Bitte Hammargren
Om den starkes rätt – milisernas makt i Libyen – skrev jag om i gårdagens SvD. I går, när flera ministerier i Tripoli var omringade av tungt beväpnade miliser, antog också parlamentet en omtvistad lag, som innebär att tusentals höga tjänstemän i statsapparaten kommer att rensas ut.
Med denna lag kan både forna Gaddafilojalister och de som snarare var medlöpare av opportunistiska skäl – för att livet blev bekvämare så – svepas bort.
Lagen innebär att de utrensade inte får ha några höga poster i statsförvaltningen under de närmaste tio åren. Tusentals domare, polischefer, åklagare, ambassadörer, universitetsrektorer och andra personer på nyckelposter i statsförvaltningen måste gå.
Redan innan den så kallade politiska isoleringslagen antogs var rättssystemet lamslaget. Nästan inga domstolar har fungerat i Libyen. Poliser, som har överlevt den gamla regimen, har sällan vågat göra sitt jobb. Tripoli är i stort sett en huvudstad utan uniformerad polis på gatorna – undantaget ett fåtal trafikpoliser som jag såg vid några stora rondeller i staden.
I stället agerar milisstyrkor självsvåldigt – och ur en del av dessa kan maffiaorganisationer växa fram. När inte polisen vågar skydda skolor, företag, institutioner betalas redan nu beskyddarpengar till miliser som gör det i stället. I avsaknad av en fungerande rättsapparat reses också krav från islamiskt konservativa på att sharia-domstolar ska inrättas.
Parlamentet i Tripoli antog den nya isoleringslagen efter det att miliser i förra veckan med vapenmakt ockuperat flera ministerier: libyska UD, finansdepartementet, inrikesministeriet och justitieministeriet. Milismännen som ofta ses som revolutionens hjältar, och som i vissa fall är statsfinansierade, kräver fler offer: De insisterar på att även premiärminister Ali Zaidan måste gå.
Wesam Ahmeida, ordförande för SRC (Högsta revolutionära rådet), välkomnar den nya lagen som ett underbart ögonblick för den libyska revolutionen. En verkställande chef för milisrådet säger att ockupationen av ministerierna kommer att fortsätta tills dess att premiärminister Ali Zaidan har avgått eller tills dess att parlamentet gett garantier om att han kommer att avgå inom en månad.
SRC har 280 medlemmar från olika milisgrupper från hela Libyen.
Det inträffade är en framgång för nävrätten och ett bakslag för dem som önskat sig en stegvis övergång i Libyen – främst bland dem premiärminister Ali Zaidan, tidigare människorättsadvokat i Genève. Att domarkåren och andra ämbeten behöver gallra ut personer som har stått den störtade regimen nära råder inga tvivel om. Men diskussionen har handlat om vidden och metoderna för detta. Ali Zaidan och hans justitieministers budskap har också varit att ingen – inte heller revolutionens segrare – står över lagen.
Beslutet att rösta fram utrensningslagen togs samtidigt som ett demonstrationståg i Tripoli i går gick mot parlamentet. Demonstranter bar kistor med bilder av libyer som dog under kampen mot Gaddafiregimen. ”Martyrernas blod får inte spillas förgäves” hette det. När demonstrationståget närmade sig nationalförsamlingen hade cirka 6 000 deltagare anslutit sig, däribland kvinnor och barn, rapporterar Libya Herald.
Men alla de libyer som varit för den politiska isoleringslagen delar inte uppfattningen att även premiärministern måste gå.