Egyptisk nationallegend i ansiktsslöja

KUWAIT CITY

”Har du sett statyn av Um Kalthoum i Kairo där någon döljt hennes ansikte med en niqab? Detta är inget skämt. Det är blodigt allvar. Nästa gång kanske salafisterna försöker välta statyn av Um Kalthoum och ge sig på att dölja ansiktet på Sfinxen utanför Pyramiderna.”

Den som säger så är en förfärad liberal kuwaitiska. Flera andra kuwaitier, som är motståndare till Muslimska brödraskapet och deras allierade salafisterna, säger samma sak med en rysning. Det handlar om en staty av den stora egyptiska divan och legenden Um Kalthoum som höljdes i en niqab för några dagar sedan. Statyhat, inte näthat. Men en parallell går det att spåra i dessa företeelser: olika sätt att försöka få bort kvinnor från det offentliga rummet.

Salafisterna är de första att vilja osynliggöra kvinnor som tar plats i det offentliga rummet. Um Kalthoum med sin fylliga röst kunde sannerligen fylla detta inte bara i Egypten utan också långt utanför nationsgränserna. Lyssna på hennes musik så förstår ni varför. 

När hon höll konserter, som sändes på radio, stod Kairo stilla.

Under Um Kalthoums storhetstid på 40-, 50- och 60-talen var det sällsynt att Kairos och Alexandrias moderna storstadskvinnor bar huvudduk (hijab). Ansiktsslöjan niqab sågs som en beduintradition. Äldre egyptiskor kan berätta om hur det på Kairos Operahus förr om åren inte brukade synas en enda huvudduk bland den kvinnliga publiken i konsertlokalen – till skillnad från i dag.

Från mitt eget första besök i Kairos storstadsvimmel för 30 år sedan minns jag en mycket mer liberal klädstil bland kvinnorna. Men längre fram på 80-och 90-talen började klädstilen förändras. Kjolarna blev längre, armar och hår började döljas. Konservatismen finns även bland vissa kopter. En biskop tycker att koptiska kvinnor borde ta efter sina muslimska medsystrars klädvanor.

För salafisterna är det förbjudet – haram – att synliggöra kvinnor offentligt. Under valkampanjen till det egyptiska parlamentet vintern 2011-2012 visades inte salafisternas kvinnliga kandidater upp med ansiktsbilder på affischerna.

Men klädstilar och ideologier går i vågor, så även i arabvärlden. Det finns en motreaktion mot både Brödraskapet och salafismen i dag, inte bara i Egypten utan även i andra arabländer, som här i Kuwait. Ur denna motreaktion kommer det säkert en dag att bildas en ny trend där allt fler kvinnor kastar sin sjal, influerade inte bara av modernism utan även av sina mormödrar.

En medelålders kuwaitisk bekant, som själv började täcka håret som 30-åring, berättar att hennes egen mamma gick med korta ärmar och fritt fallande hår som ung. Så går även den gamlas dotterdotter klädd i dag. För den medelålders mamman är det en självklarhet att döttrarna får bestämma sin klädstil själva.

Vi går till en restaurang. Vid bordet bredvid oss sitter en familj från Qatar med kvinnorna höljda i niqab. Min kuwaitiska väninna suckar över de kvinnor som kämpar med att föra in skeden med efterrätt under niqaben och som har ett sjå med att dricka med slöjan hängande över ansiktet.