Journalistmord i irakiska Kurdistan

ISTANBUL

Norra Irak, eller Kurdistan, är den lugnaste delen av Irak. Men det är inte ofarligt att vara journalist där, vilket Human Rights Watch, HRW, uppmärksammar i en ny rapport.

I maj 2010 mördades en 23-årig frilansjournalist, Sardasht Osman, efter att han först blivit kidnappad i Arbil och därefter hittad torterad och ihjälskjuten i Mosul.
Enligt 23-åringens anhöriga hittades han skjuten i munnen, vilket tolkats som ett krav på att journalister ska vara tysta eller lydiga mot makten,

HRW kritiserar den interna brottsutredning som har gjorts av myndigheterna i den självstyrande regionen Kurdistan, KRG. Utredarna, vars namn är hemliga, utsågs av självstyrets president Masoud Barzani, och dessa hävdar att det var den väpnade islamistiska gruppen Ansar al-Islam som låg bakom mordet på den unge journalisten.

Brottsutredarna kunde inte underbygga sin tes med mer än en bekännelse från en av de påstådda gärningsmännen. De anonyma utredarna har inte hört Sardasht Osmans anhöriga eller vänner. Den mördade journalistens vänner säger sig ha blivit hotade av säkerhetsstyrkor och partifunktionärer inom KRG, efter det att de kritiserat utredningen.

Familjen och vännerna tror att Sardasht Osman blev dödad för att han kritiserat de båda styrande partierna i KRG – Masoud Barzanis parti KDP och Jalal Talabanis PUK – och det maktsystem som dessa har byggt upp.

I en satirisk artikel i vintras bröt den nu mördade frilansjournalisten ett tabu när han namngav en av Masoud Barzanis döttrar.
HRW berättar om hur Osman i artikeln ”Jag älskar Barzanis dotter” fantiserade om hur han skulle kunna slippa sin fattigdom och klättra på samhällsstegen genom att gifta sig med en av Barzanis döttrar.
Efter den artikeln ska Sardasht Osman ha fått flera dödshot via sms och telefonsamtal från anonyma personer som han själv uppfattade som KRG- eller säkerhetsstyrkor vilka lydde under Barzanis parti.
Polisen i Arbil såg inga skäl att ingripa efter telefonhoten.

I sin sista artikel skrev Sardasht Osman uppgivet om hur han föreställde sig sin egen nära förestående död:
”Jag är inte rädd för att dö av tortyr. Jag väntar på mötet med mina mördare. Jag ber om att jag ska få en så tragisk död som möjligt, för det skulle passa med mitt tragiska liv”.

Denise Natali, som är forskare vid Amerikanska universitetet i Sulaimaniya i irakiska Kurdistan – och expert på kurdisk nationalism och politik – skriver i en nyutkommen bok att journalister tar stora risker om de bryter ett tabu genom att kritisera Barzanis eller Talabanis familjer eller genom att skriva om hur regeringstjänstemän i det autonoma KRG hanterar offentliga finanser.

”En del journalister har försvunnit, blivit gripna eller till och med dödade sedan de har brutit detta tabu”, skriver hon i boken The Kurdish Quasi-State, som kom ut i juli.

Human Rights Watch har mer att berätta om hur journalister, förläggare och intellektuella i KRG protesterat mot myndigheternas agerande efter mordet på Sardasht Osman.

Samtidigt har arbetsmarknaden för irakiska journalister i Bagdad och andra arabiska områden i Irak blivit allt tuffare. I takt med att de amerikanska trupperna har dragit sig tillbaka från städerna har det globala medieintresset för Irak, minskat konstaterar Institute for War and Peace.
– De flesta utländska journalister sitter på sina kontor i Bagdads hotell och låter oss (irakiska journalister) ta säkerhetsriskerna för löner under 800 dollar i månaden, säger en irakisk journalist till den turkiska tidningen Turkish Daily News.