”Det är bäst ni skyndar till hotellet”

TUNIS

Det är inte många butiker som håller öppet i krisens och revolutionens Tunisien. Apoteken har beordrats hålla öppet, men också de drar ibland ner sina plåtjalusier om de hör demonstrationstågen och kravallpoliserna närma sig.

Inne i matbutikerna är det långa köer. Människor hamstrar av rädsla för att krisen ska förvärras. Blöjor var det slut på när min kontakt, en kvinnlig universitetslektor, skulle passa på att handla till sitt barnbarn. Utanför bagerierna ringlar det långa köer fram till stängningsdags vid 14-tiden på eftermiddagen.

– En del av oss tunisier äter ju bröd till allt, till och med till pasta, säger lektorn och låter närmast urskuldande.

Brödköer i Tunis. Foto: PER LUTHANDER

Juvelerare och handlare som säljer märkesvaror har rensat skyltfönstren på varor för att skydda sig mot plundringar.  Krossade skyltfönster längs avenyerna påminner om vad som kan hända.

Det hör till saken att många tunisier misstänker att det bland våldsmakarna kan finnas provokatörer från den civilklädda polisen. Det gamla gardets mest hårdföra typer måste vara skräckslagna inför tanken på att det ska bli demokrati i Tunisien, med tiden kanske en ny konstitution och oberoende domstolar där de själv kan komma att ställas till svars en dag.

Säkraste metoden för att bana väg för en kontrarevolution är med denna logik att det blir så mycket kaos i samhället, att ekonomin kollapsar så till den grad att medelklassen – som har stött revolutionen – börjar grymta och klaga på att det var bättre förr.

– Så länge inrikesministern sitter kvar kommer protesterna inte att lägga sig, säger universitetslektorn.

Men frågan är om det räcker med det. I dag återvände en av oppositionsledarna i exil, Moncef Marzouki, till Tunisien – precis som han redan signalerat i en SvD-intervju häromdagen.

Han tänker bli en utmanare om presidentposten när val ska hållas . Nu talas det om att nästa val ska äga rum inom sex månader, inte om två månader som det först sades. Den förlängda tidsfristen behövs, för oppositions ledare har fram tills för några dagar sedan aldrig visats upp på tunisisk statstelevision.

Tunisien stänger tidigt under undantagstillståndet. Demonstrationerna börjar på förmiddagen och går i vågor fram och tillbaka under dagen. Polisbrutaliteten är väl synlig för alla. Här använder kravallpolisen inte bara tårgas för att skingra protestmöten, utan även batonslag och sparkar mot demonstranter som ligger på gatan. Kulor från skarpa skott har också visats upp på tv-bilderna (vi hörde däremot inga skarpa skott på gatorna idag, men självklart tårgasgranater).

De flesta stadsbor drar sig hemåt timmar innan utegångsförbudet ödelägger huvudstaden klockan 18. Taxichaufförer börjar bli nervösa redan vid 16-tiden; de vill ju som alla hinna hem i tid. En stor matbutik drog ned sina jalusier redan klockan 14 på dagen.  Framför den parkerades tungt beväpnad militärpolis.  En förbipasserande frågade var vi bodde när han såg oss gå gatorna vid 15-tiden.

– Det är bäst att ni skyndar till hotellet, sade han bekymrad mitt på blanka eftermiddagen.