Bitte Hammargren
Ali Mousavi har blivit ett i raden av dödsoffer under de iranska protesterna mot regimen. Enligt oppositionskällor dödades han utanför sitt hem i Teheran i vad som påstås ha varit ett uppsåtligt mord.
Ali Mousavi, brorson till oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi, är nu begravd på den jättelika begravningsplatsen Behesht-e Zahra utanför Teheran, under ett stort säkerhetspådrag, rapporterar New York Times. Civilklädd polis blandade sig med de sörjande och mobiltrafiken ströps, rapporterar oppositionssajten Rouydad News.
Samtidigt går Mir Hossein Mousavi ett steg längre i sin opposition mot den islamiska republikens styre.
– Jag är inte rädd för att bli ev av de martyrer som efter valet förlorat sina liv i kampen för rättmätiga krav, säger han i ett uttalande.
– Mitt liv är inte annorlunda än andra martyrers.
Som framgår av New York Times medger han också det uppenbara: att varken han själv eller Mehdi Karroubi (präst och presidentkandidat) leder protesterna. Snarare är det den disparata proteströrelsen som leder de bägge presidentkandidaterna i ett allt tydligare motstånd mot sittande regim.
Någon tydlig ledning för proteströrelsen finns inte (den innehåller många olika agendor och skilda intressen). Men detta faktum vill Mousavi hålla fram som ett styrkebevis, eftersom det gör proteströrelsen så mycket svårare att bekämpa.
– Jag säger öppet att order om att avrätta, döda eller fängsla Karroubi eller Mousavi inte kommer att lösa problemen, säger han i sitt senaste uttalande på sin persiska sajt kaleme.org.
Mousavis uttalande om martyrdöden sker som bakgrund mot att av ayatolla Ahmad Jannati, som leder det mäktiga väktarrådet, i senaste fredagsbönen ska ha kallat demonstranterna för ”flagranta exempel på de korrupta på jorden”. Enligt NYT ska han också ha sagt att protestledarna bör avrättas, så som man gjorde mot många oppositionella ”under revolutionens första dagar”.
Parvin Ardalan. Foto: Per Luthander
Den iranska kvinnorörelsens frontfigur Parvin Ardalan, för närvarande utanför Iran, skriver läsvärt i Dagens Nyheter om hopp och motstånd i Iran.
Här är en intervju jag gjorde med henne i Teheran strax före sommarens omtvistade presidentval som utlöste de protester som på intet sätt har avklingat.