Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Meddelandet om att tio års jakt på världens mest efterspanade terrorist fick sitt slut i Pakistan tidigt i morse får andra nyheter att blekna.

Men även om amerikanerna firar Usama bin Ladins död så tickar andra händelseförlopp på. Arabvärldens demokratirörelser har sin egen kamp för överlevnad att tänka på.

Från Syrien kommer förfärande bilder och berättelser om sårade och döda, däribland soldater som vägrat lyda order och som straffats med svåra skottskador – eller med avrättning.

I Libyen vill motståndsledningen, Nationella övergångsrådet i Benghazi, inte gå i god för uppgiften att Muammar Gaddafis yngste son Saif al-Arab skulle ha dödats tillsammans med sina tre små barn i en Natoräd mot Gaddafis högkvarter Bab al-Azaziya i går, söndag.

Så här skriver det libyska motståndsrådet i Benghazi i ett pressmeddelande:
”Gaddafis styrkor har dödat över 12 000 oskyldiga människor och har gjort mer än 600 000 hemlösa. Antalet som har skadats eller gripits av hans styrkor är inte närmare känt. Nationella övergångsrådet (NTC) noterar att sådana förluster inte tycks vara av intresse för Gaddafi, som är redo att utsätta även sina närmaste för fara genom att hålla dem i byggnader som har blivit identifierade som legitima militära mål. TNC:s vice ordförande Abdul Hafeez Ghoga säger i en kommentar: Hur kan han kalla sig för ledare, när han utsätter så många oskyldiga för lidande och när han ändå vägrar avgå för sitt folks bästa? Vad är det för far som är redo att göra även sina söner och barnbarn till mänskliga sköldar? Det är uppenbart att Gaddafi antingen föraktar hela världen eller har en mental störning.”
Motståndsledningen i Benghazi vill inte spekulera i om Saif al-Arab verkligen är död eller om dödsrapporten är en krigslist från Gaddafiregimens sida.
”I så fall är det inte första gången. Erfarenheten har visat libyerna att varje påstående från Gaddafi måste bli föremål för en oberoende granskning”, heter det.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar