Syrien – ännu fler döda

FN:s människorättsråd har korrigerat sina uppgifter om Syrien. Nu heter det att minst 5000 ska ha dödats sedan i mars när upproret startades.

Regimen i Damaskus hävdar att antalet döda är långt färre och att merparten av dödsoffren ska ha skördats i attacker mot soldater och säkerhetstjänsten. Det är det få utomstående som tror på.

Men tveklöst  finns det ett väpnat motstånd, lett av avhoppare från den syriska armén i vad som kallas Fria syriska armén.

Men så länge  oberoende observatörer och medier inte släpps in i landet, eller tillåts resa fritt, blir påståenden från Damaskus eller deras motståndare i det Syriska oppositionsrådet SNC  omöjliga att verifiera.

Tvärt om ökar det behovet av utomstående rapportörer samt ett omedelbart stopp på dödandet.

Ekonomin befinner sig i fritt fall i Syrien. Börsen ska ha tappat 50 procent och köpkraften ska ha sjunkit med en fjärdedel.   Sådant kan påskynda regimen Assads fall.

Men alla i Syrien är inte enade i protesterna mot Bashar al-Assads regim.  Många alawiter  – vilka tillhör samma religiösa minoritet som Assad – är rädda för att det ska utkrävas en gruvlig hämnd på dem om regimen faller. Ett stort antal kristna ser också regimen som ett mindre ont än det som kan komma efter den.  Till och med i Södertälje, bland kristna från Syrien, har det förekommit demonstrationer till stöd för Bashar al-Assad, berättades det på ett ABF-seminarium i Stockholm i fredags.

Det ekonomiska moraset gör dock läget skakigt och oförutsägbart för regimen. Kommer affärsintressena i Aleppo att ansluta sig till den folkliga resningen?  Eller kan det bli en statskupp utförd av alawiter inom säkerhetstjänsterna? Ju längre Assadregimen sitter kvar vid makten desto farligare kan det bli för den alawitiska minoriteten i Syrien den dag regimen faller.

Några av Assadregimens sista vänner är ledarna i Iran. Men olika iranska exilkällor säger oberoende av varandra till SvD att de inte alls är säkra på att Teheran kommer att ställa upp på Bashar al-Assad till varje pris. Teheran har inte många riktiga vänner kvar i världspolitiken och de har inte råd att hamna på fel sida av historien än en gång,  heter det.