Sanktioner lättare sagt än gjort

ISTANBUL
Det talas mycket i väst om nya sanktioner mot Iran. Men hittillsvarande sanktioner har som bekant inte hindrat kärnteknikerna i Iran att få centrifugerna i anrikningsanläggningarna för uran att snurra.

Hur ser det då ut inom den iranska gas- och oljeindustrin? Enligt välinformerade källor finns rader av välkända bolag etablerade där: Franska Total, hollädska Shell, norska Statoil, koreanska Lucky GoldStar, ryska Gazprom, kinesiska CNOOC respektive CNPC, samt oljebolag från Qatar, Bahrain, Turkiet och Indien. Vid South Pars, världens största gasfält, är nu också turkiska staten är en stor investerare.

Franska Total drog sig ur South Pars 2008 av politiska skäl. Men där fransmännen gick ut klev kineserna snabbt in. Och då svarade Total att deras uttåg inte var totalt…

Så den stora frågan är om nya sanktioner gentemot olje- och energisektorn över huvud taget skulle bromsa Irans kärntekniska program samt vilka som skulle utnyttja tillfället att fylla luckorna från de bolag som drar sig ur. Räkna med Kina, och kanske Indien. Frågar man de västerländska affärsmän som gör affärer i Iran vilka länder som är mest synliga i landet svarar de: Kina.

Tillägg 13 feb:

Om hur den utlysta protestdagen på revolutionsdagen i torsdags blev ett ett antiklimax för Gröna rörelsen skriver jag mer om i en analys som är publicerad i papperstidningen idag (finns nu även på svd.se under rubrik Ahmadinejad i orubbat bo).