdelningar fryser inne. Helsvenska kapitalkrav hotar att tömma Nordeas pengapool och då får Wahlroos ändra sina badvanor till torrsim.

 

 

att de fortsatta höjningarna av utdelningen för Nordea

Om bloggen


Patricia Hedelius är SvD Näringslivs börskrönikör. Här skriver hon om stora och små ekonomiska frågor och kommenterar snackisar i svenskt näringsliv.
Följ Patricia på Twitter:

Patricia Hedelius

En allt mer politisk Wolf håller hårdare i plånboken

Lägre utdelning än väntat för ägarna och Swedbank lyckades inte heller riktigt nå upp till väntad vinst. Men bonuskostnaden steg med nästan 30 procent. Vd Michael Wolf fortsätter att måtta politiska slag mot regeringen i Swedbanks rapporter.

Det blev ingen 85 procentig utdelning av vinsten, bara 75 procent. Utdelningen på 10,10 kronor blev i underkant och banken flaggar för att det kan krävas ytterligare pengar i buffert framöver. Trots att Swedbank ses som en av de finansiellt starkaste bankerna i Sverige behövs det mer pengar i ladorna. Budskapet ger en fingervisning om att ägarna inte ska förvänta sig några överraskande tillskott i form av extrautdelning eller återköp.

Unknown-2Bankens kostnader för bonus ökade för 2013. Nästan 30 procent upp till 947 miljoner kronor blev bankens kostnader för bonus. Det inkluderar även nya avsättningar från tidigare år. Det är dock inte bara pengar som delas ut. Anställda får även aktier i banken. Och allt delas inte ut samtidigt utan hålls inne ett par år. En stor bonusökning fick svensk bankrörelse. Rörliga personalkostnader ökade 65 procent till 230 miljoner kronor från 139 miljoner kronor trots att vinsten inte steg mer än en handfull procent för rörelsegrenen.

Swedbanks resultat som helhet blev en liten besvikelse. Räntenettot och provisionsintäkterna var bra. Den senare som i hög grad är relaterad till aktiemarknaden kan peka på att även SEB som rapporterar senare kan visa ett lyft i avgiftsintäkter. Det var framförallt kostnaderna som drog ned helhetsintrycket av bokslutet. Kostnaderna ökade med hela 12 procent, jämfört med föregående kvartal. Personal, marknadsföring och konsulter fick utgifterna att öka. Men som sagt även bonus och sociala avgifter till det steg för helåret. Men det blir inte en krona till i utgifter lovar Michael Wolf. Kostnaderna för i år ska ligga kvar på oförändrad nivå.

Kostnadsökning, utdelning och finansiell styrka spelade viktiga roller i Michael Wolfs vd-ord. Men kanske störst utrymme fick de politiska utspelen. Redan i kvartalsrapporten i höstas gav sig Swedbank vd:n ut på krigsstigen mot regeringens bostadspolitik. Likt en romersk senatsmedlem fortsätter nu Wolf att hamra in samma budskap till Swedbanks aktieägare även i denna rapport.

–        Alltför höga svenska krav riskerar bromsa ekonomins återhämtning och försvåra framväxten av nya jobb och bostäder, skriver han i vd-ordet. Samtidigt konstaterar han följande:

–        I Sverige fortsätter det otillräckliga bostadsutbudet i storstäderna att pressa upp skuldsättningen, hämma hushållen och den potentiella tillväxten.

Swedbank fortsätter tappa marknadsandelar på den viktiga svenska bolåneaffären. Banken har legat på upp emot 30 procent men fallit ned till 25 procent de senaste åren. Nu har banken enbart 14 procent av nyutlåningen.  Det kan vara en anledning till Wolf:s frustration. Swedbank håller en medvetet lägre risk och den genomsnittliga belåningsgraden hos bankens kunder ligger på 62 procent och uppges sjunka.  Medan den för nya lån totalt i Sverige ligger på nästan 70 procent.

Följ aktien på Börsforum här:http://borsforum.svd.se/topic/528-wolf-stressad-över-bolån/#stay

 

Patricia Hedelius

Det råder höga förväntningar på saftiga utdelningar från storbankerna. Swedbank som är först ut med sitt bokslut på tisdag bestämmer tonläget, lite senare i veckan rapporterar Nordea som lovat sina aktieägare guld och gröna skogar.

Regleringshetsen på den europeiska bankmarknaden är fortfarande ett orosmoment. Men det kanske är inställningen hos finansminister Anders Borg som väntas kosta bankaktieägarna mest. Kontracykliska buffertar ska användas, höjning av riskvikter och ett hot om amorteringskrav väntas straffa bankvinsterna. Exakt hur vet ingen eftersom finansminister och finansmarknadsministern Peter Norman tillsammans med Finansinspektion gärna rör till det och undviker detaljer. Det är sannolikt en medveten hållning bland ansvariga, genom maximal osäkerhet hotas bankstyrelserna och tvingas nog trots allt att ta lite extra höjd när det gäller kapitalkraven. På så sätt kan storleken på utdelningar eller återköpsprogram av aktier ändå hållas nere till ägarnas besvikelse.

Det är bara en bank som hittills tagit strid mot myndighetsluddet och det är Nordea. Så sent som för ett par månader sedan valde svenska staten att sälja av de sista aktierna i banken och därmed har man inte heller möjlighet att som ägare påverka nivån på utdelningen. Budskapet från Christian Clausen om högre utdelning har i samma veva som svenska staten försvann från ägarledet blivit tydligare. På SvD Näringslivs Bank Summit fick han stöd av ordförande Björn Nalle Wahlroos.

– Vi blir tvungna att dela ut hälften för att vi inte ska simma i kapital, var beskedet från Björn Wahlroos.

Nordea har som nuvarande utdelningspolicy att dela ut 40 procent till sina aktieägare. Björn Wahlroos konstaterade också att utan svenska staten i ägarlistan kunde vårens bolagsstämma sannolikt kortas med minst en halvtimme. Det är väl så nära ett finger någon på en svensk bank någonsin kommer att ge till Anders Borg i officiella sammanhang.

Det är inte någon liten höjning av utdelningen som aktiemarknaden nu väntar sig av Nordea. Banken spås öka sin utdelning med 32 procent från 0,34 till 0,45 euro, eller till nästan 4 kronor. Det utan att resultatet egentligen hänger med. Nordeas resultat väntas stiga till 9,6 miljarder kronor vilket är en halv miljard högre än fjolårets siffra enligt en sammanställning av SME Direkt. Oavsett om banken toppar prognosen eller fegar ur lär utdelningen toppa diskussionerna på onsdag.

Swedbanks utdelning prognostiseras i snitt till 10,4 kronor per aktie något högre än fjolårets 9,90. Det motsvarar hela 86 procent av vinsten, enligt SME Direkt som också sammanställt prognoserna. Men Swedbank anses ha en bättre kapitalsituation med bättre buffert än Nordea. Därmed ses prognosen som mer säker och mindre kontroversiell än Nordeas löften.

Förutom nivån på utdelningar är det som vanligt räntenettot, skillnaden mellan bankens in- och utlåning som ligger i fokus. Bankerna väntas tappa något jämfört med föregående kvartal. Men jämfört med motsvarande period i fjol spås bankerna nå lite högre. Sista kvartalet är viktigt för så kallade provisioner. Alla slags avgifter för till exempel förvaltning av pengar, rådgivning med mera redovisas i provisionsnettot. I och med att Stockholmsbörsen hade ett starkt avslut så brukar provisionsnettot få lite extra skjuts.

Patricia Hedelius
Det blir en ordentlig avlövning i bankernas styrelser till våren. De kryphål som i synnerhet Industrivärden hoppades på när det gäller uppdragsbegränsningen i bankstyrelser gick upp i rök.
Det nya EU-direktiv, som träder i kraft i juli, begränsar nu antalet sidouppdrag för styrelseledamöter i banker.Vilket innebär att en person som sitter i styrelsen i en så kallad systemviktig bank högst får ha tre ytterligare styrelseuppdrag. Därmed måste bland andra Marcus Wallenberg, ordförande i SEB och Handelsbankens ordförande Anders Nyrén se över sina övriga uppdrag om de får fortsatt förtroende att leda bankerna vid vårens stämma.
Uppdrag i samma koncern eller i bolag där banken äger mer än 10 procent av aktierna räknas som ett uppdrag. Har banken ett väsentligt inflytande över ledningen av ett annat företag så räknas även det som samma uppdrag. Men det är inte bankerna i Wallenbergssfären eller Handelsbankssfären som utövar makten över sfärbolagen. Det är bankernas huvudägare Investor respektive Industrivärden som är de bolag som har inflytande och ägande av sfärbolagen. 
Patricia Hedelius

SSAB:s bud på Finska kollegan Rautaruukki är klockrent. I ett slag adresseras frågorna om överkapacitet, storlek och synergier. Hanteras samgåendet rätt så finns det bara vinnare och möjligtvis en sårad finsk stolthet att summera.

Det är ovanligt gynnsamma förhållanden för storaffärer nu. SSAB och Rautaruuki har länge varit ett logiskt steg. Men det krävs att många intressenter är överens samtidigt för att det också ska ske.

I praktiken är det SSAB som lägger bud på Rautaruukki värt totalt 10,1 miljarder Kronor. Det innebär en premie på 20 procent för Rautaruukkis aktieägare. Affärerna väntas ge kostnadssynergier på upp till 1,4 miljarder per år, vilket är välkommet i en bransch som slåss med överkapacitet.

Industrivärden tar ett fortsatt grepp om stålet och kommer kontrollera närmare 60 procent av kapitalet i det nya bolaget. Med tanke på Industrivärdens fleråriga motgångar med SSAB så är stålaffären ett steg i rätt riktning. Mycket av problemen med SSABgrundar sig i en kraftigt vikande efterfrågan. Men bolaget har inte kunnat tackla kostnader eller produktutveckling i den takt som marknaden hade önskat. Lite cyniskt kan jag konstatera att Industrivärden nu hittat det perfekta verktyget, Rautaruukki, att sopa igen spåren av det egna ansvaret för SSAB:s usla utveckling.

Att Industrivärdens ägarinsatser i SSAB blir svårare att utvärdera och överskuggas av affären med den finska stålkoncernen är dock en acceptabel prislapp. Affären är fullständig logisk för aktieägare, anställda och lägger grund för en ökad konkurrenskraft. Det är möjligt att finska intressen hade önskat att initiativet kommit från de egna leden. Rautaruukki är inte det första och lär inte bli det sista finska företaget som på kort tid tas över av utländska intressen.

Patricia Hedelius

Dålig timing
Att Mia Brunell väljer att sluta just nu är riktigt dålig timing.En ökad oro för den höga värderingen av förhoppningsbolaget Zalando lär nå nytt crescendo medan den överraskade styrelsen har händerna fulla med att hitta en ersättare.

Mia Brunells avgång kom som en överraskning för styrelsen. Med en kursdubblering från fjolåret är det på pappret en fin avslutning på en imponerande omsvängning av Kinnevik. Men marknadens stigande tveksamhet om fjolårets verkliga värdedrivare, e-handelsbolaget Zalando späs nu på ordentligt. Vid mer negativt inställda bankers mäklarbord är den tydliga vinkeln. Kinneviks onlineaffärer är bra men värderingen av i synnerhet Zalando är för fantasifull och liknas vid ett korthus. Risken för att Kinnevikaktien nu får fortsätta de senaste dagarnas tapp på drygt 12 procent kan bli ett faktum.

Nå, varför slutar Mia Brunell? Hon säger själv att nya utmaningar är välkomna. Även om Kinneviks nya profil är imponerande så är onlineaffärerna knappast bekymmerslösa, utan kanske med sin globala profil kan utmaningen ses som större än tidigare för en vd i Kinnevik. Det är möjligt att Brunells skäl är så enkla att den allt mer Londonstyrda vd-uppgiften har hamnat för långt bort från hennes egen bas i Stockholm.

Ett plus i kanten på den annars tidsmässigt olyckliga avgången är att storägaren Cristina Stenbeck vill ha Brunell kvar på viktiga styrelseposter. Det ger en kvalitetsstämpel på Kinnevik och det arbete som Stenbeck och Brunell drivit under de senaste åren. Att stanna kvar och titta på ett rasande korthus är poänglöst, men att få möjligheten att överblicka fortsatt tillväxt är nog en morot för Brunell.

Den rannsakningen som nu görs av Zalandos värdering är sund. Den kan sannolikt gå till överdrift på grund av att Brunell slutar. Men det är sällan börsen är rationell och agerar lagom.

Patricia Hedelius

Tyska centralbanken ska frakta hem 300 ton guld som förvarats i New York. Transporterna är förenade med ’vissa’ kostnader men är nödvändiga då guldreservens hela existens ifrågasattes av tysk myndighet för drygt ett år sedan.

Den tyska centralbanken, Bundesbank, har fram till 2020 på sig att frakta hem sammanlagt 674 ton guld som förvarats i Paris och New York, rapporterar Bloomberg. Bara i år ska centralbanken ta hem 30-50 ton guld från New York. Att få hem guldet är knappast billigt. Delvis är det av naturliga skäl tungt men också att så ofantligt stora mängder kräver en hel del säkerhetsåtgärder och en rigorös planering.

Unknown-9

Det var i slutet på 2012 som den tyska motsvarigheten till Riksrevisionsverket fastställde att den tyska guldreserven inte var fastställd. Det skapade en intensiv debatt och ett ökat misstroende mot Bundesbank som ansvarar för guldreserven. Efter USA är det den tyska reserven som är störst med en beräknad totalvikt på 3387 ton. Den existentiella frågan om guldet tvingar nu Bundesbank att ta hem reserverna i New York men också Paris. Men det är i en snabb takt som guldet behöver fraktas om banken ska nå sitt mål att ta hem 674 ton guld. Enligt Bloomberg behöver Bundesbank flytta så mycket som 91 ton per år för att hålla sitt ord.

Unknown-8

Att det just nu bara är det guld som förvaras hos fransmännen och amerikanarna som ska hem väcker också frågor och konspirationsteorier. Bundesbank låter nämligen sina reserver i den brittiska centralbanken, Bank of England, ligga kvar. Allt annat lika tolkas det som en markering mot i synnerhet fransmännen.

Tyskarnas misstroende mot den egna guldreservens existens och Bundesbanks manöver att frakta hem tonvis av den ädla metallen kittlar nog fantasin hos fler än bara råvaruhandlare och politiska bedömare. Det är nog ingen vild gissning att vi snart får se en Hollywoodfilm på det tyska guldtemat.

Patricia Hedelius

SAS vill ta in nya pengar. Det blir tredje gången gillt, men den här gången ställer inte svenska staten upp.

De senaste åren har SAS tagit in totalt 11 miljarder kronor i två omgångar och fått ägarna att garantera lån på ytterligare 3,5 miljarder kronor. Men det räcker inte för att få SAS att flyga. Nu vill SAS ta in ytterligare upp mot 3,5 miljarder kronor. Pengarna ska användas för att ersätta lån som förfaller men också räcka till investeringar. I första hand vill bolaget ge ut aktier med rätt till hög utdelning, preferensaktier men också en del konvertibler.

En emission av preferensaktier spelar regeringen med ägaransvarige ministern Peter Norman i händerna. Staten vill inte ställa upp med pengar den här gången men preferensaktier betyder att man inte heller blir utspädd från dagens ägarandel på drygt 21 procent. Regeringen slipper därmed skjuta till nya pengar och all den kritik som kommer som ett brev på posten samtidigt så räddas SAS av andra utan att statens ägarandelen i SAS sjunker.

Patricia Hedelius

Tingsrätten ger HQ rätt att driva skadeståndsprocessen mot KPMG och övriga inblandade i HQ-bankhaveriet. Det kan ge mer bränsle åt åklagaren i ett eventuellt brottmål.

KPMG och Mats Qviberg anser att det inte där HQ som har skadeståndsrätten. Men  Stockholms tingsrätt ger HQ rätt därmed kan bolaget fortsätta att driva skadeståndsprocessen kronor vidare.

HQ har som bekant sökt skadestånd av bland annat den tidigare styrelsen med dåvarande ordförande Mats Qviberg i spetsen. Men även HQ:s tidigare revisor Johan Dyrefors och KPMG är stämda. Om Prosolviadomen ligger fast så kan det sannolikt påverka HQ:s processer. Styrelsens ansvar skjuts då mer över till revisorn. Det kan bli vansinnigt dyrt för KPMG. Totala beloppet som HQ kräver av revisorn och fd styrelsen är 3 miljarder kronor. Men med tanke på att processerna kanske blir klara först 2018 så skulle, om HQ vinner, slutnotan med ränta landa på drygt 5 miljarder kronor.

Men tingsrättens dom kommer sannolikt tvinga Mats Qviberg och de övriga stämda att lyfta bladet från munnen. I och med att skadeståndsprocessen rullar på kommer de inblandade i HQ kraschen snart tvingas formulera sina ståndpunkter inför rättsliga förhandlingar. Något som de inblandade hittills undvikit. Men i och med att åklagaren i brottmålet ännu inte formulerat något åtal så kan diskussionerna i civilmålet/skadeståndsprocessen påverka eventuella åtal.

Patricia Hedelius

Telias vinstvarning handlar till stor del om att det går uselt för bolaget i Danmark. Telejätten själva vill på ett oklädsamt sätt bortförklara miljardrullningen med högre marknadsräntor.

Telias danska mobilverksamhet har länge varit ett problem och nu skrivs verksamhetens värde ned med en miljard. Tyvärr blandar Telia bort korten och talar om att det i praktiken handlar om omvärldsfaktorer, och då specifikt högre marknadsräntor i Danmark som ligger bakom en stor del av  vinstvarningen. Men på tolv månader har den danska långräntan stigit runt 40 räntepunkter mot mer normala 2 procent. Det skulle i sådana fall vara en överkänslig avkastningskalkyl som Telia har på sin verksamhet. Samtidigt har vi inte sett motsvarande uppskrivningar av värden i Telias balansräkning i spåren av kraftigt sjunkande långränta sedan krisåren.

Unknown-3

Genom att diskutera kapitalkostnaden och räntas funktion flyttar Telia diskussionen från de verkliga problemen. En teknisk ränteförklaring duger alltså inte. Istället handlar det om att den svenska telejätten är en av flera mindre spelare som har svårt att få ordning på lönsamheten medan marknadsettan TDC har det betydligt enklare. När Telia gick in i Danmark fanns en förhoppning och en tro om att Telia skulle kunna utmana TDC men hittills har man inte lyckats och det finns inget som tyder på att situationen kommer förändras till det bättre för den svenska telejätten i Danmark. Konkurrensen är fortsatt stentuff och med regleringar som i högre grad gynnar mobilkunderna än operatörerna.

Unknown-6

Telia har svårt att utmana TDC

Det är framförallt en omstrukturering bland bolagen TDC, Telia, 3 och Telenor som skulle ge en ökad lönsamhet på sikt. En så kallad konsolidering av den nordiska marknaden pratas det en hel del om. Men den spelpjäs som går att flytta, Investor och Hutchison ägda 3, är oväntat stillastående. Operatören är inte längre en självklar uppköpskandidat utan börjar positioneras sig allt mer som en uppköpare av andra. Om vi ska tro Hutchison.

Tele2:s inriktning har efter försäljningen av Ryssland blivit ett större frågetecken utifrån ett nordiskt perspektiv. Men bolaget sålde redan 2007 sin danska verksamhet till norska Telenor så Kinneviksoperatören är ingen katalysator för kollegorna in Danmark.

Unknown-5

Kinneviks vd Mia Brunell styr verksamheten mot mer e-handel, efter försäljningen av Billerudkorsnäs kan Tele2 vara på väg ut.

Telia gjorde flera tunga bolagsköp i Danmark mellan 2004-2007. Så här i efterhand var prislapparna alldeles för höga. Tidigare vd Lars Nyberg fick ofta svara på frågan om den danska verksamhetens bristande lönsamhet och upprepade gånger har Telia försökt att effektivisera sig fram till bättre avkastning. Men någon justering av värdet har egentligen inte gjorts utan Telia har valt att behålla höga värden på Danmarksverksamheten år efter år.

Unknown-2

Telias vd johan Dennelind

Det är naturligt för Telias nya vd Johan Dennelind att städa ur alla extra kostnader som kan störa bilden av hans framtida ledarskap. Det finns därmed flera andra poster som fogas till vinstvarningen på 2,5 miljarder. Bland annat även en nedskrivning av verksamheten i Litauen och en på 600 miljoner kronor gällande Kazakstan och kostnader för personalneddragningar och skrotning av it-system. För börsen är det mer eller mindre en ickehändelse, många av problemen är som sagt kända och aktien halkar ned knappt 50 öre.

Telias vinstvarning är inte heller något som eldar på oron för att flera andra bolag ska vinstvarna precis innan boksluten. Men stora redovisade övervärden, goodwill, i börsbolagensbalansräkningar är alltid viktiga att ifrågasätta. För drygt ett år sedan räknade revisionsjätten Grant Thornton ut att börsbolagens goodwill var uppe i 630 miljarder kronor då motsvarande 25 procent av det egna kapitalet. Så visst kan det brisera en och annan goodwillbomb även framöver.