Annons

Hedelius affärer

Patricia Hedelius

Patricia Hedelius

Revisionsbyrån KPMG, i blåsväder för skatteplanering och miljardstämningen från HQ, söker ny kommunikationsdirektör. Gissa vad som står överst på deras kravlista i headhuntingfirmans annons?

Ni gissade nog rätt  ”bred erfarenhet av kriskommunikation” är den viktigaste egenskapen. Men jag kan lägga till en annan önskvärd egenskap. Slagtålighet är nog så avgörande med tanke på hur KPMG farit runt i media men också med tanke på att nuvarande kommunikationsdirektörn inte haft det så lätt internt.

Om bloggen


Patricia Hedelius är SvD Näringslivs börskrönikör. Här skriver hon om stora och små ekonomiska frågor och kommenterar snackisar i svenskt näringsliv.
Följ Patricia på Twitter:

Patricia Hedelius

Getinge är en gammal aktiefavorit, med bra ägare och ledning. Men det är alltid kul med nya medicinteknik bolag. Det har inte skrivits så mycket om Vigmed, ett bolag som är relativt nytt på First North. Sedan juli har aktien stuckit, dragit kan vi skriva för att inte göra oss roliga över bolagets produkter, med mer än 60 procent.

CLiP_Ven

Vigmed nål

Vigmed är ett svenskt medicinteknik bolag som erbjuder patenterade nålskyddade stickprodukter. Bolaget befinner sig på en stor marknad, bara i Europa så rapporterar sjukvården in drygt 1 miljon nålstickskador per år. Börsvärdet ligger på 400 miljoner kronor. Det här räcker egentligen för de flesta att kasta sig över denna länk för att titta lite närmare på bolaget. Men vänta ett par ögonblick.

I slutet på augusti gick Bure in som ägare med 25 miljoner kronor i Vigmed för att finansiera ytterligare en produktsatsning. Bure har just nu i sin portfölj bland annat MedCap Micronic Mydata och PartnerTech. Vigmed har ännu inte velat kommentera närmare vad det är för satsning men det kan vara värdefullt att ålla lite koll på nyhetsflödet runt bolaget. Det blir också intressant att se om Bure och ordförande Patrik Tigerschiöld försöker stärka sitt grepp och öka sitt ägande från nuvarande 9,5 procent.

Patricia Hedelius

Jag rullar är som sagt översättningen av Volvo. Även om personvagnar numera har svårt att leva upp till att hjulen snurrar så går den tidigare familjemedlemmen AB Volvo från klarhet till klarhet.

Tidigare i veckan smällde lastvagnskoncernen till med ett nytt besparingsprogram. Visst är det trist att lastvagnar ser över möjligheten till att flytta produktion och 500 jobb till Belgien läs mer här. Samtidigt drar Volvo ned på tjänstemän och konsulter.

Men ur ett krasst aktieägarperspektiv har Volvos nya kostnadsbesparingar lagt grunden för ett riktigt fint 2014. Kostnadskostymen på totalt 51 mdr blir 4 miljarder kronor lättare från och med 2015.

volvoliten_1007408c

De inte så roliga rörelsemarginalerna på 6,6 procent för fjolåret ska då upp med 3 procentenheter. Lyftet 2015 kommer inte bara från tillyxade kostnader utan även en effektivare försäljning.

Den som är utrustad med lite optimism om den globala ekonomin och har lite tålamod kan nog få en bra resa med världens största lastbilsbolag.

Patricia Hedelius
PwC väljer att förlikas med Prosolvias konkursbo. Det innebär att revisionsjätten omgående betalar 742,5 miljoner kronor i skadestånd. Mycket pengar – men betydligt mindre än de 2,2 miljarder som hovrätten kom fram till.
Att revisorsbyrån nu får stå för kalaset kan tolkas som att ansvaret har förskjutits från bolagets styrelse till revisorn. Men det är att dra förhastade slutsatser.
Längden på processen, som PwC inte har ödslat energi på för att påskynda, har haft en stor betydelse i en mycket viktig fråga. Under den segdragna tvisten har Prosolvias styrelse slunkit ut bakvägen tack vare preskription. Det är ett rent hypotetiskt resonemang, men hade PwC gjort en normal riskbedömning i ett tidigare skede av processen så hade byrån nog varit kvickare med att försöka dra styrelsen inför rätta. Därmed hade sannolikheten varit betydligt högre för att PwC hade haft någon att dela skadeståndsnotan med.
images-2
I det större perspektivet är förlikningen en skräll. För det första eftersom domen i hovrätten inte kommer att prövas i Högsta domstolen, då PwC tar tillbaka sitt överklagande. Därmed har domstolarna en ny praxis att rätta sig efter och en helt annan skala på skadestånd än vad vi är vana vid i svenskt rättssamhälle.
images
Men återigen är det inte hela sanningen. Visst är 2,2 miljarder är en skyhög summa pengar. Men nästan två tredjedelar av summan var räntekostnader. Räntan har tickat i över tolv år.
Prosolvias konkursbo har agerat bank åt PwC i mer än ett decennium. Det kanske kan bli en varningssignal till andra processande parter. Det ska kosta att förhala rättsprocesser.

I första hand bör det vara en väckarklocka för tidigare styrelsen och ordförande Mats Qviberg i HQ, deras revisor och revisionsbyrån KPMG. Efter snart två år har de inte ens hunnit svara på den stämning som lämnats in mot dem i tingsrätten. Räntekostnaderna på skadeståndsbeloppet 3 miljarder kronor är nu uppe i 450 miljoner kronor.

Unknown-4
Prosolvias konkursförvaltare gjorde det också smärtsamt tydligt i pressmeddelandet om förlikningen att PwC aldrig hade kunnat betala hela skadeståndet. Ett PwC i konkurs hade varit det sämsta tänkbara för alla parter. Att revisionsbyråerna är dåligt rustade för stora skadestånd är allvarligt. Men det går inte att skylla på dåliga försäkringar eller på skadeståndets storlek. Den dåliga finansiella situationen är självförvållad.

Om PwC hade sparat sina vinster istället för att dela ut 300-350 miljoner kronor per år så hade skadeståndet till Prosolvia varit kännbart men inte katastrofalt. Det kanske KPMG ska ta och fundera över eftersom byrån hittills inte reserverat en krona för risken att betala skadestånd till HQ. Istället fortsätter KPMG:s styrelse att glatt betala ut i princip allt som byrån gör i vinst.
images-3
Ny rättspraxis på området, stort skadestånd och en kostsam förlikning får betydelse för många andra processer. Vi får sannolikt se fler stora skadestånd. Revisionsbyråer måste sannolikt minska sina utdelningar och spara en större del av sina vinster eller betala högre försäkringspremier. Den ökade risken med revision betyder också att priset kommer att stiga på den typen av tjänster.
Men låt oss hoppas att Prosolviadomen också stärker integriteten hos revisorerna. Det går att säga nej till en styrelse. Det måste också vara okej att som revisor förlora ett uppdrag för att man ställer jobbiga frågor eller inte tycker som kunden.
Patricia Hedelius

Regeringen vill luckra upp reglerna för hur hyror får sättas. Förändringen spås ge en minskad bostadsbrist bland ungdomar. Men det resonemanget förutsätter att ungdomarna är beredda att betala marknadshyror.

Det är svårt att se någon logisk koppling mellan högre hyror och att fler ungdomar skulle få en bostad. Regeringen räknar nämligen med att högre hyror ska få fart på bostadsbyggandet av hyresrätter. Ett ökat utbud av hyrbara bostäder i framförallt storstäderna och universitetsstäderna ska minska den nuvarande bostadsbristen.

Tanken är vacker. Men frågan är om det just är studenter och unga vuxna som kommer att ha råd att hyra till marknadsmässiga priser just där de vill bo?

Troligtvis inte.

Regeringens budgetförslag sätter fingret på en öm punkt i folkhemmet.
Svensk bostadsmarknad är dysfunktionell och har varit det så länge som någon av oss kan minnas. Konsekvensen är bland annat att vi har en omfattande svarthandel av hyreskontrakt, stor bostadsbrist och osunt stora bolån.

Majoriteten av bostadseliten har klarat sig, och kommer även i fortsättningen att klara sig oavsett prisstegringar. Det är alla andra som bostadsdebatten egentligen borde handla om i första hand. Personer som av olika skäl inte vill eller inte har råd att köpa eget boende. För dem är hyresrätten antagligen den bästa formen att bo.

Men just nu byggs det i praktiken inga nya hyresrätter, samtidigt som efterfrågan ökar i storstadsområdena. Problemet är med andra ord växande. Moroten till att bygga nya hyresrätter är hur mycket pengar som byggherren kan tjäna på framtida hyror. Men med nuvarande regler är det inte upp till byggaren själv att sätta hyran på de lägenheter som säljs. Och den lagstadgade maxhyran är helt enkelt för låg för att det ska löna sig att sätta spaden i jorden. Alternativet, att bygga bostadsrätter som säljs till högstbjudande, är det enda ekonomiskt vettiga.

Får regeringen igenom sitt budgetförslag har vi tagit ytterligare ett steg mot marknadshyror. Då kan byggherren själv kan bestämma. Det blir med andra ord betydligt kostsammare att hyra ett boende i attraktiva områden.

Prissättningen lär få fart på nybyggandet och därmed utbudet. Men eftersom nybyggandet har släpat efter i årtionden så dröjer det länge innan utbudet matchar efterfrågan och visar sig i en minskad bostadsbrist.

Förslaget om marknadshyra innebär också en hel del svårsmälta förändringar om det går igenom. Befintliga hyreskontrakt kommer påverkas. De hyrestagare som sitter på attraktiva innerstadsadresser med låg hyra kan i slutändan också bli av med sin subventionering. Det innebär att bostadssökande måste inse att det blir dyrare att hyra på vissa adresser än andra, just därför att fler kan tänka sig att bo där. Att i Stockholm förvänta sig en prisvärd hyrbar bostad innanför tullarna eller närförort är bara att glömma.

Marknadshyror är sannolikt på sikt en väg för att komma tillrätta med problemen på svensk bostadsmarknad, men den är långt ifrån snabb och smärtfri. Och den hjälper knappast ungdomar i akut bostadsnöd.

Patricia Hedelius

Finansminister Anders Borg inledde onsdagens riksdagsdebatt med att beskriva en världsekonomi som läker långsamt efter krisen läs mer här. Det innebär att de svenska exportföretagen inte kommer kunna agera motor för den svenska ekonomin.

ledarbilden

Priset på bostadsrätter kommer med regeringens förslag till skattesänkningar att fortsätta upp

Men eftersom han anser att svensk ekonomi ändå är relativt stark ska den styrkan (läs skattesänkningar) användas för att få fart på ekonomin.

– Genom att skatterna sänks stöttar vi hushållen i motvinden, sade Anders Borg.

För den mer välmående Stockholmsregionen lär en valvinst för regeringen eventuella ge bostadspriserna en rejäl puff upp. Sugna bostadsköpare kanske redan till helgens visningar inkasserar regeringens löfte.

Bobubbla eller inte. Här pratar vi ändå om att priset på bostäder i Stockholm redan i år har stigit med drygt 10 procent.

Unknown-3

Fortsätter valfläsket att serveras och om löften infrias nästa år så lär det behövas vassare verktyg än amorteringskrav för att sticka hål på en bobubbla.

 

Patricia Hedelius

Att rensa böcker och sänka kostnaderna ger resultat, men SAS brottas fortfarande med det allvarligaste problemet – flygbolagets tjänster säljer för dåligt.

SAS-aktien lyfte rejält på rapporten härom veckan. Lite extra bränsle ger nu kreditvärderingsinstitutet Moody’s som graderar upp flygbolagets utsikter till positiva. Trots den lilla guldstjärnan från Moody’s har SAS lån fortfarande skräpstatus, och det med rätta.

Unknown 

Flygbolaget har nu sålt de flesta tillgångar av värde. En allt större del av flygplansflottan ägs inte längre av SAS, utan hyrs in. För en långivare, bland andra SEB, så finns det därmed färre säkerheter att ta i anspråk om SAS inte klarar av sina lån längre. Ett slimmat SAS måste nu koncentrera sig på att tjäna pengar. SAS måste helt enkelt bli bättre på att sälja sina tjänster istället för sina tillgångar.

SAS vd Rickard Gustafson har inte imponerat så här långt. I samband med rapporten argumenterade han för att flest är bäst i samband med Norwegians USA satsning. Men om SAS har 100 rutter nästa år men med dålig lönsamhet så är väl det bättre att ha 30 rutter som Norwegian, men med goda vinster. Norwegian har flåset uppe och visar en tillväxt på 17 procent medan SAS drygt 5 procent. Flygbolagen transporterar nu ungefär lika många passagerare, men inte med samma lönsamhet.

Unknown-2

Att kungen och Silvia satt i sättet bredvid oss, resan från Nice till Stockholm i juli, hade varit otänkbart för ett par år sedan. Men att SAS inte längre är ensam hovleverantör visar på ett tydligt skifte. SAS är inte ett premiummärke och Norwegian är inte längre ett lågprisbolag. Kunderna vill inte betala för något de inte längre får. Det är SAS stora utmaning.

Patricia Hedelius

Under torsdagen höll vice riksbankschef Per Jansson ett anförande om Riksbankens syn på penningpolitiken. Talet som sådant gav inga nyheter. Men Royal Bank of Scotlands kvicktänkte chefsanalytiker Pär Magnusson som lyssnade var inte nöjd. Han passade på att fråga Per Jansson om den senaste tidens hot om bland annat amorteringskrav för bolån. Får de svenska hushållen mindre pengar i plånboken leder det inte bara till en avkylning av bostadsmarknaden utan kan också leda till kraftigt prisfall på bostäder, lägre konsumtion och lägre tillväxt.

Unknown

Frågan Pär Magnusson ställde löd så här: Ifall det genomförs makrotillsynsåtgärder som innebär en de facto åtstramning av penningpolitiken, skulle det i så fall innebära att Riksbanken skulle behöva strama åt mindre med räntan?

Svaret var, omgärdat med sedvanlig försiktighet, att det skulle vara en rimlig reaktion. Uttalandet är en kioskvältare i Riksbankssammanhang.

En tolkning av vice Riksbankschefens svar blir att om amorteringskrav eller andra makrotillsynsåtgärder leder till att hela den svenska ekonomin kyls av så är Riksbanken beredda att ta hänsyn till det när styrräntan ska bestämmas. Det innebär dock inte per automatik att om det blir en lagstiftning om amorteringskrav så kommer Riksbanken att se till att räntan hålls låg. Men Riksbanken tänker uppenbarligen inte riskera att hushållen kör in i väggen utan krockkudde.

 

Patricia Hedelius

Prosolviadomen slog bokstavligen ned som en bomb för ett par veckor sedan. Hovrätten kom fram till att revisionsjätten PWC (se tidigare inlägg på bloggen) är den som ska stå för det havererade börskalaset i Prosolvia. Revisorer från norr till söder måste verkligen ha satt kaffet i vrångstrupen eftersom det tidigare varit i princip omöjligt att utkräva något som helst substantiellt finansiellt skadestånd från skrået tidigare.

Några som uppenbarligen blev rejält uppeldade är Dan Brännström och hans chefsjurist Helene Agélii, på branschorganisationen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR). I ett debattinlägg hos vår konkurrent i måndags (läs här) häcklas Hovrätten och de domare som deltog i avgörandet i Prosolviamålet. Men det kanske mest anmärkningsvärda är den katastrofalt dåliga juridiska analysen som levereras.

dan_brannstrom_liten

Dan Brännström, Generalsekreterare FAR

Brännström och Agélii, har lagt ut en ansenlig text på att förklara skillnaden mellan Socialnämndens ansvar för en mordbrandsbenägen 13-årig flicka och revisorer och deras ansvar för Prosolvia. Sedan ondgör sig duon över att Hovrätten jämställer dem. Det är en pinsamt dålig retorik och ett cyniskt grepp att utnyttja en försvarslös flicka för att vinna billiga poänger.

Hovrättens jämförelse med Landskronamålet i sin dom i Prosolviamålet avser inte att jämföra parterna (det vill säga att jämföra revisorerna och Socialnämnden). Det frågan gäller i båda fallen är en ren rättsfråga. Den aktuella rättsfrågan som Högsta Domstolen avgjort i Landskronamålet avser att fastställa ett orsakssamband mellan en oaksamhet (underlåtenhet) och den därefter inträffade skadan. Det är den frågan som varit föremål för Hovrättens prövning i Prosolviamålet. Det är ointressant om det är en oaktsam socialnämnd eller en oaktsam revisor som skall bedömas.

Landskrona

Landskrona

Det som frågan gäller är om det finns en som det heter på juristspråk ”adekvat kausalitet”, med andra ord ett orsakssamband mellan oaktsamheten och skadan. Både HD och Hovrätten fann att så var fallet med målet i Landskrona. Det var därför som Hovrätten hade skyldighet att beakta det målet i sin bedömning i Prosolviamålet.

En fortsatt retorik som debattartikeln tidigare i veckan visade exempel på stärker inte direkt sympatierna för revisorerna. PWC har nu överklagat domen till HD och den processen klarar sig nog bäst utan osaklig debatt.

Patricia Hedelius

Vi svenskar fortsätter att skuldsätta oss hårt för att ha råd med drömboendet. Enligt vissa parametrar hör vi till ett av de mest skuldsatta folkslagen i världen. Men all oro för för en bolånebubbla är överdriven, tycker Handelsbankens analytiker.

Bostader_809927c

Det var 2006 som vi lånade som mest. Då var lånetillväxten 16 procent. Vår låneaptit växer fortfarande men numera med mer modesta 5 procent. Men det innebär fortfarande att lånen växer fortare än vad våra inkomster gör. Riksbanken, finansminister, finansmarknadsministern och Finansinspektionen är minst sagt oroade över utvecklingen.  Men att få bukt med problemet är lättare sagt än gjort.

Att minska till exempel ränteavdragen för att kyla ned hushållen är inte aktuellt så nära in på valet. Att genom lagstiftning få oss att betala av mer på sina lån är inte heller en rolig politisk väg att gå. Men att spräcka bolånebubbla kanske inte ens behövs, för enligt en analys av Handelsbanken så existerar den inte.

images

De senaste 10-15 åren så har svenska storstäder haft ett underskott av bostäder. Det byggs helt enkelt inte tillräckligt med nytt för att mätta efterfrågan så underskottet på bostäder fortsätter att växa. Därmed är prisstegringen på bostäder motiverad –hävdar banken.

Omvandlingen hyresrätter till bostadsrätter har varit betydande. Det innebär att de lån som fastighetsägaren oftast bolag tidigare hade nu är överförda till de hushåll som köpt sina lägenheter. Totala lånebördan för fastigheten har inte ökat nämnvärt.

Andra faktorer som utmärker svensk bomarknad och gör den mindre riskfylld är bland annat att vi inte har en kultur av att köpa flera lägenheter för att sedan hyra ut och därmed spekulera i en fortsatt värdeuppgång. Sverige har också en tradition av låga kreditförluster. Det vill säga de flesta svenskar klarar av att betala sina räntor på sina bolån – trots eventuell arbetslöshet eller långvarig sjukdom.

Handelsbanken lutar sig även mot Finansinspektionens egna simuleringar av en rejäl finansiella svensk baksmälla för att jaga bort föreställningen om en bobubbla.

Vid ett 20 procentigt prisfall på bostäder och en arbetslöshet på 15 procent så är det förvånande nog enbart 2 procent av hushållen som får problem, konstaterar banken.

Argumenten kanske ändå inte riktigt biter på finansmarknadsminister Peter Norman&Co. Men frågan kvarstår behöver den heta bostadsmarknaden kylas ned eller inte? Att som Norman bara prata om en amorteringskultur får ju knappast någon effekt på budgivningshetsen i storstäderna. Det lär krävas lagstiftning.