Skrämseltaktik mot kritiska exiliranier

Ett sätt att tysta regimkritiker i utlandet är att utsätta deras anhöriga som är kvar i hemlandet för repressalier.
Det är metoder som använts av många förtryckarsystem runt om i världen.

Och det är en skrämseltaktik som många exiliranier i tilltagande grad börjat vittna om i dag.

Det sker samtidigt som allt fler exiliranier, som aldrig tidigare varit politiskt aktiva, har börjat engagera sig i nätverk och på internet till stöd för den breda Gröna demokratirörelsen som bildades under protesterna mot sommarens presidentval.

Ardalan Shekarabi, tidigare S-kandidat till Europaparlamentet och nu riksdagskandidat, berättade om problemet nyligen i en kommentar till regimens konfiskation av Nobelpristagaren Shirin Ebadis Nobelmedajlj och prispengar.

– Regimen är besvärad av att många kända iranska aktivister i väst arbetar med lobbying i människorättsfrågor. De vill skrämma aktivister utomlands till tystnad genom att hota deras familjer och släktingar i Iran, sade Shekarabi till SvD.

Skådespelerskan Shirin Neshat, trea från höger, visar sitt stöd för den iranska gröna demokratirörelsen – här genom en aktion på filmfestivalen i Venedig. Foto: AP

Wall Street Journal berättar om samma typ av skrämseltaktik i artikeln Iranian Crackdown goes global.
Metoderna uppges vara raffinerade. Kritiker spåras på Facebook, twitter och YouTube. Hotbilden drabbar även svenskiranier visar tidningen – något redan Ardalan Shekarabi berättat om i SvD.
Den som blir identifierad som regimmotståndare i Dubai, Los Angeles eller Uppsala kan kanske plötsligt få ett samtal från anöriga i Iran som berättar om hur någon nära släkting fått påhälsning av polisen eller tagits till förhör på grund av vad deras släktingar i utlandet har gjort.

Tidningen anger som sina källor iäven före detta iranska parlamentsledamöter och avhoppare från Revolutionsgardet.

En kvinnlig advokat i Teheran intervjuas, Nasrin Sotoudeh:
Om någon hade frågat henne så sent som i våras ifall den iranska regeringen hotar iranier i utlandet eller deras familjer därhemma skulle hon han svarat ”Inte alls”.

– Men nu är det så många fall att jag inte kan räkna dem. Varje dag får jag telefonsamtal och besök av människor som har blivit trakasserade och hotade på grund av vad deras släktingar i utlandet gör, säger hon.