Om mellanöstern

Bitte Hammargren

Bitte Hammargren

Samma dag som svenska 131 riksdagsledamöter orsakade en diplomatisk kris med ett nyckelland i ett viktigt geopolitiskt område där Asien möter Europa – ja, ni vet vilket land jag menar – så förklarade talmannen i Ankara Bülent Arinç att den turkiska regeringen är FÖR öppnandet av det grekisk-ortodoxa prästseminariet Halki.

Det berättade källor för mig i Istanbul efter det att den svenska riksdagsresolutionen slagit ned som en bomb i Turkiet.

Här utbildades en gång präster, men sedan snart 40 år ekar det tomt i korridorerna.
Foto: Bitte Hammargren

Prästseminariet som inte har fått utbilda några präster sedan 1971, och där det bara finns ett fåtal grekiska munkar, är beläget på en av de vackra Prinsöarna utanför Istanbul.

Det grekisk-ortodoxa prästseminariet Halki stängdes 1971.
Foto: Bitte Hammargren

Det är inte den turkiska regeringen som är hindret för öppnandet, förklarade källor för mig när jag före jul gjorde ett reportage från det grekisk-ortodoxa klostret Halki – som ligger på toppen av den ö som heter Heybeliada på turkiska. Reportaget hittar ni här.


Metropoliten Apostolos på Halki – hoppas på att Turkiet ska bli lika demokratiskt som Sverige. Foto: BItte Hammargren

De krafter som bromsar öppnandet av prästseminariet , vilket stängdes samma år som en av Turkiets blodiga statskupper ägde rum, hittar man snarare bland dem som kallas för Djupa staten, derin devlet på turkiska.


Här ligger forna tiders patriaker och biskopar begravda. Foto: Bitte Hammargren

Det är också krafter inom Djupa staten som anklagas för att ha arrangerat en mordkomplott mot talmannen Bülent Arinç och som misstänks för en sammansvärjning i syfte att störta den valda regeringen.

Planen skulle, enligt åtalen och anklagelserna i Ergenekonprocessen, gå ut på att först skapa kaos genom mord, bombattentat och nedskjutningen av ett grekiskt stridsplan över Egeiska havet för att därefter ge militären en förevändning att gripa in och förklara den folkvalda AKP-regeringen oduglig att regera landet.

Denna EU-vänliga regering i Ankara har med sin fotbollsdiplomati inlett en normaliseringsprocess med Armenien. Och den har nyligen öppnat ett turkiskt generalkonsulat i Arbil i norra Irak – ja, i den självstyrande regionen Kurdistan i Irak.

Allt detta är revolutionerande för Turkiet.

AKP-regeringen – som visst inte saknar mörka fläckar, exempelvis nepotism – var också för en lösning av Cypernkonflikten enlig Kofi Annans plan innan grekcyprioterna röstade nej till Annanplanen.

Att denna regering också har sagt ja till att låta en turkisk-armenisk historikerkommission gräva i arkiven kring de blodiga händelserna runt första världskriget är också omvälvande för Turkiet.

Om det är något som skulle bidra till att Turkiet börjar öppna sig för en ny historieskrivning så är det om protokollen mellan Ankara och Jerevan skulle ratificeras. Det skulle leda till landgränsen mot Armenien öppnas och relationerna normaliseras.

Äpplåder i höstas i Zürich när Armeniens och Turkiets utrikesministrar, Edouard Nalbandian respektive Ahmet Davutoglu, undertecknar protokoll om att öppna diplomatiska förbindelser. På bilden syns också Frankrikes utrikesminister Kouchner, hans kollega från Schweiz Micheline Calmy-Rey samt t h USA:s utrikesminister Hillary Clinton och Rysslands Sergej Lavrov. Foto: AP

Men när utländska parlamentariker försöker banka in i huvudet på turkar och kurder att deras förfäder var massmördare leder det till låsningar och blockeringar.

Samt till frågor om varför den svenska riksdagen inte röstar om vad Kung Leopold II och hans belgare gjorde i Kongo, om hur fransmännen bar sig åt i Algeriet, om hur indianer slaktades i Nord- och Sydamerika – eller vad svenskar själva gjorde mot samerna.
Eller till grundfrågan: varför ska parlamentariker rösta ja eller nej till komplexa historiska frågor – och det utan att det har varit en genomgripande och öppen samhällsdebatt, där forskare spelat en tongivande roll.
Hur många svenskar kände ens till att en omröstning i riksdagen skulle äga rum kring historiska händelser i ett geopolitiskt viktigt land? Och ett land där premiärministern just hade planerat att viktigt Sverigebesök – ett besök som nu ställts in.

Om bloggen


Bitte Hammargren bloggar om det händelserika Turkiet och Mellanöstern. Var SvD:s korrespondent för Turkiet och Mellanöstern 2001-2012. Medverkar regelbundet i SvD, numera som frilans.
Baserad i Stockholm men är ofta på resa.

Mottagare av Publicistklubbens stora pris 2008.

Kom hösten 2014 ut med boken Gulfen – en framtida krutdurk (Leopard förlag).

Kontakta Bitte Hammargren
Fler bloggar