”Ingen enskild ledare för Irans Gröna rörelse”

I förra veckan avrättades två oliktänkande i Iran. Ytterligare minst nio är dömda till döden enligt Amnesty International. Enligt iransk åklagare, som återgetts av den officiella nyhetsbyrån Isna, hotas ytterligare minst fem personer med föregivna kopplingar till proteströrelsen att avrättas genom hängning, anklagade för att vara ”fiender till Gud”. Det är inte vilket brott som helst i Iran; det straffas med döden.

Många iranier i och utanför Iran väntar på kraftfulla protester från EU:s regeringar.

I det läget kostar det på att vara oppositionell. Men den officiellt besegrade presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi, som alltjämt bestrider Ahmadinejads legitimitet som president, vågar fortfarande utmana. Det berättar vi mer om i onsdagens papperstidning och här på svd.se.

Den Gröna rörelse Mousavi företräder är disparat och brokig – som Iran i sig självt.

I ett tidigare blogginlägg citerade jag en exiliranier som hävdar att väl profilerade iranier i utlandet kan komma att träda fram som ledare för den Gröna rörelsen ifall Mir Hossein och Mehdi Karroubi skulle böja sig under det våldsamma tryck de är utsatta för. Så har Karroubi varit utsatt för ett mordförsök när skott avlossades mot hans bil.

Den källa som jag citerade pekade på ideologen, den grävande reportern och tillika före detta politiske fången Akbar Ganji som en tänkbar framtida ledargestalt för Gröna rörelsen. Eller reformprästen och filosofen Mohsen Kadivar – för att nämna ännu ett känt namn bland iranier som har gått i landsflykt nyligen.

Men en annan trogen svenskiransk läsare av denna blogg har invändningar. Denna läsare, som ber om att få vara anonym, kommenterar:

”Detta är inte sant. Visst försöker en och annan framställa sig som språkrör/ledare, men den politiska diskursen är så mångfasetterad att ingen kan/törs utse sig själv som ledare. Det intressanta är att diskursen är rättighetsorienterad. Sekulära, iranska feminister, kurder har i oilka kommunikéer stött proteströrelsen samtidigt som de har fört fram sitt perspektiv på agendan. Den tid då iranier följde efter en karismatisk ledare (Khomeini) är över.”

Min kommentar: Den tidigare citerade källan har inte påstått att Ganji eller Kadivar skulle ha utsett sig själva som ledare för Gröna rörelsen. Inte heller har källan sagt att iranier skulle vara redo att ställa sig bakom En Ledare i dag.

Den Gröna rörelsen är svår att bekämpa för myndigheterna eftersom den har så många schatteringar och företräder så många olika riktningar inom samhället.

Men det är också ett mycket farligt läge i Iran just nu.