Vågar Tripolis regimkritiker protestera idag?

BENGHAZI

Fredagar, muslimernas helgdag, är inte bara en vilodag i arabvärlden numera utan också den stora protestdagen mot auktoritära regimer. Ofta blir fredagar också stora nyhetsdagar. Det var på en fredag som både Tunisiens förre envåldshärskare Zine El Abidine Ben Ali och Egyptens Hosni Mubarak avgick.

Från Syrien hör jag rapporter om att det redan nu, före middagsbönen, pågår regimkritiska demonstrationer i städer som Banias.

Här i Libyen har oppositionens ledning i Benghazi utropat fredagen till en protestdag mot Muammar Gaddafi över hela Libyen. Förhoppningen i Benghazi är att människor även i Tripoli och andra städer som kontrolleras av Gaddafi ska våga gå ut i protester.

– Vi hoppas att Tripolibor går ut på gatorna efter middagsbönen, säger libyer här i Benghazi.

Hittills har jag inte träffat någon i Tobruk, Benghazi eller bland rebellerna i Ajdabiyas utkanter som tycker att det går att förhandla med Muammar Gaddafi. Det finns rimligen de som tycker så i det tysta, men det är inget man säger offentligt. Vanliga libyer – fattiga eller rika – vittnar i stället om vilken förnedring de känner av att ha levt under Gaddafis diktatur i 42 år.

Slagordet som klottras på murar och väggar och som trycks upp på affischer är detsamma som upprorsledaren mot den italienska ockupationen, Omar al-Mukhtar, en gång uttryckte: Vi underkastar oss inte. Vi ska segra eller dö.