PwC väljer att förlikas med Prosolvias konkursbo. Det innebär att revisionsjätten omgående betalar 742,5 miljoner kronor i skadestånd. Mycket pengar – men betydligt mindre än de 2,2 miljarder som hovrätten kom fram till.
Att revisorsbyrån nu får stå för kalaset kan tolkas som att ansvaret har förskjutits från bolagets styrelse till revisorn. Men det är att dra förhastade slutsatser.
Längden på processen, som PwC inte har ödslat energi på för att påskynda, har haft en stor betydelse i en mycket viktig fråga. Under den segdragna tvisten har Prosolvias styrelse slunkit ut bakvägen tack vare preskription. Det är ett rent hypotetiskt resonemang, men hade PwC gjort en normal riskbedömning i ett tidigare skede av processen så hade byrån nog varit kvickare med att försöka dra styrelsen inför rätta. Därmed hade sannolikheten varit betydligt högre för att PwC hade haft någon att dela skadeståndsnotan med.
I det större perspektivet är förlikningen en skräll. För det första eftersom domen i hovrätten inte kommer att prövas i Högsta domstolen, då PwC tar tillbaka sitt överklagande. Därmed har domstolarna en ny praxis att rätta sig efter och en helt annan skala på skadestånd än vad vi är vana vid i svenskt rättssamhälle.
Men återigen är det inte hela sanningen. Visst är 2,2 miljarder är en skyhög summa pengar. Men nästan två tredjedelar av summan var räntekostnader. Räntan har tickat i över tolv år.
Prosolvias konkursbo har agerat bank åt PwC i mer än ett decennium. Det kanske kan bli en varningssignal till andra processande parter. Det ska kosta att förhala rättsprocesser.
I första hand bör det vara en väckarklocka för tidigare styrelsen och ordförande Mats Qviberg i HQ, deras revisor och revisionsbyrån KPMG. Efter snart två år har de inte ens hunnit svara på den stämning som lämnats in mot dem i tingsrätten. Räntekostnaderna på skadeståndsbeloppet 3 miljarder kronor är nu uppe i 450 miljoner kronor.
Prosolvias konkursförvaltare gjorde det också smärtsamt tydligt i pressmeddelandet om förlikningen att PwC aldrig hade kunnat betala hela skadeståndet. Ett PwC i konkurs hade varit det sämsta tänkbara för alla parter. Att revisionsbyråerna är dåligt rustade för stora skadestånd är allvarligt. Men det går inte att skylla på dåliga försäkringar eller på skadeståndets storlek. Den dåliga finansiella situationen är självförvållad.
Om PwC hade sparat sina vinster istället för att dela ut 300-350 miljoner kronor per år så hade skadeståndet till Prosolvia varit kännbart men inte katastrofalt. Det kanske KPMG ska ta och fundera över eftersom byrån hittills inte reserverat en krona för risken att betala skadestånd till HQ. Istället fortsätter KPMG:s styrelse att glatt betala ut i princip allt som byrån gör i vinst.
Ny rättspraxis på området, stort skadestånd och en kostsam förlikning får betydelse för många andra processer. Vi får sannolikt se fler stora skadestånd. Revisionsbyråer måste sannolikt minska sina utdelningar och spara en större del av sina vinster eller betala högre försäkringspremier. Den ökade risken med revision betyder också att priset kommer att stiga på den typen av tjänster.
Men låt oss hoppas att Prosolviadomen också stärker integriteten hos revisorerna. Det går att säga nej till en styrelse. Det måste också vara okej att som revisor förlora ett uppdrag för att man ställer jobbiga frågor eller inte tycker som kunden.