När historiedebatten tystnade i Israel

Tyvärr har det nästan blivit ett tabu att skapa förståelse för motparten i dagens Israel och Palestina. Det menar Lisa Strömbom som disputerar i statsvetenskap vid Lunds universitet i morgon, den 12 november.

Lisa Strömbom. Foto: Ulrika Oredsson

Hennes avhandling med titeln Revisiting the past. Israeli identity, thick recognition and conflict resolution kommer säkert att läsas utanför de närmaste akademiska kretsarna.

Jag har inte själv läst avhandlingen, men så här presenteras den av Lunds universitet, under rubriken Historiedebatt tabu i Israel:

”1995 mördades den israeliske premiärministern Yitzhak Rabin och Osloprocessen stagnerade. Därefter, och särskilt efter utbrottet av andra intifadan 2001, har historiedebatten i israelisk media avstannat.

Läroböcker som tar upp det palestinska perspektivet på historieskrivningen har reviderats eller plockats bort från undervisningen. Dessutom kompletterades historieämnet men ett nytt ämne ”heritage” (arv) som ger en mer ideologiskt färgad bild av Israels historia.

–I dag finns ingen historiedebatt längre i israelisk dagspress, säger Lisa Strömbom. Starka och inflytelserika nationalistiska krafter stämplar allt ifrågasättande av den traditionella israeliska historieskrivningen som antiisraelisk. Även människorättsorganisationer, fredsaktivister och samhällskritiska akademiker stämplas som illojala mot staten, och beskrivs inte sällan som ett hot mot dess överlevnad.”

Hon jämför detta tillstånd med den livliga historiedebatt som fördes i det israeliska samhället när de nya israeliska historikerna började beskriva nationens födelse med nya ögon.

Att förstå fiendens syn på historien är viktigt om det någonsin ska bli fred i Mellanöstern, heter det i presentationen av avhandlingen. Gissningsvis blir det en välbesökt disputation.