Turkiet: Ett citat som ligger rätt i tiden

Fredsprocessen mellan det förbjudna PKK och staten rullar på i Turkiet. Det märks på flera sätt. Ta den kurdiska staden Batman i sydöst. Där har någon över en natt dristat sig att byta ut citatet under stadens Atatürk-staty.

Tidigare stod det  – som det gör under många Atatürk-monument runt om i den mångkulturella republiken – Lycklig den som kan kalla sig turk.

Men nu lyftes detta valspråk bort  för att ersättas av ett annat berömt Atatürk-citat: Fred hemma, fred i världen.

Det är lätt att konstatera att dessa båda citat står för två helt olika sidor av Mustafa Kemal Atatürk, som präglade sitt land från första världskriget, då han var befälhavare i slaget vid Gallipoli, fram till sin död som republikens förste president 1938. Det första citatet är utmanande för alla de medborgare som inte är etniska turkar – liksom för de turkar som menar att vägen till en fredlig lösning på kurdfrågan går via en inkluderande och etniskt neutral syn på medborgarskapet.

Fred hemma, fred i världen (Yurtta Barış, Dünyada Barış) lämpar sig utmärkt för ett Turkiet som trevar sig fram i en fredsprocess med det förbjudna PKK.

Varken kommunpolitikerna eller guvernören i Batman har därför något att skämmas över, tycker den liberale kolumnisten Mustafa Akyol. De borde snarare vara stolta över den nattliga räden mot statyn, anser han. ”Att ta bort en del av Atatürks uttalanden från offentliga platser, medan vi behåller andra, utifrån politiska strävanden och andra realiteter i vårt samhälle, är precis vad Turkiet behöver i dag”, skriver han i en kolumn i Daily News.

Anledningen är uppenbar, fortsätter Mustafa Akyol:

”Allt som Atatürk sade eller gjorde på 1920- eller 1930-talen kan inte hjälpa oss att bygga den liberala demokrati som vi förtjänar i detta århundrade.”

I Turkiet är det ett brott att förolämpa turkisheten liksom att förolämpa Atatürk. Kemalisterna vördar minnet av republikens grundare som en ledare av närmast religiösa mått. Jag har mött ”troende kemalister” som varit nära att fall i gråt när någon yttrat ett kritiskt ord om Atatürk. Varje medborgare bär sedan barnsben på en hel kappsäck full av citat av denne ikoniske ledare. Citaten präntades in under skoltiden.

Hur ska då arvet efter Atatürk hanteras? Den pragmatiska lösningen, enligt Akyol, är att bevara de delar som kan hjälpa Turkiet framåt, medan de kontroversiella (eller ”äventyrliga”) delarna måste överges.

Så som några driftiga individer gjorde en natt i staden Batman, kan tilläggas.