Bitte Hammargren
Egyptierna firar. Diktatorn är störtad. Och detta är deras eget verk.
Denna febriga, elektriska stämning påverkar hela regionen. I Amman tutar bilarna denna kväll för att hylla det egyptiska folket. Från Syrien skriver en kontakt jublande: ”Jag är så stolt över det egyptiska folket. Nu måste jag hitta en egyptier som jag kan krama om!”
En annan kontakt i Syrien berättar om hur hon gråter av glädje i denna stund.
En bekant med saudiska rötter skriver: ”Egypten är arabvärldens hjärta och när hjärtat är friskt blir hela kroppen upplivad!”
Det finns även israeler som är försiktigt optimistiska och hoppas på att Egypten ska få en demokratisk utveckling, som denna kontakt som skriver: ”Det är skrämmande med förändring. Men jag är full av hopp. Mabrouk (grattis) till den fredliga revolutionen.”
I det icke-arabiska Iran, vid sidan av Egypten Mellanösterns mest historiemättade nation, hoppas nu många att Gröna rörelsen ska få ny energi och hämta inspiration från den egyptiska revolutionen.
I Kairo känner jag en läkare som lade champagnen på kylning för flera dagar sedan. Troligen har han korkat upp flaskorna i kväll.
Men i jublets stund finns förstås skeptikerna som påminner om att vi inte har sett slutet på denna revolution än. Kommer militären verkligen att släppa ifrån sig makten?