Berättelse från gatustriderna i Teheran

Ett ögonvittne i Teheran berättar genom texten nedan (översatt via engelska) för sina kontakter i utlandet om våldsamheterna under söndagens demonstrationer, när shiamuslimerna högtidlighöll Ashura och många iranier samtidigt visade sin vördnad för Montazeri, den avlidne storayatollan och dissidenten, på sjunde dagen av hans död:

”Jag ser en mängd säkerhetsstyrkor på Revolutionstorget, Meidan-e-Enghelab. Det är en skrämmande syn: rader av mc-förare, beväpnade poliser i skyddshjälmar och kravallutrustning, trängs på torget.

Jag passerar förbi polisen, tränger mig fram i folkmassan. Nära ingången till Teherans universitet blir fotgängarna stoppade: ”Vänd om!” ropar batongförsedda vakter mot mig. Jag går längs Azargatan. Plötsligt stormar vakterna upp på trottoaren. Jag springer tillsammans med tiotals andra. En vakt närmar sig mig bakifrån. Jag skymtar hans batong. Jag ökar takten där jag springer.

Jag återvänder andfådd till Karegarfatan. På en bänk vid en busshållplats hämtar jag andan. Efter några långa skräckfyllda minuter släpper spänningen hos folkmassan som verkar återfå sitt självförtroende. Jag märker hur människor från alla samhällsklasser, av alla sorters bakgrund, ropar regimfientliga slagord.

– Död åt diktatorn! Montazeri, din väg kommer inte att bli bortglömd! Hossein, Hossein, Ya Mir-Mousavi.

En grupp kvinnor klädda i svarta chadorer närmar sig. De slår sig för bröstet och ropar: “Ma Ahle-Kufe Nistim, Peyro-e Yazid nistim (Vi är inte från staden Kufa; vi är inte anhängare till Yazid – en anspelning på den kalif som år 680 dödade profetens barnbarn Hussein och hans förtrogna vid slaget i Karbala år; det är till minne av deras martyrdöd som shiamuslimerna högtidlighåller Ashura, på den tionde dagen i sorgemånaden Muharram).

En medelålders kvinna lägger sig framför bilarna. Demonstranter samlas runt henne, ropar och förlöjligar polisen. Trafiken stoppas helt.

Samtidigt märker jag hur gatustrider bryter ut. De mörka ryttarna – kända som Qods-kontingenten – ger sig på demonstranter på trottoarerna. Män och kvinnor i alla åldrar börjar springa, men kommer tillbaka så fort säkerhetsstyrkorna kör upp längs Karegargatan.

Säkerhetsstyrkan på mc går till attack, en taktik som används för att skapa panik i folkmassan. Under en av deras framstötar kör de efter några demonstranter. De flesta klarar sig oskadda, men en kvinna blir infångad. Vaktens batonger, sparkar och slag viner över henne. Hon blir svårt misshandlad, sjunker ned på gatan, utan att kunna röra sig. Det känns som om gatan ger vika under mina fötter medan jag själv slår i asfalten. Jag hör hur jag andas häftigt. Den misshandlade kvinnan kämpar för att komma på fötter, men hon ramlar igen. Vakten slutar slå henne och återvänder till sin enhet. Vid ett annat gathör blir en man slagen, gripen och insläpad i en polisbil.

I ett gathörn står en ensam kvinna i svart chador och höjer sina händer mot skyn. En vakt rusar fram mot henne, skriker något åt henne. Men hon står kvar, illröd i ansiktet och fortsätter att skaka sin händer i luften. Så rör det på sig vart man än ser, i varje gathörn. Situationen är särskilt spänd vid Laleh-parken, Park-e Laleh.

Keshavarz-boulevarden och Karegar-avenyn är igenproppad med trafik. Förare slår av sina motorer. Stående vid sina bilar skriker taxichaufförer slagord mot regeringen, uppenbarligen medan passagerare gör V-tecknet, symbolen för seger. En man ropar:

”Detta är vårt nya Iran och det kommer inte att försvinna så lätt”.

När säkerhetsstyrkorna slutligen upphör med sin attack står ett tiotal män och kvinnor, varav några sårade, mitt i en gatukorsning, beredda på nästa anfallsvåg. Framåt klockan tolv på dagen när krisen börjar lägga sig tar kravallpolisen till hårdare tag, samtidigt som demonstranterna blir mer våldsamma. Jag försöker skynda mig för att komma därifrån, men gatubataljen är i full gång med rök, eld och skottlossning. Bataljen fortsätter fram tills dessa att mörkret bryter in. Dessa gatustrider är början på ett nytt slag om Irans framtid.”

Så långt detta ögonvittne. Men Irans president Ahmadinejad fördömer demonstrationerna som en ”vämjelig maskerad”, understödd av Israel och USA.

Den beskrivningen motsägs dock av det faktum att många gamla islamiska revolutionärer har gått över till oppositionslägret. Till och med vuxna barn till några av revolutionsledaren Khomeinis allra närmaste har blivit motståndare till den omstridda iranska regeringen och dess högste ledare, ayatolla Khamenei. Exempel på personer som har bytt sida finns i dagens SvD, där jag skriver under rubriken Revolutionens barn tar strid.