Syrien: Vem låg bakom blodbadet i Hula?

KAIRO Vilka begick massakern på mer än 100 bybor i Hula i Syrien den 25 maj? Det kan vi inte säkert veta.  Världens regeringar var snabba att fördöma Assadregimen. FN:s observatörer kom till platsen efter massakern och efter vad de kom fram till begicks dådet ”sannolikt” av den regeringstrogna shabihamilisen.

Reuters har en ingående artikel med FN:s resonemang här. Men det som gör rapporteringen om Syrien så svår är bristen på förstahandskällor. FN:s människorättsråd får inte skicka egna undersökare till platsen. Amnesty International och Human Rights Watch har varit tvungna att gå in illegalt i Syrien.

Omvärlden är i många hand är beroende av andrahandskällor. Den tyska tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitungs erfarne korrespondent Rainer Hermann skrev för en tid sedan en artikel som motsade den gängse bilden av blodbadet i Hula. Han citerade källor som sade att offren där var alawiter eller sunnimuslimer som konverterat till shiaislam och att det var rebellstyrkor som låg bakom massakern i Hula. Här är artikeln i original på tyska, eller i engelsk version för den som föredrar det.

Expressens Mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé ger en annan version. Han intervjuade en syrier i Libanon som sade att han förlorat sin fru, sina barn, sin far och flera andra släktingar i detta ohyggliga blodbad som på många sätt påminner om en senare massaker på bybor i al-Qubeyr. Kassem Hamadé säger att han är säker på sin sak: offren i Hula var sunnimuslimer. Men vem som begick dådet? Omöjligt att säga, svarar Expressens korrespondent i Beirut.

Så här skriver Kassem Hamadé i ett mejl:

”Jag kan konstatera – med faktakontroll och källkritik – att offren var sunnimuslimer och inte shiamuslimer. Offren deltog inte i upproret och hade ingen kontakt med rebellerna. Några av offren var pensionerade sergeanter. Resten var bönder. De kommer från samma familj Abdulrazzak. De bodde utanför byn. De såg 13 män (om jag minns rätt) komma ner från polisstation utanför byn. De kunde inte identifiera dem. Först tre timmar efter massakern vågade de sex eller sju överlevande att komma ut från sina gömställen. Då var syriska fria armén på plats och höll på att samla ihop liken. Vilka som utförde massakern? omöjligt att säga. Men, Frankfurter Allgemeine Zeitung har fel när de skriver att offren var alawiter eller shiamuslimer. Men, deras källor uppger att sunniextremister ligger bakom massakern och det är något man spekulerar vilt om här i regionen. Utifrån vad överlevande och anhöriga till offren har berättat för mig, och utifrån vad jag har sett vid den turkisk-syriska gränsen har jag en egen tolkning om massakern.”

Om Syrien lät oberoende journalister rapportera fritt från landet vore det lättare att gå direkt till förstahandskällorna. Nu är vi oftast beroende av andrahandskällor. Ingen fast anställd reporter på SvD har till exempel fått visum till Syrien sedan 2010.

Naturligtvis finns det en risk att de friskaror som kallar sig Fria syriska armén (FSA) kan begå vendettor och hämndaktioner.
Syrien har flera likheter med Bosnien på 90-talet. Inbördeskrig är skoningslösa. Många kan vilja lägga ut dimridåer och sprida desinformation. Rebellstyrkorna har blivit bättre beväpnade på senare tid och som Kassem Hamadé skriver spekuleras det vilt i regionen om det kan vara sunniextremister som låg bakom massakern i Hula.

Men spekulation är en sak, fakta en annan.

Om det skulle vara sunniextremister som ligger bakom massakern i Hula, så har regeringen i Damaskus allt intresse av att släppa in FN:s människorättsråd, Amnesty eller Human Rights Watch och låta dem göra egna undersökningar på plats, förhöra vittnen och överlevare, göra rättsmedicinska undersökningar.

Eller släppa in journalister som kan röra sig fritt i Syrien.

Om vi vågar. Eller får för våra hemmaredaktioner.

Här är Amnestys senaste rapport om Syrien som visar på hur regimen i de norra delarna av landet bränt bostäder, dödat boskap, mördat civila, torterat och begått systematiska övergrepp.

Och här är min intervju med Amnestys researcher Donatella Rovera. Hennes fältstudier ligger bakom Amnestyrapporten från den 14 juni. Men till Hula kunde Rovera, som var tvungen att ta sig in i Syrien på hemliga vägar, inte åka.