Glömda skatter i Bahrains vatten

Gamla tiders pärlfiskare i Bahrain. Foto: PRIVAT

Bahrain, där protester brutalt slagits ned de senaste dagarna, är inte bara hemmahamn för USA:s femte flotta och ett litet örike där en sunniarabisk emir härskar över en shiamuslimsk majoritet.

Detta örike har också en uråldrig kulturthistoria. Utanför kusterna till Bahrain – som betyder de två haven – har i 5000 år fridykare tagit upp glimrande naturpärlor ur haven. Redan i Gilgamesh-eposet, världens första litterära verk, nämns pärlfisket i Bahrain.

Där heter det att den som förtär en pärla kan få evigt liv. Så dök inte de första årtusendenas pärlfiskare efter smycken utan för att pärlor, som malts ned, ansågs hälsobringande. Kleopatra, drottningen av Egypten, löste  upp naturpärlor i syrat vin för att imponera på Markus Antonius.

Dessa skatter, som på sin tid var värdefullare än diamanter, var basen för Bahrains ekonomi, ända fram tills dess att denna uråldriga näring slogs ut av de odlade pärlorna (vilka är som plast i jämförelse) samt av bygg- och oljeboomen.

Det är en tapper skara som kämpar för att bevara detta kulturarv och den unika marina miljön. Några av dem träffade jag i Manama för tre år sedan.

Men Bahrains härskare, emiren Hamad bin Isa al-Khalifa, och hans släktingar i sina lyx-Mercedes och BMW är inte intresserade. Han har nonchalerat de krafter som har kämpat för att föra upp den unika marina miljön utanför Bahrain – där Persiska vikens salthaltiga vatten möter underjordiska sötvattenskällor – på UNESCO:s världsarvslista.

Byggboomen har också gjort att undervattensmiljlön har förstörts. Familjer som en gång försörjde sig på pärlfiske inte längre har en chans att återgå till denna uråldriga näring, som vore något för Bahrain att leva på när oljan sinar.

För några år sedan träffade jag några entusiaster som kämpar för att bevara detta kulturarv, vilket de ser som en trippelvinst, ifall man gav fisket av naturpärlor en chans. I reportaget – Äkta pärlor i Bahrain – berättar Rob Gregory om sin kamp för att återupprätta pärlfisket av ekonomiska, miljömässiga och kulturhistoriska skäl:

–Det vore en vinst för miljön: äkta pärlor är förnyelsebara skatter. Det vore också en vinst för Bahrains historia, arv och ekonomi, något att leva av igen när oljan sinar. Och det vore en vinst för alla dykare och andra som deltar i pärlfisket, sade Rob Gregory där vid stod vid kajen i Manama, med höghusen runt omkring oss – och med de skatter i havsbottnen som de styrande inte bryr sig om.