Damaskus är så mycket mer

DAMASKUS

Om vi för en stund lämnar storpolitiken åt sidan – sådant som risken för ett nytt krig i Mellanöstern, Syriens krav på att de ska få det bördiga Golan tillbaka från israeliska ockupation samt Damaskus allians med Iran, Hizbollah och Hamas.

Om vi i stället ser till vad som händer i det sociala och ekonomiska livet i Syrien framträder en mindre känd bild.

Syrien är auktoritärt styrt och de medborgare som är öppna regimmotståndare har det svårt. Pressen är inte fri. Dissidenter sitter i fängelse.

Men det är ett sekulärt land. Ingen behöver sitta med tomma vinglas på den många krogarna i Damaskus. Betydligt färre kvinnor har huvudduk här jämfört med i Kairo för att nämna ett exempel.

Syrien har en betydande kristen minoritet – och på den gata i Damaskus där mitt hotell ligger hör jag dagligen kyrkklockor ringa vid sidan av böneutropen från moskéerna. På söndagskvällen ringlade sig sången från kvällsgudstjänsten in genom fönstret till hotellrummet.

Foto: Bitte Hammargren. Jurek Holzer

T v: En shiamuslimsk pilgrim vid den plats där kvarlevorna av Hussein, profetens mördade barnbarn, tros ligga. Till höger : Det finns bara spillror kvar av Damaskus gamla judiska befolkning. Men renoveringar pågår också i de judiska kvarteren i Damaskus gamla stad.

Syrien har också gjort en rad ekonomiska reformer på senare år, och det utan att associationsavtalet med EU har trätt i kraft. Här finns privatägda banker, även utländska (med ägare i Saudiarabien och andra arabländer).

Här finns visserligen en mängd monopolföretag kvar, men på infarten till Damaskus österifrån får man en konkret bild av det nya fria företagandet: här ligger nyuppförda bilsalonger för de kända bilmärkena vägg i vägg. Här kan man den som har råd köpa Jaguar, BMW, Citroën, japanska bilar, kinesiska eller sydkoreanska – i bilsalongerna skyltas med det mesta utom Saab.

Damaskus har också under ytan en gayscen – även om den inte kommer ut och håller några gayparader.

Och i den syriska huvudstaden kan man trängas på en väl inrökt källarlokal bland syrier och ett mindre antal utlänningar som samlas för poesiaftnar. Den som vill kan ställa sig vid mikrofonen och deklamera dikter – egna, klassiska poeters eller nya namns – inför åhörare som lyssnar hängivet. Det går bra att deklamera dikt på engelska också, helst då det är förberett med någon bättre tolkning till arabiska.

Här trängs män och kvinnor bland öl, vin- och arraksglas på ett sätt som i Saudiarabien eller Iran endast vore möjligt i hemliga, privata sällskap, men som här äger rum på kända adresser.

Det finns mycket övrigt att önska för Syrien, men det är samtidigt ett samhälle med viss dynamik.