Diplomater kallas hem från Damaskus

ISTANBUL

Efter attacker mot flera länders ambassader och konsulat i Syrien har både Marocko och Frankrike beslutat att ta hem sina ambassadörer från Damaskus.

Syriska myndigheter lovar att ta i med hårdhandskarna mot den mobb som har gett sig på diplomatiska beskickningar från Marocko, Frankrike, Turkiet, Qatar och Saudiarabien. Men alla vet att huliganerna i detta fall agerar som ombud för Bashar al-Assads regim.

Det är ett gammalt trick i Mellanöstern att låta en mobb löpa amok, så att regimen kan två sina händer. Så brukade Hosni Mubarak göra i Egypten när huliganer – ibland frisläppta kriminella –  tilläts slå ned demokratiaktivister på öppen gata i Kairo. Och så lät Egyptens nuvarande militärstyre en mobb tränga in på Israels konsulära avdelning högst uppe i ett höghus i Kairo i september. Kravallpolisen och militären som var på plats (jag såg det själv från en taxibil denna kväll) hade lätt kunnat stoppa huliganerna från att sig in i porten och därifrån upp i trapphuset till ambassadens konsulära avdelning. Men det gjorde de inte – kanske för att militären ville ge sken av att det skulle bli kaos i Egypten ifall de själva lämnar ifrån sig makten? Så gick spekulationerna i september.

Men tillbaka till Syrien: Nu är det inte av omsorg om en demokratisk förvandling som auktoritära stater i Arabförbundet hotar med att stänga av Syriens medlemskap, utan för att de vill påskynda fallet för en av Irans främsta allierade i regionen. Bashar al-Assads Baathregim håller av tradition den panarabiska fanan högt, och den berömmer sig också av att vara sekulär. Men Bashar har lierat sig mycket hårdare med den islamiska republiken Iran än vad hans far Hafez al-Assad gjorde.

Klanen Assad är alawiter och tillhör därmed en gren på det shiamuslimska trädet. Men situationen är komplex. I Hatay i södra Turkiet (en landsända som tidigare tillhörde Syrien) träffade jag för ett år sedan folk ur den lilla kristna, grekisk-ortodoxa minoriteten. De sade att de aldrig hade några problem att leva samman med alawiter i byarna i Hatay, medan de såg mer religiös dogmatism bland vissa sunnimuslimer.

Den syriska oppositionen har inte heller varit samlad bakom en linje. Somliga vill, som Syrian Observatory for Human Rights i London, ha en flygförbudszon över Syrien för att kunna skydda civila (något Natochefen Anders Fogh Rasmussen uteslöt för några dagar sedan.)  Andra vill att grannländerna, främst Turkiet, upprättar buffertzoner längs gränserna där civila kan ta ta skydd i ett skede när Syrien står på randen till verkligt inbördeskrig.

Mellan Turkiet och Frankrike brukar det gnissla i relationerna (vilket i mycket beror på Sarkozys motstånd till ett turkiskt EU-medlemskap). Men i morgon ska Frankrikes och Turkiets utrikesministrar mötas. Överst på deras agenda står Syrien. Paris och Ankara hoppas samla den syriska oppositionen kring en gemensam plattform.