Chock efter polischock i Istanbul

Istanbul har fått sin egen Occupy-rörelse. Och denna rörelse har mötts av polisvåld med tårgas, pepparsprej och nedbrända tält.

En kvinna som är nära att kollapsa av tårgasen får hjälp att ta sig från Geziparken. På fredagskvällen rapporteras att minst 100 har skadats, en del allvarligt, medan 60 har gripits. Protester har också spritt sig till Ankara. Foto: Reuters

I Gezi Park strax intill Taksimtorget – en välkänd plats också för turister i Istanbul – finns en park med sekelgamla träd, med planteringar och bänkar för den som vill ta en paus från stadens larm. Men här har stadsplanerarna bestämt att ännu en shoppinggalleria ska byggas, denna gång i gammal stil, påminnande om de gamla osmanska artilleribarackerna Topçu Kışlası.

En proteströrelse bildades som ifrågasatte de juridiska grunderna för beslutet, skriver Bianet här. Istanbul är inte bara Europas folkrikaste stad. Megapolen genomgår också enorma infrastrukturprojekt, med satsningar på en ny kanal parallellt med Bosporen, på en tredje bro över Bosporen, en tågtunnel under Marmarasjön etc – allt del av Turkiets tillväxtpolitik.

Turkiet har en svag miljörörelse. Några ropande röster i öknen finns dock: De som protesterar mot den giftiga guldbrytningen vid Egeiska havets kulturhistoriskt och ekologiskt känsliga kust, liksom andra som protesterar mot planerna att lägga uråldriga Hasankeyf under vatten för nya dammbyggen. Och nu har alltså Istanbul fått en Occupyrörelse som vill bevara ett av stadens sista grönområden.

Bristen på parker i megapolen gör att regnvattnet har svårt att rinna undan. Den som har upplevt skyfall i Istanbul vet hur lätt det svämmar över i avloppsbrunnar eller hur branta raviner kan förvandlas till fällor när regnvattnet sköljer ned. För några år sedan, vid ett av dessa skyfall, hamnade några bilförare i en dödsfälla, när deras fordon spolades spolades ut i havet. Människor som upplevde hur slam och lera spolades med i det väldiga vattentrycket vid översvämningarna i Istanbul 2009 tänkte på en tsunami.

Förvandlingen av Istanbuls grönområden kan därför få vidare implikationer. Men proteströrelsen i den hotade Geziparken har mötts med flera insatser av kravallpoliser, för varje gång allt mer brutalt, berättar ögonvittnen. Första gången var den 28 maj, berättar en källa, som beskriver hur 50 demonstranter fick tårgas sprutad rakt in i sina ansikten.

Men det triggade bara tusentals nya fredliga demonstranter att ansluta sig, däribland barnfamiljer och pensionärer. Den andra insatsen från kravallpolisen kom kl 5 på morgonen den 30 maj. Ett ögonvittne hävdar att polisen satte eld på tält och använde pepparsprej mot demonstranterna. Flera uppges ha blivit skadade.

Tidningen Hürriyet berättar om skadade som fick föras till sjukhus. Men i dag på fredagsmorgonen blev insatsen från kravallpolis ännu hårdare. Ett ögonvittne berättar om hur utgångarna från parken spärrades av och hur demonstranterna som var kvar inne i parken hamnade i en korseld av pepparsprej och tårgas. ”Enda sättet att ta sig ut var genom att bryta igenom murarna, många skadades” skriver en av de närvarande.

Senare i dag kommer det att hållas presskonferenser i Istanbul. Den prokurdiske turkiske parlamentsledamoten Sırrı Süreyya Önder som skulle ha deltagit i dagens presskonferens uppges vara skadad av en tårgasgranat och förd till sjukshus.

Premiärminister Erdogan säger att han inte tänker backa. Şirin Ünal, ledamot av hans regeringsparti, AKP, säger apropå tårgasattackerna mot proteströrelsen i Gezi Park att ”somliga tydligen behöver gas”, skriver Daily News.

Nu på fredagskvällen rapporteras att protesterna sprider sig till Ankara. Minst 100 uppges vara skadade och 60 är gripna, rapporterar Al Jazeera från Istanbul. Amnesty International har krävt att myndigheterna stoppar polisens brutala metoder.

Demonstrationerna håller i allt högre grad på utvecklas till en protest mot premiärminister Erdogan, som kritikerna uppfattar som alltför auktoritär. Men han har också ett starkt väljarstöd inom en annan del av befolkningen. Vid senaste valet fick hans AKP-regering nära 50 procent av rösterna.