Annons

Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Det är farligt att vara syrier. Varannan syrier av totalt 23 miljoner är direkt drabbad av inbördeskriget. Antingen som internflykting (4,5 miljoner), som flykting i något grannland (1,5 miljoner) eller som nödlidande inne i landet (6,8 miljoner).

Många syriska familjer har flytt från stad till stad – eller från bondgårdar till grottor – inte en gång utan två, tre eller fyra gånger. Barn, gamla, handikappade, änkor och föräldralösa. De har tvingats lämna sina hem och ägodelar bakom sig. Verkstäder och boskap, leksaker och skolböcker. Lekskolor, bagerier, gymnasieskolor. Drömmar om ett liv.

Det är också farligt att leverera nödhjälp i Syrien. Det vet dr Abdul Rahman Attar, ordförande för Syriens Arabiska Röda halvmåne, SARC, en del av Röda kors-federationen. På fredagen besökte han Svenska röda korset (se även lördagens papperstidning).

Svenska röda korsets generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström lyssnar på ordförande för Syriens röda halvmåne, Abdul Rahman Attar. Foto: INGVAR KARMHED

För dr Attar är det livsviktigt att alla stridande, på både regeringssidan och oppositionssidan, respekterar Röda halvmånens emblem och flagga samt deras uppdrag att hjälpa civila nödlidande, på alla sidor. Han säger det mot bakgrund av att 20 medarbetare har fått betala med sina liv, medan 18 andra sitter i fängelse.

Han kommer från en känd syrisk affärsfamilj. Han har varit i Sverige tidigare. Han beskriver med förtjusning ett möte med drottning Silvia och en båtresa en gång i tiden till Drottningholm. Men sedan återkommer han till dagens mycket farligare resor: att få fram hjälpen inne i Syrien.

– Det är 42 mil mellan Aleppo och Damaskus. Förr tog den sträckan fem timmar. I dag tar den tre dagar. Våra konvojer måste stanna vid 20 vägspärrar längs vägen. Ibland måste de lasta av.

Syriska röda halvmånen har avdelningar i alla Syriens provinser, även på oppositionskontrollerat område. Men förnödenheterna måste alltid slussas ut i landet via regeringskontrollerat område. FN och Internationella rödakorskommittén (ICRC) samarbetar med Röda halvmånen. Dessa stora internationella organisationer får inte ta in livsmedel och mediciner via gränsen mot Turkiet till rebellkontrollerat område. Då skulle inte regimen i Damaskus tillåta FN att verka inom landet.

För att få iväg lastbilar med hjälp måste Syriska röda halvmånen först skriva en begäran till Syriens UD. Samtidigt måste FN eller Internationella rödakorskommittén göra en liknande framställan.

– Inom 48 timmar brukar vi få svar på att köra till exempelvis Homs. Vi måste ange i brevet hur många bilar som kör dit, namn på förarna, namn på de utländska hjälparbetare som följer med samt namnen på de syriska volontärerna. Vi måste ange vad vi distribuerar och vart hjälpen ska. När vi kommer fram till dessa heta områden är det ICRC:s eller FN:s uppgift att samarbeta med den syriska oppositionen. Vi har inte tillstånd att tala med oppositionen. Men FN och ICRC brukar hitta kontaktpersoner på andra sidan.

– En del väpnade grupper (på oppositionssidan) bidrar till att hjälpen kommer fram, medan andra lägger hinder i vägen. En del rebellgrupper vill lägga vantarna på nödhjälpen så att de kan dela ut det till sitt eget folk. Det kan vi inte acceptera. Vår princip är att dela ut till alla, till de mest hjälpbehövande. Det övervakas av FN och ICRC.

FN kan inte köra konvojerna till heta områden på egen hand utan måste lita på den lokalkännedom som Röda halvmånens cirka 10 000 volontärerna erbjuder. Ungefär hälften av volontärerna är kvinnor.

Barnen som flyr med sina föräldrar till Syriens grannländer hamnar ofta i tältläger som här i Zaatarilägret i norra Jordanien. Foto: BITTE HAMMARGREN

På oppositionssidan opererar totalt 30-40 olika rebellgrupper. Många verkar endast i enskilda provinser.

– En del är fanatiker som kräver att våra kvinnliga volontärer ska bära slöja. Men våra kvinnliga medarbetare kan inte acceptera det.

Dr Attar vill att omvärlden ställer krav på både regeringssidan och rebellgrupperna, så att de respekterar den internationella humanitära rätten.

– Jag vill understryka att det är mycket viktigt att det sker på oppositionssidan också, för i så fall kan det hjälpa oss att kräva att regeringssidan respekterar den internationella humanitära hjälpen.

Det var egentligen meningen att Abdul Rahman Attar skulle ha blivit åtföljd av en syrisk medarbetare. Men denne stoppades i Istanbul av Turkish Airlines. Han fick inte gå ombord på planet trots att han hade giltigt visum och trots att Svenska röda korset kunde gå i god för sin gäst.

I Idlibområdet i norra Syrien träffade jag tidigare i år syriska internflyktingar som förbittrade sade att de sett korruption med nödhjälpen. När jag ber dr Attar kommentera, svarar han:

– Vi har ett datasystem för vår distribution. Vi har namn och id-nummer på människor. Om det görs affärer med nödhjälpen så beror det inte på oss utan på lokala frivilliorganisationer, som delat ut hjälpen. Vi kan inte kontrollera hur det sköts.

Ett provisoriskt läger för syriska internflyktingar nära gränsen mot Turkiet i norra Syrien. Här fanns brist på allt: mat, rent vatten, skolor till barnen, läkemedel, bränsel för att laga varm mat eller hålla tälten varma på natten. Foto: STEFAN BLADH

– Vi delar inte ut mat till väpnade rebellgrupper. På landsbygden delar vi ut hjälp till lokala administratörer, mukhtarer. Enligt våra principer kan vi inte ge hjälp till några väpnade grupper. Vi kan inte ge medicinsk vård till någon som bär vapen eller köra dem till sjukhus om de är beväpnade. Om de låter sig avväpnas kan vi hjälpa dem.

– Men tro mig, 90 procent av de hjälpsändningar som kommer från FN eller Internationella rödakorskommittén kommer fram. Vi har diskuterat med ICRC om att dela ut vouchers i stället så att människor själva får köpa vad de behöver. Ibland tror jag att det är ett bättre system.

Han säger att han kommit till Sverige för att tacka Svenska röda korset.

– Vi samarbetade redan i hjälpen av 1,5 miljoner irakiska flyktingar i Syrien. Svenska röda korset stöder också en del kliniker i Syrien, som vi använder för att hjälpa internflyktingar. Behoven ökar hela tiden. Vi tror att vi når cirka 40 procent de hjälpbehövande i samarbete med FN och ICRC samt elva andra internationella organisationer som verkar i Syrien, som Norsk flyktinghjälp.

– 300 000 matpaket från FN har delats ut via oss. Men våra avdelningar runt om i Syrien saknar mycket. Vi behöver mobila kliniker, ambulanser, sjukvårdsutrustning och läkemedel. Vi behöver mer hjälp till psykiskt drabbade.

– Våra volontärer hör inte till några partier, de vill inte bli inblandade i politik. De känner sig friare med oss. Och det viktigaste är att vi ser till att våra volontärer kan behålla sitt oberoende, så att vi kan få parterna att respektera den humanitära rätten. Vi måste höja våra röster så att hjälpen når fram till de heta områdena, särskilt nu när ramadan är på väg. Det är väldigt allvarligt.

 

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren