Starka underströmmar i Egypten

Foto: MOHAMED ABD EL-GHANY/REUTERS

I våras åkte Egyptens president Hosni Mubarak till Tyskland för tre veckors intensivvård. Sedan dess spekuleras det vitt och brett om vem som ska ta över. Blir det sonen Gamal Mubarak kan man vänta sig omfattande protester.

KAIRO

Sett från Kairos fattigkvarter ter sig de franska protesterna mot höjd pensionsålder från 60 till 62 år som en lyxaktion. För fattiga egyptier är varje dag en kamp för att överleva. Men det här är inte ett folk som gör revolution i första taget.

Det som brukar kallas de fria officerarnas revolution 1952 var i själva verket en statskupp. Men i Egypten har det skett fler stora dramatiska förändringar sedan dess, som när Gamal Abdel Nasser nationaliserade Suezkanalen, Anwar Sadat sparkade ut de sovjetiska rådgivarna och vände sig till USA eller när han senare reste till Israel för att tala i knesset och sluta fred med fienden.

Och det är många här som väntar sig nya dramatiska förändringar inom kort. Ingen vet vad som kommer efter den 82-årige presidenten Hosni Mubarak. Däremot har alla i månader talat om hans vacklande hälsa och om det osäkra maktskifte som står för dörren.

Om Mubarak försöker installera sonen Gamal Mubarak som sin efterträdare kan man räkna med gatuprotester.

Och vem vet hur mellanskiktet bland officerarna skulle reagera i så fall? Skulle de ställa sig på samma sida som landets bäst organiserade opposition – Muslimska brödraskapet? Amerikanerna som pumpar in två miljarder dollar årligen i den egyptiska säkerhetsapparaten vet lika lite som någon annan.

Att myndigheterna behandlar medborgarna som undersåtar, stärker knappast anseendet för Mubaraks maktparti NDP eller systemet. Egypten har blivit en polisstat, kontrollerad genom undantagslagar. Här döms kritiska bloggare till fängelse, som Wael Abbas i våras (villkorligt i detta fall). Och före honom Karim Amer.

Polismisshandel har ägt rum på öppen gata som i Alexandria i år, men rättsprocessen låter vänta på sig.

Men presidentfamiljen närstående får strafflindring (som i fallet med den morddömde miljardären Hisham Talaat Moustafa.)

Foto: REUTERS/ Mohamed Azakir / AP Photo/Nasser Nasser

Hisham Talaat Moustafa, 51, är en av Egyptens rikaste affärsmän. Förra året slog det ned som en bomb när denne multimiljardär och Gamal Mubaraks förtrogne dömdes till döden genom hängning för anstiftan till mord på sin tidigare flickvän, den libanesiska sångerskan Suzanne Tamim. Men nu har hans straff sänkts till femton års fängelse, medan många andra egyptier avrättas för mord.

Samtidigt klagar människor över urusla statliga skolor, som håller på att ”utbilda” en ny generation analfabeter. De pekar på maktmissbruk och korruption.

De vet att miljoner barn lever i misär. Enligt en Unicefrapport lever 45 procent av barnen i Övre Egypten (landets södra del) under FN:s fattigdomsgräns. För barnen i republiken i sin helhet är det en fjärdedel som lever i denna misär.

Men statsapparatens åtgärder inför höstens stundande parlamentsvalet blir att agera i panik mot den oppositionsrörelse som är bäst organiserad: det har skett nya massgripanden av profiler inom Muslimska brödraskapet, vilket har fått Amnesty International att protestera.

Massarresteringar minskar knappast den politiska attraktionskraften hos Muslimska brödraskapet som ställer upp i parlamentsvalet den 28 november (vilket enligt alla utsagor blir ännu ett riggat val).

Brödraskapet kommer att nominera kandidater för 30 procent av mandaten, men eftersom de inte får ställa upp som parti (på grund av förbudet mot religiösa partier) kommer deras kandidater formellt att stå som oberoende. Fastän alla vet att det är en lek med ord.

I förra valet fick Brödraskapet en femtedel av platserna, men om inte polisen hindrat väljare från att nå vallokalerna den gången hade de säkert fått ännu fler mandat i parlamentet.

Stilla flyter Nilen, men under ytan finns starka underströmmar. Så också i det egyptiska samhället. Ingen vet vart de kan föra landet.